Tisdag 15 augusti 2023 – Sofias (sondotter) födelsedag. Sol och lätt vind. Har parasollet uppe och sitter ute och skriver. Det fungerar så länge jag är i skugga, och har ökat storleken på mina bokstäver. Och kan hålla rätt på pilen…

Läser förströelselitteratur (Vincenczi) utan att förströs mera än måttligt. På lördag ska jag träffa den kvinna som hyr ut lägenhet i La Zenia, nära Torrevieja, flygplats Alicante (tror jag) i Spanien. Kanske blir jag där över vintern. Verkar vara hyfsat varma dagar, och kalla nätter. Har inte hittat något i Puerto på Teneriffa, där jag hellre varit. Bara en ”studio” utan sovrum, och det vill jag inte ha i fyra månader. (Mötet senareläggs p g a kvinnans barnvaktande.)

Önskar att jag kunde få liv i mina karaktärer, Kristina, Andrès, med flera. Gör inget för att få till det. Sitter, leds, tröttnar. I de här sammanhangen har jag inte tillräcklig uthållighet. Och ingen disciplin.

Parasollet tar vind, men än står det kvar. Det är varmt och skönt, och jag är för lat för att ta mig ner till sjön och ett dopp. Igår såg jag att det var väldigt högt vatten. Paret lom syns inte till, de kanske flyttar längre söderut över höst och vinter, när de är klara med familjelivet? När jag vill kolla på Google har jag plötsligt inget internet.

På med solhatten, solen rör sig ju, och jag orkar nästan inte flytta på parasollet, foten är för tung. Än fungerar det, men sola vill jag inte efter frysningen häromsistens på hudmottagningen.

Det här är vad mitt liv omfattar just nu. Tråkiga notiser om min vardag, och att jag vill skriva, men inte gör det. Att jag vill träffa en man, men inte gör någonting för att det ska kunna ske. Att jag är trött på att vara ensam, men också inte riktigt orkar med att vara social. Klarar inte längre att vara rimligt hänsynsfull när någon reagerar annorlunda än jag skulle gjort. Blir alltför lätt alltför skarp, eller uppfattas åtminstone så. Tänker på mannen i norr som jag pratade med länge och intensivt per mejl för något år sedan.

Till slut erkände han att han inte kunde ”tassa på äggskal” (minns inte exakt hur han uttryckte det, men det handlade om att inte kunna stå för den han var, av ”hänsyn” till min uppfattning). Där blev olika politisk syn det som avslutade kontakten. Jag hade gjort klart att SD inte var något jag tolererade. Och det gjorde han.

Någon har talat om för mig att jag är ”judgemental”, dömande, fördömande. Det stämmer säkert ofta. Inte tolerant och smidig. Alltför snabb i mina omdömen, och med mina synpunkter. Och ibland inte alls, moltyst, vill bara därifrån, vet att om jag säger det jag känner (och ibland tänker) så är det fel, kommer inte att accepteras, få konsekvenser jag inte vill ha.

Man kan tycka att jag borde ha blivit en balanserad, klok och förnuftig äldre dam vid det här laget. Dit tar jag mig nog aldrig. Vill förmodligen inte bli det heller.

Så, för att tala om något annat. Jag längtar ut i svampskogen, men törs inte. Vildsvin och opålitliga ben får mig att sitta där jag sitter. Och se allas bilder på fantastiska svampfynd. Som de jag själv brukade lägga ut på Facebook så sent som i fjol.

Onsdag – rörmokaren kom och någon del i kökskranen gick sönder medan han höll på. Han jobbar bara en dag i veckan, och delen kanske måste beställas – men om jag är försiktig kan jag nog hantera kranen vid diskbänken. Okej, allt är bättre än en pöl med vatten under kranen.

När jag for tillbaka hem efter att ha handlat i Norrtälje, hade ”skördetröskan” som skulle jobbat på gården lyckats tappa en stor och tung grej på ett päronträd vid ”ensamma gården”. Halva trädet borta, vägen blockerad – men det klarade min förvaltare så småningom, och jag kunde köra förbi med min lilla bil. En bult hade gått sönder… Min lilla kranpackning är ett ”piss i Nilen” för att tala med min sedan nu drygt sex år döde käraste.

Mina stuprännor lär få vänta, viktigare saker behöver hanteras.

Har i alla fall badat idag, men gillar inte när vattnet i sjön stiger upp över badplattformen. Kom dock både ner och upp. Och det var skönt. Nu har jag ätit middag, en crèpe med räkor från Flygfyren, à 50 kronor. Sallad. Ett glas rödvin, Lisa, till.

Släpper ut en geting. De är inte lika många som förra veckan, skönt. Vildsvinen däremot har bökat upp ett stort område på grönytan bortanför mitt köksfönster, och dessutom längs vägen ner till sjön. De tycks inte hitta det de behöver i skogen. Tacksam att de håller sig undan när det är dag.

Har också gjort ett lass med pickles idag – skivade morötter, paprika – både grön, röd, små orangea, spetspaprika – steklök (i brist på pärllök), vitlöksklyftor, och massor med små blomkålsbuketter, ett par skivade Västerås-gurkor. Nu vilar alltihop (efter att ”hårda” grönsaker förvällts i lätt saltat vatten) i en förberedande lag med 1 liter vatten och 1 dl salt. I morgon är det dags för ättikslagen, med kryddor och dill.

Jag var less på den färdigköpta.

Och jag har kommit ihåg att ställa ut soptunnorna. Att spreja med ättika blandat med vatten och en droppe diskmedel i tunnorna tar effektivt död på de äckliga vita små fluglarverna (?) som krälade runt när det var riktigt varmt. Tunnorna töms var fjortonde dag, och det är lite för sällan när det är varmt.