Gustaf Fröding skrev ”Så jag målar, donna Bianca”.
Söndag 11 februari 2024 – 13 grader, känns kyligt, och halvklart, lätt vind. I morgon lär det bli 26 fram på dagen… Kör en tvättmaskin.
Dags för fika när klockan är halv elva.
Söndag är numera som vilken dag som helst. En skillnad här är att alla affärer är stängda, barer och restauranger är öppna. (Hur det är på Al Campo vet jag inte.)
Vaknar som vanligt omåttligt stel i kroppen. Det tar ett tag att gå igång mig. Och, även om det kanske varit nyttigt för mina dåligt fungerande knän, så vill jag inte bo med så här många trappor igen. Hiss, tack. Funderar redan på var jag vill tillbringa ”nästa vinter”, men har inte kommit fram till något konkret. Kanske Teneriffa igen, kanske annanstans än i Puerto, men inte så långt ut på landet som La Caleta de Interian.
Vill inte gärna flyga mer än 3-4 timmar från Arlanda, vill ha hyfsat varmt och sol, gärna bad, helst inte superturistigt. Helst inte heller miljö utan något av gammal kultur, med enbart turistpensionärer, eller för den delen, högljutt levnadsglada unga människor. Behöver inget nattliv i närheten, med musik och irländsk allsång.
Två rum, kök och badrum, tvättmaskin, livsmedelsbutiker i närheten. Gärna bageri, som i Frankrike – men vill (nog) inte Frankrike igen. Hiss som sagt (om trappor). Väl fungerande internet. Möjlighet att värma upp lägenheten utan att det kostar skjortan.
Tips någon? Kanske någon som känner någon som vill hyra ut sin lägenhet under lågsäsong? Fyra, kanske fem månader (november-mars). Kan förstås lämna alla behövliga referenser.
Grekland, Italien, Portugal (Nazaré, Algarve)? Vill varken surfa eller spela golf. Eller bo på hotell. Behöver ingen parkeringsplats, tänker inte köra bil. Uppskattar fungerande bussar, gärna med pensionärskort.
Facebook: ”If you rest, you rust.” En 79-årig kvinna sa upp sig från äldreboendet och köpte en husbil. Och for. Jag skyller på bristande ekonomi och rostar vidare här i soffan, denna smått kyliga halvmulna dag.
Super- och ultrasvåra sudoku i DN lösta, liksom wordle. Och mina wordfeud-kamrater gör annat. Har ingen promenadlust idag, får räcka att gårdagen täckte in två dagar. Har dock hängt tvätten. Middag idag? Ingen aning, får gräva lite i kyl och frys. Det finns mat. Pressar ett par apelsiner just nu, det är så himla gott.
FB är lärorikt – dag har jag fått flera benämningar för ”pennan som inte är en penna”, den jag och andra behöver för att skriva på mobil och platta. ”Duttpenna”, ”Stylus” och ”touchpenna”. Bara att välja efter humör, bra att jag hittade två stycken på marknaden igår.
En vän på FB funderar över sitt skrivande liv, och vad hen kanske skulle göra om inte skriva. Yngre än jag, behöver säkert intäkter, börjar uppfatta att ”allt” numera handlar om att lyssna och se, inte läsa text. Och att många inte alls förstår hur lång tid det kan ta att åstadkomma en välskriven text.
Tja, kanske är det en rättvisande observation – men vad i all världen skulle jag, som är tjugo år äldre göra, om jag inte skreve? Titta på teve (som jag inte har, men väl fick skaffa mig då), läsa ännu fler mer och mindre läsvärda böcker, promenera mera om kroppen tillåter. Diska mera, tvätta mera, städa mera, laga mera mat. Äta och dricka mera. Bevare mig väl.
Resa och vara hemifrån över vintern skulle jag nog fortsätta med. Och skriva ändå, även om läsarna av t ex min blogg inte är så många varje dag. Ibland får jag en kommentar, vissa läser allt och gillar det mesta, ingen talar om att något är dåligt eller ointressant. Den slutsatsen får jag dra själv av antalet besökare och visningar.
Ibland har jag läsare från länder jag inte alls känner till – och då undrar jag förstås vem och varför. Eftersom jag för det mesta länkar till Facebook läser många mina texter där.
Skrivandet får mig ur sängen varje dag, också de dagar jag börjar med annat. Ibland får det mig att fundera över mig själv och mitt liv, ofta blir det enbart en uppräkning av vad jag gör under dagen och vad jag ska äta till middag. Ointressant för de flesta, också för mig – men också en bekräftelse på att jag finns. Eller fanns.
Så jag skriver.

Jag gillar att följa med dina dagar, även om jag sällan kommenterar. 👍 betyder dock att jag gör det, dvs. gillar😊
Kom att tänka på ett par böcker då du nämnde det du läst om tanten som lämnade äldreboendet o köpte husbil. Visserligen inte kanske så till åren komna huvudpersoner, men berättelser om att våga även i mogen ålder:
Den ena heter ”Je m’appelle Agneta” (på svenska trots sitt namn) av Emma Hamberg (tyckte den var bättre än följetången ’Au revoir Agneta’) och en annan med lite samma tema av Marie Hedegård med titeln ”Dit vägen bär”.
Hoppas du får bra tips för nästa ”vinterboende”, tyvärr har jag inga att föreslå, den årstiden (o icke-”turistigt”). Vi har två gamla katter, som begränsar resandet, då vi ogärna mera lämnar dem på ”katthotell”. Men kanske i framtiden, om hälsan o livet fortsätter, låter ju lockande 😏
GillaGilla