Ingenting, och ändå…

Fredag. Pelargonerna blommar som om ingenting hänt. Och ingenting har hänt. Du är bara död, borta, ingenting. Jag lyfter ut en stor spindel som tyckte att diskhon var ett bra ställe. Eldar också denna morgon.

Och så, när jag sitter här och ömkar mig, skickar den ena (fd) svärdottern mejl om att man kan kolla annonser på familjesidan.se. Och den andra sänder mms med två fina bilder på Ulf, visserligen kan min gamla telefon inte visa mms – men efter diverse manipulerande kan jag se och spara bilderna. Jag blir glad, glad så jag gråter. Tack Teija och tack Lotta.

image (1)

Det här är en bild typisk för Ulf, med egenhändigt tillverkad tofs på mössan och nerfällbara gröna glasögon. Saknar dig.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingenting, och ändå…

  1. Viveka Seborn Roger skriver:

    Dina texter berör. Så vackert du uttrycker din förtvivlan över att mannen din är död. Vilken go bild på honom i tofskepsen. Väldigt charmig och full av humor. Kram Margareta o tack för att du berättar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s