En vacker hållbar (i händerna) bok

Jag skulle vilja göra en vacker bok, i ett format som ligger bra i händerna på läsaren, med text som går att läsa också med klena ögon. Med ett omslag som fångar läsaren, gärna av Michael Ceken, som gjorde omslaget till Free Spin.

Böcker utgivna på egen hand är sällan vackra, varken att se på eller hålla i händerna. Danska band som bryts sönder när man läser. En läsupplevelse, min läsupplevelse, handlar lika mycket om innehåll och ord, som om skönhet för ögonen. Jag vill ha alltihop. I en och samma bok.

Och i en och samma bok vill jag också ha en gammal, levande kvinna. En som definitivt inte är ¨åldersrik”, ett nyord hon inte gillar. Hon vill fortfarande vara vacker för sin älskade – men hon har problem att hitta honom. Den hon älskade är död. Hon har inte funnit någon ny kärlek. Inte så konstigt, hon har inte direkt exponerat sig. Pandemin har kanske satt käppar i kärlekshjulet – men sanningen är nog att hon faktiskt inte ens utan pandemi skulle ha gjort mycket för att hitta en man.

Pandemin var något hon kunde använda, skylla på. Den pågår fortfarande, men nu är hon less på detta begränsade liv. Hon är 70+ (tänker fortsätta vara det tills hon dör och sanningen uppenbaras), har inte tid med pandemier. Nu åker hon till Teneriffa, trots pandemin, fullvaccinerad och med intyg om allt möjligt, och vem vet vad som kan hända där, i solen och värmen. Eller motsatsen om vädergudarna har fått spinn.

Dit åker hon nu på tisdag, först till äldste sonen på måndag för övernattning och därefter skjuts till Arlanda.

Hon tror sig veta att hon gjort vad hon kan för att inte sprida coronasmitta vidare. Hon har hållit sig inomhus, hemma utan kontakt med andra människor, hon har använt munskydd och tappat bort en hörapparat därför, hon har vaccinerat sig tre gånger, plus en gång för den ”vanliga” säsongsinfluensan.

Hon smittades när fd maken var sjuk i covid (det ordningen är den hon föredrar, hon får aldrig veta om det kanske var tvärtom), testade sig och fick efter flera påpekanden besked att hon var smittad. Inga symtom. Hennes före detta man dog.

Nu är hon lika less som många andra, och hon kan agera utifrån sin ledsnad. Hon åker till Teneriffa, så må klimatfantaster och andra tycka vad de vill. Hon har bestämt vad hon vill. Inte så ofta hon gjort det i livet, och de gånger hon minns har varit tämligen katastrofala.

Nu är hon 70+ och har inget att förlora. Skit samma vem som blir förnärmad, eller tycker att hon är dum. Hon kan bli en sådan där ”oldfluencer”, en gammal kvinna (höll på att skriva kärring) som inte bryr sig. Som står där för sig själv, utan att vädja till någon annan att stötta henne. Som Iris Apfel. Hon kan, kvinnor kan, gamla kvinnor kan. Tveksamt om ”åldersrika” kvinnor kan… Personlig fördom mot nytt ord. Eller är 70+ samma tveksamma sätt att uttrycka ålder. Det är det nog. Men siffrorna 80 känns så främmande, så nära döden….

När blir någon nära sin egen död? Menar inte ”i tid”, utan nära som i förståelse inför sin egen död. Jag och många som är så gamla som jag har upplevt döden, i form av att närstående, ibland älskade, människor dött. Vi gör ju det, vi dör. Men hittills är det något som händer andra, inte mig. Och det jäkliga är att när det väl händer mig, så kan jag inte berätta om det.

Så hur kan jag och alla andra någonsin tro att vi begriper vad död handlar om? Annat än saknad, förlust, sorg och ibland fåfäng förhoppning om ett liv hinsides – ett vackert ord som jag hittills inte brukat. Jag vet ingenting mer om döden än jag skrev där ovan, men jag hoppas att den för de flesta av oss är befriande.

Tre dagar kvar till avresa, om jag räknar in måndagen hos sonen. Regnar fortfarande.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till En vacker hållbar (i händerna) bok

  1. midsommarros skriver:

    Jag önskar dig en riktigt trevlig resa och att du återvänder energisk och nöjd med din upplevelse, ät gott och njut av sol och värme även om det kanske regnar ibland😊🌼🌸

    Gilla

  2. Karin skriver:

    Safari njema! Hoppas du får en fin resa och kan njuta av vistelsen! Hoppas också att vi får läsa här om hur du har det!

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Swahili (?) är inte ett språk jag kan – men tar till mig din önskan om fin resa – det blir förhoppningsvis bra och någon blog lär det också bli – god jul och gott nytt år, min vän!

      Gilla

  3. bergalott skriver:

    En summering som säger så mycket. Kanske tanken flyktar förhoppningsfullt om att det ska bli en förändring på något vis. Att något lustfyllt ska hända och att detta lustfyllda ska göra dina kommande steg lättare.
    Det är bara min tanke/reflektion som jag vill unna dig att få uppleva. Det är dags att vända gamla sorger och bekymmer ryggen och plocka ut bonusen – och få känna lycka och glädje igen. Din väg har varit fylld av berg och dalar men när du så småningom vänder dig om och betraktar livet – så ser du bara topparna.
    Å, vad jag önskar dig en härlig tid framöver. ❤ ❤ ❤ och Välkommen hem igen 🙂

    Gilla

  4. beskrivarblogg skriver:

    Tack käraste vännen min, för dina tankar. Hoppas du får en fin helg och ett gott nytt år så småningom, varma kramar från mig

    Gilla

  5. Fredrik L skriver:

    Så vackert skrivet, och så sant. Njut nu min vän. Jag önskar jag hade haft mer tid till att skriva, kanske skapar jag mig det i mellandagarna. Just nu går det mesta ut på att hålla näsan över vattenytan, försörja mig, se till att allt inte stannar med baksmälla som följd, att planera och informera om den 21 dec då vi tar farväl av pappa, som skulle blivit 89 nästa söndag. Gravsättning kommer jag att delta i, precis som för mamma, men det blir ”på nyåret”. Först reflektion och försök till att konsolidera tillvaron som det kan heta.
    Jag hoppas kunna följa dig på Teneriffa. Har en sådan önskan om att snart få uppleva Europa på ett behagligare sätt än det som skett de senaste två åren, kanske kommer det inom rimlig tid. Den som lever få se…
    Adventskramar till dig från din lite tilltufsade ”blandras” till vän.

    Gilla

  6. beskrivarblogg skriver:

    Kära ”blandrasiga” vän – beklagar er förlust av pappa. Hoppas du hittar ro någonstans under de dagar som kommer, och att du kan få återvända till ”ditt” Europa inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag ska göra mitt bästa för att njuta, känner verkligen att jag behöver komma annanstans, på måndag är det ett år sedan min ex-make dog – och dessförinnan var det mesta tungt. Nu vill jag ha det bra! Kram till dig, önskar dig allt gott!

    Gilla

  7. uppsalaewa skriver:

    Hoppas du får en fantastisk tid på Teneriffa. Det blir jättebra att få läsa om dina dagar där.
    Ha en bra resa, en god jul och ett gott nytt år!

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Min vän, önskar dig en fin jul och ett gott nytt år också – för min del blir det spännande med en ny ordning! Ser fram emot resan, och kommer att berätta om den i bloggen. Kram och tack för hälsning/Margareta

      Gilla

Lämna en kommentar