Lördag, klockan är halv tre på eftermiddagen och det är soligt och 16 grader ute. Hemma efter många steg (6 000) lite runt och till slut till Al Campo, igen. Hittade en ostronkniv (cuchillo ostras), och en propp till diskhon. Har inte vågat kolla om någondera fungerar än. Pustar i soffan, med tvättade händer. Många människor hostade omkring mig idag. Har kollat proppen till diskhon, fungerar. Återstår att se om ostronkniven är bra, har en likadan hemma som jag just inte gillat… Lite för vek. Kanske går det bättre här när jag inte har något alternativ.

Fick för mig att jag faktiskt gick lättare än hittills idag. Må vara inbillning, möjligen assisterad av den öl jag såg till att få i mig innan jag gick hemåt. Men oj, vilket konsumtionseldorado Al Campo är.

Nåja, jag ger mig hellre på ostronen med en kniv som möjligen fungerar, än en vass hushållskniv. För i kväll blir det nio ostron till middag, kanske med god ost efter. Rött vin till, eller Cava Brut. I morgon tänker jag göra en god soppa, med kyckling och diverse, bland annat stora vita bönor. Och någon dag äter jag väl en eller två av de (lite för tunna) fläskkotletter jag köpte idag, kanske med bruna champinjoner till. Och kanske bakad potatis.

Vet inte varför jag så ofta skriver om mat, har aldrig sett mig som särdeles matintresserad. När sönerna (inkl kompisar) växte upp handlade matlagning och bakande ofta om att utfodra hungriga ungar. Inte så mycket finlir. Kanske därför jag idag gillar att fundera kring min mat, och också äta sådant som jag inte åt så ofta förr. (Det där ”förr” som förekommer lite väl ofta.)

Nu har jag suttit en stund på altanen, i solen. Och därefter, nu, i soffan i vardagsrummet. Ostronen får vänta lite, chèvren är framtagen ur kylen. Jag gör mig en Dry Martini, och äter dessförinnan halva den äppel”tarte” jag köpte. Andra halvan i morgon. De är inte lika häftigt sockrade som allt annat kaffebröd här. Mobilen försöker tala om att någon har wordfeudat. Syrran fick 29 poäng för ”AH”. Hum säger jag.

Så försöker jag lägga ett (rimligt) ord och blir helt förbryllad över att det nekas, och anger något som inte ens är i närheten av det ord jag gav, som orsak. Begriper mig inte på det här. Men försöker hävda att det är kul ändå.

Mitt ostronöppnande lämnar mycket i övrigt att önska. Tacksam för den rejäla grytlappen som skyddade mig. ”Mannen min” skulle aldrig ha godkänt detta, men jag hade inget val. Det var gott, även om det följde med en del små skalbitar. Nu har jag ätit och njutit, nästa gång får det bli på lokal. Jag ska inte öppna ostron själv. Ostronkniven får stanna här. (Har andra hemma.) Torr Prosecco till, gick alldeles utmärkt. Om en stund en bit chèvre. Klockan är bara fem. Osten var god. Och diskproppen fungerar den också.

Nu sitter jag här och försöker läsa en 50 cents-bok A Rogue´s Proposal. Inte helt lätt att fortsätta läsa… Men, eftersom jag inte har annat att göra så. Mina kvällsljus brinner, den vanliga sorten, inte värmeljus. Och den lilla, lilla julstjärnan är fortfarande fin, har inte tappat några blad. Min tvätt torkar på altanen. I morgon är det julafton.

Diskhopropp och ostronkniv