GPS på vindrutan

Söndag 27 augusti 2023, vaknar sex och går upp. Nu är håret nytvättat och hela jag duschad. Frukost och wordle avklarat. Sudoku återstår. Sol och lite moln, känns lätt höstlikt när jag öppnar dörren ut. Ser fram emot en utflykt till Tierp idag.

Och nog gjorde jag en utflykt. Tog nog alla fel vägar som gick att ta (väg 288 tyckte min mobila GPS att jag skulle åka både hit och dit) – till slut kom jag fram, lotsad av syrran per telefon. Och fick närvara vid Idas namngivningsceremoni, tillsammans med många småttingar och deras föräldrar, och några äldre (jag och mina systrar bland andra). God smörgåstårta, Richard Juhlins utmärkta alkoholfria bubbel, och prat och för min del trötta öron, for jag hemåt och var hemma vid 19-tiden. Tänkte ta ett dopp i sjön, men det var någon sorts kalas vid badhuset så det fick bli en dusch i stället.

Fick sonens GPS att fästa under backspegeln (han köper en ny till sig) – och det är förstås mycket enklare att titta på den än att försöka uppfatta vad mobilen säger och gör. Tack, och tack för hinken med kräftor! Jag tänder mina ljus på köksbordet och gläds åt att jag inte gav upp när jag inte hittade. Det var mycket längre till Tierp än jag trodde – ett tag såg jag för mig hur jag hamnade i Gävle, men så långt gick det inte.

En lång dag, och en fin dag. Skönt att vara hemma i tystnaden.

Nu har den här runda hästen flyttat hem till Ida.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 Responses to GPS på vindrutan

  1. Profilbild för Karin Karin skriver:

    Visst är en bra GPS en välsignelse! Jag har noll lokalsinne och orienteringsförmåga (jag brukar säga att jag är dysdirektiker). Det går en gräns mellan pre- och post-GPS för mig. All tid som gick åt att köra eller gå fel innan. Och tryggheten med en GPS i handen eller bilen nu – sån skillnad!

    Gullig häst, vilken fin present.

    Gilla

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar