Nyårsdagen, den första på det nya året. 2024 – alltid konstigt att skriva nya årssiffror. Mobilen säger att det just nu kommer en regnskur, men inte här. 13 grader och disigt eller molnigt, men inget blött. Än. Lär bli varmare fram på dagen.

Jag stannar inomhus några timmar till, nu är klockan halv tolv. Poolen får vänta. På balkongen ligger lite skräp från gårdagens fyrverkerier, hörde och såg när jag vaknade till vid tolvdraget. Idag väldigt lugnt därute, har bara sett några människor som slängt sopor och flaskor.

Seg idag, utan anledning. Johanna och hennes vän kom förbi för att hämta en radio. J letade förgäves efter pusselmattan, den och flera spel har tydligen också försvunnit med de förra ”hyresgästerna”.

Jag har härliga supporters bland mina vänner. Nyss hade Maria lyssnat på ett inslag om dagböcker som bokgenre – och tänkte på mig. När jag tackar för tanken och säger att bloggen ju är en sorts dagbok, skriver hon genast tillbaka ”som skulle kunna bli en bok”.

Har sopat både altan och balkong efter fyrverkerierna igår, någon i närheten har fyrat av och skräpat ner. Nu sitter jag där nere i soffan igen, har ätit en mandarin, ett ljuvligt litet gult päron och en skiva mortadella till lunch. Blir nog sallad med pulpos till middag, datum är kort.

Nu är himlen blå, 17 grader och ”mestadels klart”, det där regnet kom inte här i alla fall. Har suttit en stund på altanen, tar solandet i små portioner.

Har ingen riktig ro, stänger av och tror jag skrivit det jag ska just då – och sätter på igen efter en kort stund. Handlar förmodligen om att jag inte har något viktigare för mig. Har lagt ifrån mig den bok jag försökt läsa ett par dagar, det tog för lång tid för kvinnan att inse att hennes man aldrig skulle sluta att misshandla henne. Nu har jag tagit fram en av Jane Costello, The Love Schack. Tja. Han som letar efter förgångna tider får vänta.

Talar med yngste sonen, han har ont i handleden, men den är inte svullen. Och äldste sonen och hans hustru har covid, men är inte förskräckligt sjuka. Sonsonen som jag wordfeudar med har precis flyttat och håller förstås på med allt vad därtill hör. Fint i alla fall att kunna ha kontakt utan att det kostar skjortan, så länge vi håller oss inom EU.

Jag är lite osäkert frisk, magen verkar okej, men lite darrig – eller så är det bara jag, efter några dagars relativa orörlighet och springande på toa. Det slipper jag i alla fall just nu.

Det trasiga soffbordet tog min värdinna och hennes vän med sig härifrån i förmiddags. Tacksam att jag inte behövde försöka ta mig nerför trapporna med ett otympligt bord. Jag tittar på ordet ”otympligt” och förundras. Varifrån kommer det? Svenska Akademins Ordlista talar bara om för mig att ordet använts sedan början av 1800-talet. Och att det betyder det jag lägger i det – klumpigt, svårhanterligt, osmidigt.

Jag är verkligen ”prinsessan på ärten”. Något stack mig i hälen. Tar av fårullstoffel, inget konstigt där. Drar av mig raggsockan, inget där heller – förrän jag vänder den ut och in och hittar en minimal liten växtdel av okänd sort. Den var det, nu ett minne blott. Sitter på balkongen i skuggan och skriver, det fungerar när inte solen ligger på. Himlen är blå, med några få spridda moln. Klockan halv fyra på eftermiddagen. Sval vind, men inte kall. På havet far en containerbåt (som om jag vet vad det är, men frakt-) långsamt förbi.

Har förstått av FB-inlägg i La Zenia-gruppen att människor badar i havet, ”kallt men skönt”. Some day, vill hitta till den mindre stranden, inte den vid det stora hotellet, där en person stod och sjöng (och jag bara ville därifrån för att slippa höra, apropå misofoni).

Gör i ordning min sallad till middag, pulpos med gröna och svarta oliver, gambas, musslor, små tomater, blandad sallad, råa bruna champinjoner. Lite kryddor, så är det en perfekt god måltid. Chèvre därefter, och vin därtill. Kanske bubbel som inte dracks igår.

En av mina vänner ”imponerades” av att jag lagade mat, när det bara var jag. Varför skulle jag inte det? Inte varje dag omsorgsfullt lagad mat, husmans eller annan. Men varje dag äter jag, och varje dag vill jag glädjas åt min måltid. Hoppar oftast över lunchen numera, men vill ha en god middag. Igår färdigköpt (och bra) färsk pizza från Consum, idag detta. Har ingen som lagar mat åt mig längre, uppskattade det mycket förr, och hoppas att jag talade om det.

Städar lite i blomkrukan bredvid mig, vet inte vad växten heter, men jag tar bort det som är dött.

Halv fem går jag in igen, det börjar kännas svalt – eller så är jag hungrig. Vill vänta lite till innan jag äter, kvällen blir för lång annars.

I morgon är det vardag igen, konsumtionsdag. Jag skriver upp vad jag ”behöver” handla. Börsen drar igång igen, förhoppningsvis åt ett positivt håll. Alla räkningar är betalda som de ska, så skönt att inte längre behöva oroa mig för sådant. Har fått besked från Skatteverket att jag inte heller detta nya år behöver betala in någon preliminär skatt. Får se när jag kommer hem och ska deklarera om jag kanske för en gångs skull ska försöka göra lite avdrag för research när jag åker iväg så här. Har hittills inte gjort det. Jag skriver ju, tyvärr vet jag inte vad det skrivna kan användas till.

Hoppar över osten efter maten, är belåten ändå. Minns hur svärmor (från Göteborg) lärde mig att man säger ”belåten”, och inte ”mätt”. I Dalarna var man mätt, kanske samtidigt belåten. ”Mätt och belåten” heter det ju.

I morgon får jag köpa glass, eller smetig choklad, fudge eller något. Vill ha, glömmer alltid när jag är i en butik. Eller hittar inte något som lockar. Spanskt kaffebröd är alldeles för sött, oavsett vad det föreställer vara. Tacka vet jag de franska bakverken hos bagaren i Juan les Pins. Sådana har jag inte hittat här. Men, har inte letat färdigt än.

Gott.