Onsdag, ”inga händelser”

Agnes tänker på något som hennes syster berättade. Att deras mamma spelade på spelautomater, och att deras pappa var förtvivlad. Hennes yngsta syster var den som bodde hemma längst, själv hade hon flyttat hemifrån så fort hon kunde. Hon har aldrig vetat att hennes mamma hade samma missbruksproblem som hon själv. Skulle det ha gjort någon skillnad om hon vetat?

Antagligen inte. Agnes skulle ha trillat dit ändå. Det startade när hon vann på ATG, hon hade spelat utan att veta vad hon gjorde och fick drygt åttatusen i vinst. Hon och mannen hennes kunde åka till Kanarieöarna. Där fick hon sin ”kamratring” och han sin. De gick på casinot, hon vann lite grand men begrep inte heller här hur det skulle gå till. När hon ville gå tillbaka nästa kväll var det stängt. Hon hittade nätcasinon när de väl kom hem, resten är historia. Tack och lov.

Hon tror inte att just specifikt spelberoende ligger i några gener, men väl beroende av vilken sort det vara må. Persbrandt hävdar att han har beroendegener, hon har det också. Hennes/deras son hade det. Andra i släkten på alla sidor. Kanske har alla människor de här generna, men några slipper leva med att de får liv.

En ny dag, kulen morgon. Agnes bestämmer sig för att det är onsdag, och en titt i kalendern bekräftar. ”Inga händelser” står det där dessutom. Vimsan har lyckats spy på mattan i köket, och Agnes lyckades kliva i resultatet. Mattan var dessförinnan nytvättad, nu blir den det igen. Idag är det dags att elda i spisen igen, bara drygt en plusgrad utanför fönstret i morse. Och tända ljus på köksbordet. Det är fortfarande mars. Våren har inte bestämt sig. Fåglarna vill fortfarande ha solrosfrön. De gula krokusarna runt trädet hukar, men tulpanbladen i rabatten envisas med att växa lite varje dag. Och tofsviporna dansade i flockar över åkrarna igår när hon åkte förbi på hemväg från biblioteket.

Vännen på resa i Australien har enbart mött cyklonen via teve.

Flera av vännerna på Facebook har böcker och ord som pockar på att bli skrivna, de drömmer sina böcker, somnar och vaknar med dem. Det gör inte Agnes. Någon av vännerna väntar på ”Agnes bok”. Den vill inte. Eller hon vill inte.

Igår gjorde hon våfflor. Jo hon vet att våffeldagen var i lördags/söndags eller så. Våfflorna låg som en klump i magen hela kvällen och hon har smet kvar till våfflor idag också. Hälla ut eller grädda är frågan. Känner hon sin snåla (eller kanske sparsamma) sida rätt blir det våfflor även idag.

Så här sega är orden just nu. Men klockan är bara kvart över nio, hela dagen återstår ännu. Hon höll på att skriva ”att fylla med innehåll”, men det blev för pretentiöst. Den återstår.

Mimosa i Maróni, tack syster.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s