Jätten gömmer sig i november

Sisådär tio hästar springer utanför mitt fönster, det ska de inte. Hoppas hästägarna vet att de är på rymmen. Hingsten som går ensam i sin hage blir ”galen” av så många ston i närheten och kutar fram och tillbaka innanför sitt stängsel. Nu hålls hästarna uppe vid stallet, de verkar lite lugnare och går i rad en genväg bort mot den hage de troligen smitit från. Inga hästar inom synhåll, men väl hästägaren i bil. Så nu blir det ordning igen.

Blåst, och en regnskur, kort, när hon gick till brevlådan. Minsann är inne, på kudden på köksbordet. Inget vin i närheten av datorn. Den nya, provisoriska bron är på plats över ån. Idag blir det ingen vedkapning.

Hon läser om alla som skriver färdigt sina böcker, ger ut dem eller får dem utgivna, har releaseparties och minglar med varandra, gratulerar varandra. Hon gratulerar också, minglar inte, skriver inget färdigt och ger inte ut någonting. Att få något utgivet har hon givit upp. Och skrivlusten är fortfarande, alltid, oftast, svajig och splittrad, inget fokus, ingen dramaturgisk kurva, taskigt med dialoger, mest bara ord på varandra. Ibland ord som pratar med andra människor, ibland pratar de t o m med henne.

Ibland läser hon något av de egenpublicerade böckerna på nätet. Ibland tänker hon att det där kunde jag också ha skrivit, och emellanåt säger hon sig att, nej det där är jag glad att jag inte skrivit. Hon lär sig vad som finns att lära om PoD (print on demand), om tjänster som erbjuds av Vulkan och HOI, vad Bibliotekstjänst gör och inte gör, Adlibris, prissättning, rabatter, lagerhållning, e-bokstillverkning på ena eller andra sättet, med och utan illustrationer. Etc. ”Lär sig” är kanske att ta i, läser om är mera korrekt. Sanningen är att hon knappt kan få en manusmall att fungera igenom en hel sida, den hoppar iväg till något annat när hon blinkar, eller gör nytt stycke.

Allt det hon inte förstår och inte kan är inte det som hindrar hennes skrivande. Ibland pratar hon om sin dåliga fantasi, mera troligt är att hennes knackiga självkänsla är det som ligger i vägen. Innerst inne vågar hon inte tro på sig. Och om inte hon tror på sig, hur ska hon då kunna lita på någon annan som säger sig tro på henne?

Hon letar efter den där urkraften inom sig, den som sägs finnas i oss alla, ”the Giant within”. Hen gömmer sig. November är en bra månad för jättar att gömma sig.

2013-11-02 16.20.32

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jätten gömmer sig i november

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Två dagar till så vänder det snart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s