Over and out

Länge, länge har jag älskat och älskat med den man som nu är borta ur mitt liv. Nu  insåg vi båda att det är dags att skiljas åt. Vi gör inte varandra glada längre, och mitt spelberoende väger fortfarande alltför tungt mellan oss. Vi har levt tillsammans, vi har bott isär, vi var länge otrogna våra respektive innan vi skilde oss och flyttade ihop. Vi har gjort slut och börjat igen. Nu är det slut för gott, nu när han är över 80 och jag drygt 70.

Ålder är ingen anledning att fortsätta vara tillsammans. Inte en mångårig relation heller. Jag kan inse att vi båda behöver varandra, men att vi inte kan ge varandra det vi behöver. I ögonblicket, just nu, hänger jag över datorn vid köksbordet och försöker skriva ur mig det som gnager inombords.

Igår när vi pratade i telefon kände jag ingenting, och funderade över det. Då var jag alldeles tom. Nu är jag full av svårdefinierbara känslor. Du har idag hämtat det du skulle här hos mig. Med bakluckan uppfälld tog det ungefär 7 minuter att säga hejdå, och tack för det som var bra, ”vi har haft roligt” – ”ja, det också”. Over and out.

Jag försöker få mig att bli tom igen. Lyckas inget vidare. Men tänker Bridges´ tankar (the way of transition) om att en ny början kräver ett slut och en ”neutral zone” innan något annat kan börja. Först slut, sedan början. Som att börja bakifrån på något konstigt sätt.

Vedspisen kräver omvårdnad och nya vedträn för att hålla kylan stången, Minsann vill ha mera mat i sin skål och nytt vatten, jag tar mig ett glas vin som jag egentligen inte vill ha. Städat har jag gjort, och plockat, och tvättat, och konstaterat att jag åt hemgjord ärtsoppa även för två år sedan, den 10 mars 2012. Sådant kan en textgenomgång påminna dig om. Allt annat den får mig att minnas vill jag inte minnas. Inte nu. Kanske en annan gång.

Minsann vill sitta i mitt knä, och jag är inte på kelhumör. Lätt huvudvärk innan vinglaset ens är sippat på. Och gnetigt praktiska tankar – hur ska jag nu komma in till biblioteket i tid med låneböckerna. Jag kan få dem förlängda, men inte hur många gånger som helst. Dags att ta reda på när den där bussen går in till Norrtälje och hitåt igen…

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Over and out

  1. Svenarne Janssson skriver:

    Just nu – efter att ha läst din text – har jag svårt att hitta ord som passar.
    Du skriver en osentimental och hjärtskärande text om ett farväl, ett avslut, och om det liv som trots allt måste fortgå. Finns inget för en utomstående att vända på, prata sönder eller peta i.Det är ett slut du skildrar. Och en början på en början …
    Jag vill så gärna att du ska förstå att den här texten – liksom en hel rad av dina tidigare – är för bra för att stanna kvar i Beskrivarbloggen. Därför hoppas jag att du finner lusten och kraften att bearbeta, sortera, sammanfoga och få till en sammanhängande berättelse av dina texter. Berättelsen om Margareta blir speciell och kommer att fånga många läsare, när den så småningom blir klar. Önskar dig kraften, lusten och viljan att fullfölja den. Kram / Sa

  2. Helen skriver:

    Instämmer förstås helhjärtat i Svenarnes kommentar!

  3. tantmaud skriver:

    En text som berör. Du skriver väldigt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s