Min svenska skam

IMG_0500

Grått. Ute och inne, i mig. Blir inte mycket gjort idag, men vi har äppelpaj från igår till kaffet om en stund. Fd maken fixade frukosten. Morgnarna härute på landet är långsamma. Allt sker inte i någon bestämd ordning. Jag sitter halvklädd vid datorn och har just borstat tänderna. Minsann är ute sedan tidigt i morse, har förhoppningsvis kul och hittar hem småningom.

Bombningarna av IS (som jag just lärt mig bör kallas Daesh i stället, det handlar ju faktiskt inte om någon stat) i Syrien leder till terror i Frankrike. Andra orsaker ligger kanske bakom terror i andra länder. Gemensamt är ofta att religionens namn hata och döda oskyldiga. De skyldiga utför inga terrordåd personligen, de sitter ofta vid något sammanträdesbord och fattar ödesdigra beslut. Dödar gör unga, besvikna män och kvinnor utan framtid oavsett vad de gör. Och kanske hamnar de i paradiset (även om jag inte någonsin hört någon beskrivning av hur paradiset ser ut för de kvinnor som dödar i Allahs namn).

Rädda blir alla vi andra, men försöker att ändå inte låta rädslan ta överhanden.

Hela tiden flyr människor, går från Syrien till Europa för att stoppas vid diverse gränser, med eller utan taggtråd. Några kommer till trygga Sverige för att mördas, eller se den tillfälliga bostaden sättas i brand av galna svenskfödda. De möts även här av okunnigt hat, de får inte den fristad de som flyktingar har rätt att få. Folkvald politiker talar om lägre IQ med många invandrare, och medger öppet att han är rasist. I Degerfors har några kostat på sig att trycka en tidning som sprids till invånarna – en trycksak som är full av lögner och hat. Andra Degerfors-bor skäms. Jag skäms å hatarnas vägnar, de som inte har vett nog att skämmas själva, jag sörjer över att världen förändras till det sämre så snabbt, skäms över att jag själv inte gör annat än skickar en femtiolapp till en insamling för barn i Nepal.

Känslan av maktlöshet, uppgivenhet inför det som sker är lika förlamande som rädslan. Var hittar vi kraften att möta det onda? På Facebook blir solidaritet och medkänsla en fråga om vilken flagga som ska läggas över profilbilden – apropå att vi är många som har lättare för att sörja med Frankrike än till exempel med alla som dog i Kenya nyss. Media har stor del i detta, bilderna från Paris är många jämfört med de från Afrika, eller Libanon. Vi är kanske avtrubbade, har sett för många hemskheter från länderna längre bort. Nu är våldet närmare.

Det är så nära att skottlossning och mord härhemma bara blir en kort notis – gängkrig i Göteborg kanske? Göteborg som lär rekrytera flest Daesh-soldater – flest i Sverige? Flest i Europa? Vet inte, men flest. Mona Sahlin har ordnat en telefonlinje som på något sätt ska vara bra i sammanhanget – hur begriper jag inte.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Min svenska skam

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Här hoppar syster besserwisser upp ett tag: ”daesh” betyder faktiskt ”den islamiska staten med Irak och Syrien”. Så det är stat hur vi än vänder oss.
    Skämmas kan vi göra, för att våra fränder här i landet inte har något i huvudet. Men jag vägrar skämmas för de övergrepp som begåtts av ”stormakterna” som nog tyvärr har lagt grunden för det hat vi idag ser skörden av. Inget ursäktar något, men fasan finns nu här, mitt ibland oss.
    Och vart kan man ta vägen för att inte drabbas………? Vi har det kanske säkert där vi är, ett tag till.
    Inshallah!
    Syster B

  2. beskrivarblogg skriver:

    Käraste syster min – tror dig, det var en arabiskstuderande svensk som gav mig ordet daesh – i stället för IS – och inte heller jag skäms för stormakterna, det får de göra själva – inshallah och kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s