Optimerat tom

Fåglarna har inte insett att jag fyllt på frön. Katten har jag inte sett sedan i morse då hon släpptes ut. Hunden sover på köksgolvet. Själv försöker jag få någon tanke att överskugga döden som fyller mitt sinne. Det är svårt. Har i alla fall lärt mig att det var Plautus som i Bacchides skrev ”den gudarna älskar dör ung”… Tack Wikipedia.

Det nyligen, några månader sedan, gjutna betonggolvet i källaren är blött, underifrån. Har fotograferats idag, kanske gör någon något någon dag.

Omgivningarna ser skräpiga ut, när snön är borta. Som om det inte vore nog, vänder skatan på all mossa för att kanske hitta något ätbart där under. Och under fröautomaten ligger alla solrosskalen. Ostädat. Som inomhus, dock inga fågelfröskal. Hund- och katthår. Och mina långa hårstrån. Lerfläckar på trasmattorna, de får vara kvar ett tag till, lär bli flera.

Varmt och skönt dock, vedspisen muttrar och brinner. Nu vill Minsann in, hon sitter i ”giv-akt” utanför köksfönstret tills jag vinkar åt henne. Då står hon på trappen när jag öppnar dörren, och rinner in. Hunden lyfter ett ögonlock, och blundar igen när hon slinker förbi.

Jag tar fram något som förmodligen är rådjur ur frysen. Eftersom jag inte vet vad det är, och det har legat sedan sonen jagade sista gången – före den 12 maj förra året – så bryner jag det i gryta och låter det stå på vedspisen några timmar, med chalottenlök, vitlök, färsk ingefära, morätter, purjo. Enbär. Kanske blir det gott.

Kaffet har kallnat medan jag donat i köket. Hunden och jag tar en lerig promenad.

Bästa vännen kämpar med begravningsarrangemang och försöker hålla ihop – hon har vänner och familj omkring sig, det är svårt nog ändå. Och det finns ingenting som tar bort smärtan, den bara blir lite annorlunda med tiden. En aning uthärdligare. Men det är alltid tomt där en gång någon fanns.

Datorn talar om att den är optimerad. Jag är optimerat tom.

2013-11-20 13.49.37

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s