Datorn – eller Norton – spökar, idag fick jag köra reparation igen, och nu laddar Norton mycket långsamt ner uppdateringar. Lite väl mycket sprattel för att vara en dator som bara är tre-fyra månader gammal! Nästa mål kanske är en Apple, en Airbook (heter den så?). Dags skriva ny önskelista.

Just nu önskar jag mig ord, ord med mening och sammanhang. Den gamla kvinnan från igår, som skärskådade (vilket märkligt ord, måste kolla) sig själv och sina (mest fysiska) tillkortakommanden, hon sitter här idag och vill skriva. Hon läser fortfarande boken från igår, och hittar fortfarande pärlor:

”när man väl funnit lyckan så måste man se till att hålla den kvar, hålla sig flytande ovanpå den, så att den inre förnöjelsen inte sipprar ut. Det är ingen konst att be när man är illa ute, men att fortsätta be när krisen är över är som att täta själen och hjälpa den att hålla kvar vad den uppnått.”

Jag gillar tanken att flyta ovanpå lyckan och täta själen och därmed hjälpa den. Jag vet bara inte riktigt hur man gör. Att läsa och att skriva är nog mina tätningslister. De båda håller i alla fall ihop mig, får mig ofta att samla mig, nästan fysiskt känna hur jag blir en och hel(are). Känna att jag är där jag är, just i ögonblicket.

Tidigare i livet har jag varit nöjd när jag varit nöjd. Jag har inte ”fortsatt att be”. Och det jag hade uppnått försvann långsamt bort.

Nu är jag gladare och lyckligare än på länge – nu gäller alltså att fortsätta be. Fortsätta prata med Gud. Jag har svårt att skriva om Gud, men det får bli med stor bokstav, och det ord som många använder. Jag vet inget annat. Men jag vet att det inte är söndagsskolans gud, eller kristdemokraternas, eller sekternas, eller någon specifik religions gud – det här är min Gud.

Kanske är det som vissa menar ”Gud i mig”. För vi har alltid pratat, även om jag inte etiketterat pratet. Vi pratar hela tiden. Oftast om struntsaker. Ofta väljer jag att inte lyssna. Hur var det nu, att be är att prata med Gud, att meditera är att lyssna till Gud.

Ham-sa, mantrat på sanskrit som lär betyda ”jag är Det”. ”Ham” på inandning, ”sa” på utandning. En gång lärde jag mig transcendental meditation och fick ett mantra, ett ord på sanskrit. Jag fick då förklaringen att ordet var till för att inte få mig att tänka på någonting, jag visste ju inte vad det betydde, det var tomt på innebörd. Jag mediterade regelbundet några år, och släppte det sedan.

Därefter har jag mediterat på många olika sätt, i olika sammanhang. Mitt gamla mantra har jag glömt. Det var viktigt att man inte talade om det för någon sades det när jag fick det, och tydligen talade jag inte riktigt om det för mig själv heller.

När jag var som mest jagad av skuld och ångest och hade nattsvarta hemligheter för min älskade – då hittade jag ett ord att använda för att tömma min stackars hjärna. Ett ord att sätta i stället för alla stressade och stressande tankar när jag inte kunde sova. Det fungerade bra, jag fick lite vila. Det ordet har jag inte glömt, och jag tänker inte tala om det här heller.

(Att skriva en haiku fungerar också bra när ångesten bits om natten. Tre rader, sjutton stavelser, ögonblicksbild.)

Jag mediterar lättast i sällskap med andra människor. Är jag ensam har jag alltför lätt att fara runt i huvudet, även om jag använder ett mantra, eller ser på ett ljus, eller bara andas, in och ut. Ham-sa.

Eller så gör jag som nu, fixar kaffe och plockar fram en hallonruta som mannen min bakade häromdagen. Eller pratar med honom i telefon. Eller tittar ut på småfåglarna vid fröautomaten. Eller undrar om det verkligen är snö, det där småttiga som far i luften? Minsann har kommit in, då är det väder på gång. Termometern visar bara en halv grad varmt. Snö. Inte direkt något ymnigt snöfall, men snart är det vinter. Sådana tankar ger inte min lycka någon näring. Ham-sa.

Även om jag bara stoppar in orden emellanåt får de mig att leta efter gladare tankar. Snälla tankar. Tacksamma tankar, nu till exempel tacksamhet för att jag har en kärleksfull liten svart katt som just nu absolut inte vill något annat än balansera i mitt knä och hänga över min arm. Medan jag skriver.