Sysselsättning när man/jag inte kunde somna om i natt: hitta så många verb som möjligt i svenskan som börjar på ”be-”. Varifrån har vi fått den förstavelsen? Tyskan?

Nåväl, jag hittade rätt många och somnade förmodligen någonstans mot slutet av alfabetet. Kanske runt ”betinga” eller ”besvära”, minns inte.

Beakta, bebåda, bebygga, bedåra, bedöma, befria, befoga, befalla, begära, begynna, begå, behöva, behålla, beivra, bejaka, bekänna, belysa, belöna, bemanna, bemöta, benämna, beordra, bepansra, bepröva, beröva, berika, berusa, bestå, beställa, besitta, betvinga, betala, betyga, bevara, bevilja …

Kanske har min hjärna hittat ord som har någon okänd innebörd och ett sammanhang bara för mig – de skulle kunna tjäna som start för novemberskrivandet som börjar snart. När jag räknar inser jag att det är drygt 30 ord, de räcker alltså månaden ut. 1 665,5 ord per ”be-ord” och dag.

Regnet idag lockar varken hundarna eller mig till större utevistelse. Köksspisens värme är klart skönare. Katten har inte klivit ur sängen däruppe, hon har också insett att det är blött ute.

Jag läser ”ikroppenmin.blogspot.com” och gråter över Christians öde, och gläds över hans mod, och hans vilja att dela med sig av sitt liv till oss andra, vi som veterligt är hyfsat friska, har barn och liv fortfarande. Han skriver om sin förestående död, och han gör det på ett sätt som är obegripligt starkt. Ett brev till det barn han aldrig kommer att få är en av texterna. Den pappa han aldrig blir, till ett barn som inte finns. Ska ni läsa bara en enda av alla tänkbara och läsvärda bloggar, läs denna.

I min egen lilla värld är jag idag glad åt att min hand läker, knogarna syns igen, och fingrarna är rörliga, även om de inte vill greppa ordentligt ännu. Det går att skriva, vad hantverket beträffar. Innehåll i det skrivna är en annan fråga.