Att få liv i Anna-Lisa

Jag försöker få liv i Anna-Lisa.

Det är inte så dramatiskt som det kanske låter, hon är en kvinna i ett manus, men hon är seg och halvt om halvt död, även om hon knallar och går. Har fastnat i sina rädslor och oförrätter som begåtts mot henne och därför kanske kommer att begås igen. Ett dygn ombord på en färja med okända människor har börjat lösa upp henne. Hon känner inte längre riktigt igen sig själv och tittar förundrat på sig i spegeln.

Jo, hon ser ut som hon gjort de senaste åren, men i ögonen är det en liten, liten glimt av nyfikenhet och ängslig glädje. Den har inte funnits där förut. Kanske, kanske håller hon sent i livet på att vakna. Och leva, men inte här, i den här texten.

Igår skrev jag något som kanske kan fungera som synopsis för NaNoWriMO-skrivandet (som jag trodde skulle börja idag, men än är det oktober). En historia där jag skrönar om människorna där jag bor – jag måste småningom ändra namn, ålder, geografi etc, men till att börja med får de vara de de är. De är intressantare än man skulle kunna tro, de som bor här och de som snart flyttar härifrån.

Fungerar inte det skrivandet får det bli Anna-Lisa, Gunvor och Helge. Där finns mycket att göra. Min co-skrivande vän A-Lott har tänkt sig ett mudderverk i Askviken hos de två gamla systrarna, och funderar på om Helge är man eller hund. Jag tror man, men vi får se. Hunden kanske kan heta Molly. Minsann ska nog vara med på ett hörn också.

I eftermiddag kommer mannen min, han talade om att han skulle kolla om fiskhandlaren hade några ostron. Också utan ostron är han välkommen. Jag har tagit fram nässlor ur frysen ifall att.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att få liv i Anna-Lisa

  1. Det ska bli spännande att följa din novemberskrivarresa. Och Anna-Lisas stilla uppvaknande.

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för läsning – hur det går för Anna-Lisa att vakna visar sig, och novemberskrivandet också. Men det är intressant att notera hur jag på olika sätt förbereder mig …

  2. A-Lott skriver:

    Gomorron tjejen! 🙂
    Härligt att du kommit igång. Både med det ena och det andra. Har läst det senaste och tycker att det är förunderligt hur vi ger varandra impulser. Känns jättebra och visst ska Helge få vara en man. Har fyllt ut din text med tankar som hon har om honom när hon vid hemkomsten kryper ner mellan kalla lakan. Ikväll får han allt ta och ringa;-)

    Att skriva om människor i bygd och närhet är en otroligt bra ide. Har du läst Nicke Sjödin? Lennart läser högt på ångermanländska ur hans böcker för mig på kvällarna när jag är hos honom, och jag både gråter och kvider av skratt.

    Klart att Molly och Minnsan ska med till Askviken. Eller om de redan finns där. Mycket som ligger utom vår egen vetskap. Skitkul är det. Precis som med livet i sig.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s