blåsigt

Måndag 7 februari 2022 – blåsigt, disigt, bara lite sol genom molnen. Varmt ändå. Sitter vid havet, har lite lä av en buskig fikus (växt) bredvid mig. Har handlat, diskat, satt på en tvättmaskin därhemma. Nu ingen mera ”nytta” idag. En surfare jobbar för att komma ut till de riktigt stora vågorna, men när de kommer klarar han inte att komma upp på sin bräda. Åker med en vända ändå.

Igår roade jag mig med att lära mig lite om trakterna här omkring, om viner och DO,  kvalitetsmärkning. Vinodlandet ökar och vinerna blir allt bättre, finns jordmån för många olika sorter. La Caleta har verkligen inte många bofasta/skrivna här. Ungefär 500. Och faktiskt inte många turister heller, hoppas tillräckligt många för att folk här ska överleva. Många yngre har förmodligen flyttat annanstans för studier eller jobb. Arbetslösheten anges till drygt 8 procent för Teneriffa.

Det är frid att sitta här i blåsten och värmen, att höra och se de otroligt stora vågorna dra in och gå sönder mot vulkanklipporna vid stranden. Glad att jag är på land. Jan och jag brukade säga, när det blåste väl mycket, ”skönt att vi inte är på sjön”. Behöver inte längta efter att segla här. Vi var småfega seglare, enbart i Östersjön, men klarade oss i kraftiga vindar också.

Försökte skriva om Agnes igår, vad hon egentligen ville med den här resan. Vad hon har lärt sig av att nu ha varit här i snart två månader. Vad hon saknat, och vad hon kunde varit utan. Fortfarande inget flyt, men textstycken som kanske kan komma till användning. Skrev också om att hon faktiskt vill iväg igen, kanske annanstans på Teneriffa, kanske till Grekland (även om språksvårigheterna där blir större än här, där kan hon inte ens läsa skyltar och anvisningar). Möjligen fungerar engelskan bättre där än här. Kanske vill hon åka tillbaka till södra Frankrike, till trakterna kring Nice eller Juan les Pins. Kanske ska hon åka tåg? Inget hon behöver bestämma nu.

Måndagar är fik och restauranger stängda. Ingen cortado på Padules alltså. Det får bli fika hemma. Glömde solglasögonen på bänken när jag gick vidare. Kom ihåg, gick tillbaka – och där stod en äldre man och väntade på att jag skulle komma och hämta mina glasögon. Han hade koll. Vi ”pratade” med gester och leenden bakom munskydden. Jag blev glad.

Nu hemma med kaffe och mjölk, plus ett par små kakor, ”saletas de naranja”. Tror de glömde apelsinsmaken.

Det blev lite drygt två kilometer idag, nära tre tusen steg. Bra nog. Nu är klockan kvart i två. Läser  Björn Natthiko Lundeblads Jag kan ha fel. En fin bok, värd att läsa många gånger, ta till sig.

Gör bananplättar till sen lunch eller tidig middag när klockan är halv fem. Gick riktigt bra, soppsleven var bra att ha, stekspaden av trä lite svårhanterlig. Jag fick upp plättarna på tallriken.

Photo by Alesia Kozik on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s