Nu är himlen full av rosa skyar, och en del mörkare moln. En färdigblommad kaktus står i fönstret bredvid mig. Vattnar den mycket sparsamt, vill inte att den ska ruttna. Den lär spara vatten i bladen, men klarar inte hur mycket som helst. Den ser lite kaxig ut, undrar hur den ser ut när jag kommer åter?

Nu en stunds läsning igen. Klockan är bara tio minuter över tre.

Det som gör ont just nu är min sons arbetsmiljö. Han jobbar för Samhall. Och far mellan olika arbetsplatser, per T-bana – igår till Dollar Store någonstans, som bara ska städas två ggr per vecka. Fungerar inte, om han inte har två kollegor med sig. Det har han sällan. Sist hade han sin teamledare en stund, men hon måste försvinna till annat – och jobbet var inte klart förrän halv tolv, istället för tio. Chefen i butiken var inte nöjd, refererade till att det borde ha varit klart tidigare. Sonen känner sig otillräcklig, blir orolig att inte kunna klara det han ska nästa gång där, skit.

Samhall har sålt något de inte kan leverera. Kunden har betalat för lite för något de inte får. Och min son hamnar mitt i skiten. Han orkar snart inte mera.

Vi pratar, jag talar om hur vi kan fortsätta prata också när jag är på Teneriffa – och han behöver mitt gläfsande och mitt morrande. Han gör alltid så gott han kan, och Samhall var en gång till för de som inte kan allt, men som gör så gott de kan. Jag gråter, och jag är arg. Hur gick det till att också Samhall blev vinstfixerat, var glömde de och beslutsfattare, regering et al, sin idé och grund för Samhalls existens?

Could be me…