Katt på varm dator

Här ligger hon inte just nu…

2013-02-03 12.29.29

Det har gått tretton dagar av november och jag har just inte skrivit någonting (NaNoWriMo). Har försökt skriva en synopsis för att delta i tävling om coaching nästa år och få färdigt ”min roman”. Inte heller det blir annat än gammalt omtugg. Har ett par veckor till på mig dock.

Vad har jag gjort? Kört bil, från landet till stan, till mitt hus, till stan igen och till landet. Tvättat en jättetvätt däremellan, burit till bilen och från bilen till skottkärran och uppför backen till huset på landet, två vändor. Kollat FB, kommenterat, bloggat om ylande över död son, läst kvällstidningar om gränskontroller och flyktingar som inte släpps in. Handlat med fd makens kort, mat till oss båda och vin till mig. Har sålt en bok på Bokbörsen, boken är kvar i en av lådorna i Kopparberg… Får be min vän där skicka boken när den väl är betald.

Temperatur nu när klockan är runt fyra på eftermiddagen nio grader. Blåsigt, katten ligger på fd makens varma mage, vill inte vara ute längre. Han läser. Jag försöker skriva, men har egentligen ingen lust. Har pratat med ena syrran idag. Mejlar bästa vännen som åker bort en vecka idag eller i morgon, minns inte.

Synopsis kräver att man har en idé om vad det är man vill skriva. Jag trodde länge att jag ville göra bok av alla bloggtexterna (eller åtminstone en del av dem) – men nu tror jag inte det är möjligt. Och en roman om mig och mitt liv med mycket av det som varit, lite mindre om det som är och ännu mindre om det som ännu inte är – hur intressant skulle det vara? Mitt eget svar är ”inte särskilt”. Debutant (nästan) vid 74 – hur många fler böcker kan och hinner en sådan skriva. Det lär vara ett av de kriterier förlag går efter.

Därmed kan jag låta bli att fundera i synopsis-termer ett tag till. Problemet är att jag har så trista böcker med mig hit från biblioteket att jag inte har mycket annat att göra än skriva. Har läst färdigt ett korrektur och skickat. Inga andra på ingång.

Hovmästarsås kan jag alltid göra, det blir krabba till middag idag. Och snart kan jag ta en fredagsdrink utan att skämmas för att det är för tidigt. Det är redan svart därute,  grannens lampor lyser i mörkret.

Vi har just ätit varsin mandarin eller möjligen clementin, kan inte skilja på dem. Lättskalad, utan särskilt påtaglig smak. De var nog bättre förr, de också.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s