Du, jag vill bara berätta…

Du.

Idag ville jag berätta för dig att jag har fått en fin parkeringsplats för bilen, mellan det stora trädet och bergknallen med alla blå blommor. Killarna jobbade hela eftermiddagen, jag fick hela skottkärran full av fin jord som jag lade på rabatten och vid jasminen under fönstret. Och nu väntar vi bara på lite regn i morgon (utlovat) så att parkeringen hårdnar ännu lite till. Ena killen ville att jag skulle testa att backa in, jag talade om att jag inte ville ha några åskådare… Jag väntar till helgen. Det blir bra.

Ville också berätta att så många saknar dig. Gamla vänner, som Eva F, vänner i Västmanland, Susanne, Hans och Birgitta, andra. Jag. Säkert dina söner också, och deras familjer, kanske din fd fru. Det tror jag. De skrev en fin vers i din annons. … i kärlek gav du allt. Det är sant, i kärlek gav du allt. Och fick allt.

Jag har inte vant mig vid att du inte finns som mottagare av mina ord och tankar. Just nu är min fd man här hos mig, det är bra, för vår samvaro distraherar mig från sorgen. Jag lagar mat, vi åker och handlar. Idag har jag röjt bort brännässlorna vid planket och ner mot däljan. Inte helt lätt med den lilla röjsågen, men det gick till slut. Har tagit in mera ved, det talas om att det blir kallt och blött några dagar nu, efter den fina sommar vi haft. Den som du inte fick vara med om.

Pratar med bästa vännen, din död har givit hennes sorg ytterligare näring. Det fungerar nog så, en död påminner om en annan. Jag har pratat med kusinen i Avesta, inte ofta som du vet, men när hon också fick en stroke (som tycks gå tillbaka så att hon mår bra) – och jag ringde henne. Så ringde hon mig när syster B berättat om dig. Vi ger och vi får. Det är bara du som inte får mera. Kanske fick du allt medan du levde. Hoppas det.

Mats dotter ringde häromkvällen. Hon vill följa med på din begravning, vilket gläder mig. Vi blir några ”från sidan av” – det skulle du gilla. Ska jag ta en granruska, eller en blomma till din kista? Jag vet ju inte om du får något granris som du ville ha… Tar nog en promenad dessförinnan, och tar hem en fin grankvist, kanske lägger jag till en liten anspråkslös blomma. Får fundera på vilken. Du är bortom nära, men du är fortfarande nära, när jag släpper in dig. Sov gott, mannen min.

IMG_0261

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Du, jag vill bara berätta…

  1. skrivmoster skriver:

    Kram till dig Margareta! ❤

  2. livsglimtar skriver:

    Ord, min tankar som blir till ord känns i ditt nu så tomma. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s