Surströmmingen och rödlöken och mandelpotatisen (eller korrekt ”pommes amandine” på ICA, nästan mandelpotatis) är uppäten. Inte någon gräddfil till. Snaps och öl urdrucket, några anpassade sånger sjungna. Nu kaffe och äppelkaka i Löa nära Kopparberg med goda vänner, som om ett par veckor ska låna ut sin hund till mig när matte åker till London.
Chicago är ett nytt kortspel, för mig och mannen min. Jag kom fyra. Av fyra.
Hundpromenad i 3 grader och mörker avslutade dagen. 7 grader och ljust ute startade fredagen på samma sätt, dvs promenad med hund och vän. Snart kommer de andra fyra som också vill äta kräftor – de gillar inte surströmming – kantarell-/skink- och broccoli-paj står i ugnen, och morgondagens oxsvanssoppa har puttrat färdigt. Värdinnan har farliga mycket att stå i för att få träffa oss vänner ett par dagar!
Det doftar gott i huset idag (igår åt vi strömmingen ute på altanen med infravärmen på för att inte släppa in den doften). Vi läser pappersdagstidningar, fikar och lagar mat. Mannen min tar en tupplur med DN och Leif Pagrotsky på magen. Värden i huset lägger pussel med flera tusen bitar på ett alldeles eget bord. Han har nått stadiet med de yttersta bitarna – för mina ögon ser alla ungefär likadana ut. Han hävdar att det är roligt.
Jag sitter och ser ut över böljande fält, det är mjuka konturer mot skog i många nyanser grönt därbakom. Ett litet rött hus utan skorsten mitt på åkern, kanske ett sådant som man hade alla hässjestörar i förr. Ännu något som inte används längre, eller går de att återanvända som gärdsgårdsstörar kanske? På gården där jag hyr mitt hus har man vackra gamla ”pinnar” som markerar vägens gräns mot dike och dikeskant, vintertid. Inga fula röda plastsaker, som jag nu ser att ”man” har börjat plocka fram i väntan på snö och snöröjning. Det känns kallt att bara skriva orden.
Här inne i huset är inte kallt. Kräftlyktorna hänger över bordet, hattar är framtagna (jag tänker i vanlig ordning tappa bort min) och kräftor mm står på kylning. Snart kommer de två gäster vi ännu saknar, och kalaset börjar.
beskrivarblogg 
Nu blev jag nostalgisk. Pappa lärde mig Chicago. Nu har jag glömt reglerna. Minns att vi tyckte det var kul. Tur att du inte kom femma av fyra deltagare. 🙂 Att ta sig tid att lägga ett pussel med ett fint motiv är en riktigt rolig höstsyssla. En utmaning som tränar både det ena och det andra. En av mina tanter jag besökte med Boken Kommer höll alltid på med stora pussel.
Lycka till med alla hundar. Trevlig helg.
GillaGilla
Tack Bosse – vi har haft trevligt och är nu hemma igen, efter ett litet stopp hos vår gemensamma vän A-lott för att hämta den fina tavla jag köpt av henne! Fika och fin samvaro även där – nu är det skönt att vara hemma. Minsann är sur (hon fick stanna hemma medan vi var borta) och bet mig i handen nyss … försummad katt är inte god att tas med. Ha en fin fortsättning på helgen, kram Margareta
GillaGilla
I take it you don´t like kräftskivehattar…………
B./
GillaGilla
Right you are! Dear Sis!
GillaGilla
Jag älskar surströmming! Första tuggan är så underbar att jag kan inte prata nåt alls. När jag ätit några tuggor kan jag börja prata lite. Jag måste vara tyst och bara njuta. Så gott är det. Tyvärr har jag bara ätit det en gång i år.
Fortsatt trevlig helg!
Ann-Louise
GillaGilla
Härligt med surströmming! Och trevligt att du hittat hit – vi får båda tacka mångmamma för bekantskapen – ha det gott/Margareta
GillaGilla