Försumbar

Gör kaffe, glömmer bort muggen. Läser lite i en bok, tänker på en annan. Kollar mejl, noll. Banken, noll. FB, noll. Eller inget som fångar mitt flyktiga intresse. Minsann sitter utanför fönstret och väntar på att jag ska vinka åt henne och öppna dörren. Gör det, hon kommer in. Och putsar sina blöta fötter. Tar ut bruna bönor och en stor köttbit ur frysen, det låter sig inte kombineras. Kanske bruna bönor och bacon i kväll. Köttgryta till annan dag. Har pajrest i kylen… Pratar med mannen min som åter ska besöka Telia-butiken och försöka få ordning på sitt bredband, han har inte haft tillgång till sin dator på länge.

Nu går jag ut och kapar plank.

 

Har kapat och klyvt, och staplat. Trött i kroppen, inne igen, Minsann vill kela, jag vill fika, varmt kaffe.

Pratar igen med mannen min, han är inte särskilt pratbar. Fortfarande sur på Telia, men har inte varit ner till butiken, är antagligen mest sur på sig själv för att han inte fixar detta på egen hand. Och jag blir trött på att ofta vara den som försöker muntra upp, den som frågar efter hur han mår, jag känner mig ignorerad och – vad var det Karlsson på taket sade, han hade ett uttryck för det som var totalt oviktigt – jag kommer inte på det. Men så känns det! När jag så vill. Halv 3, lite sol fortfarande, plusgrader. Plankhögen har minskat.

 

2013-11-27 14.26.44

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Försumbar

  1. A-Lott skriver:

    VetHej Vännen:)
    Det känns ensamt i din lya, förutom Minsann förstås.
    Jag har en blogg som jag tittar in på ibland om det är något intressant, och det är Rune Lanestrands. Kan det vara något för dig? Du får kolla läget. Just nu handlar det om Quick. Jag brukar inte ge några kommentarer där, just, men ibland kan det vara lite intressant. Väldigt upplyst i vissa bitar, som jag får lite aha-känsla av. Bl.a. en gång som han skrev om hur det går till med våldtäkt på bidrottningar. Hade inte en aaaaning, liksom.
    http://runelanestrand.wordpress.com/

    Kram till dig och Minsann och håll elden igång och grytan kokande… hihihiiii..

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen – ja det är tomt och utrymme för för mycket ledsna tankar… ska kolla bloggen du läser, bidrottningar vet inte heller jag något om! Sköt om dig, hoppas det går bra med lokalen och allt vad därtill hör. Kram och skönt att du finns! Margareta

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Nog brukar väl även mannen din få vara den som stöttar o muntrar upp? Eller har jag helt fel? ”Det är ett givande och ett tagande” (varifrån jag nu fick detta i mitt huvud…..?) Att läsa arabisk poesi, speciellt den från den andalusiska tiden (900-1400 ung) är faktiskt väldigt roligt! Googla på C. Toll eller Ibn Khaldun! Satt fängslad i ett par timmar igår kväll! Try it! (På svenska förstås…….)
    Kram o godnatt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s