Läser en av 50 c-böckerna, som börjar med ett brev, i kursiv stil, från huvudpersonen till densamma när hon är 20 år… Trist grepp, får mig att (nästan) överge boken innan jag ens börjat läsa.

Så tänker jag aldrig någonsin skriva någonting. Bra beslut, bra att veta. Och inte läste jag så mycket mera i den boken heller, tur att jag fick med mig flera hem från ”charity shop´en”. På väg därifrån mötte jag en (äldre än jag) kvinna med en kundvagn full av kläder, skor och böcker som hon skulle lämna. Gillar att det verkar vara bra omsättning på det de har där.

Nu tisdagsmorgon, med strålande sol. Bara 14 grader än så länge, lär bli 24 fram på dagen. Fick inte igång AC´n i vardagsrummet inför frukosten, men inser att det går bra utan. Den i sovrummet stängde jag av någon gång i natt. Te, två smörgåsar, en mandarin och lite koll på mejl och annat. Klockan har hunnit bli nio. Jag har inte bråttom någonstans.

Så småningom gick jag till Al Campo, hittade ljus à 1 Euro styck. Och lite annat, drack en cortado också. Nu hemma igen efter 5 700 steg. Sitter i solen på altanen och tror att jag ska se att skriva lite. Det går inte så bra. Svårt att se något på skärmen, om inte annat…

Vill helst inte gå inomhus, vill vara ute i den alldeles lagom lätta vinden och solvärmen. Kanske ser jag bättre i skuggan därnere på balkongen. Testar. Det gör jag. Skönt även här, men aningen svalare. Min nygamla flanellskjorta blir perfekt över linnet.

Känner jag mig själv så lär jag inte gå någon ytterligare promenad idag. Kanske blir det lite manusbearbetning under eftermiddagen. Annan läsning. Wordfeud när mobilen varslar. Sushi till middag, hittade inlagd ingefära på Al Campo, tog med wasabi hemifrån och hoppas att den lilla sojapåsen i sushiförpackningen räcker.

I morgon är det visst Lucia, känns konstigt. Inte för att jag någonsin lussat, men för att jag sitter här och inte är där. Hemma, i snö eller blask, vilket det nu är.

Lätta slingor av moln på den blå himlen. 21 grader.

När klockan är fyra på eftermiddagen har jag ätit min sushi på balkongen. Gott, och sojan räckte precis. Behöver köpa sådan i morgon. Hoppade över lunchen idag, en förklaring till tidig middag. Har jobbat mig igenom ett par kapitel till i uppdragsmanuset. Nöjd att jag håller min inre tidtabell.

Den där polen jag har kod till hittar jag inte. När jag kom visade mig M åt ett håll neröver, och sa säkert också någonting – som jag nu inte minns. Men var poolen är vet jag fortfarande inte.

Glad åt min storstora flanellskjorta, den är skönt slapp och värmer precis lagom. Inget jag kan gå ut i, men vad gör det. För 3 euro är det väldigt okej.

Läser, efter manusbearbetning någon timme, en bok av Diane Setterfield, The Thirteenth Tale. Oväntat bra och fängslande.

Igår var jag in på ännu en ”charity shop”, denna för övergivna hästar och mulor… Hittade inget jag behövde, böckerna gick inte att överblicka eftersom de inte var i bokstavsordning, alls. (Vet inte vilka/vad som är föremål för välgörenheten där jag hittar mina böcker.)

Behöver nog städa lite och torka golven i morgon. Utan att halka på våta golv! Been there, done that. Inte igen, även om den här lägenhetsuthyraren kanske inte reagerar som den förre.

Havet, en annan väg, i morgon. Tror jag förstått att jag ska gå över ”den stora vägen vid rondellen” och inte under. Visar sig. Syrran undrade om jag inte har någon karta jag kan använda – och det har jag, men gatornas namn är inte alltid lätta att hitta. Använder Google maps, kanske ska byta till annan vägvisare.

Ibland funderar jag på hur jag kanske är reducerad till någon som enbart skriver på lappar vad som ska handlas i morgon. Konsumeeras. Som nu – soja, bokmärken (glömde de jag har därhemma), bröd (idag hittade jag Falu Rutbröd på Al Campo), viño verde (typ Casal Garcia), gin och torr vermouth. Godis. Tror jag har mat för den närmaste veckan.

Har tänt det lilla som återstår av ett av mina ljus. De ny inköpta får vänta, köpte samtidigt värmeljus och ljusstakarna fungerar för båda sorter, bara att vända på dem.  De jag kallar vanliga heter här ”normal”. Ibland kan personalen på t ex Al Campo lite engelska, ofta inte. Varken här eller där. Jag tar mig fram, och alla är så hjälpsamma de kan.

Vet inte om jag ska hävda att mitt knä är vare sig sämre eller bättre efter alltför många steg. Jag konstaterar att jag kan ta mig uppför trappan till ytterdörren om jag går försiktigt. Och, när jag väl är hemma kan jag gå upp till altanen ett steg i taget, men använda båda benen. Bara jag tänker mig för och inte har bråttom. För det har jag ju inte, det är bara gammal vana som tror att jag kan gå fort.

Jag och min sköna skjorta