Såg en rubrik i någon tidning apropå en bok, som antydde att skriverierna var självupptagenhet, och att det nog inte var något bra… Vilket författande är inte självupptaget?

Söndag kväll, 18 februari 2024 – har talar med sondottern, som tillsammans med kamrat kommer hit om ett par veckor och stannar en vecka. Gläder mig. Sonsonen är förhindrad av jobb. Har också pratat med en gammal kär vän, som inte mår bra (hoppas hen fick kontakt med läkare som hen ville idag) och med sonen som åker hem till Sundbyberg igen idag efter helgen på landet. Andra sonen och hans hustru plus vänner ser ut att ha det gott i Thailand, idag kanotfärd till grottor.

Jag är hemma i soffan här i La Zenia, har suttit på altanen och på balkongen, alltefter önskan om sol eller inte. Och har ätit en läcker köttfärssås med tunn pasta och riven parmesan, är åtminstone ett mål till. Nu i frysen. Diskat och plockat undan, läst om Navalnyjs död, och Putins förmodade inblandning. Om ukrainsk reträtt och fortsatta strider. Och om Israels attacker mot sjukhus och civila i det lilla som återstår av Gaza. De palestinier som fortfarande lever har ingenstans att ta vägen.

Det är svårt att omfatta det som sker i världen idag. USA grälar på Israel om vapenvila, och skickar samtidigt vapen till Israel. Trump ska sälja ”guldskor”, och samtidigt betala miljarder i böter, men ändå vara valbar i höst. Och Ungern säger sig se ett slut på ”konflikten med Sverige” och rösta för ett Nato-inträde inom kort.

Vad har vi skapat? Monstruöst maktgalna potentater, överallt. Kanske har de alltid funnits, men nog tycks de ha blivit flera på sistone? Eller handlar det enbart om att kommunikationen är så mycket snabbare nu, sann eller falsk? Jag är glad att jag inte är ung, och förmodas leva med detta länge.

Läser på FB om Caroline Grimwalker och detta att skriva, skicka in, bli refuserad, skriva om och skicka in igen – etcetera. Idag, femton år efter de första försöken, är hon och hennes man stora, de skriver och får utgivet, inom- och utomlands. Massor. Parallellt med skrivandet har de varit otroligt skickliga i att marknadsföra sig och sitt författarliv. Värda all respekt – säger jag som inte läst en rad av vad de författat… Kanske dags att göra det.

Fingrarna kliar av skrivlust, resten hänger inte med. Dagen idag har varit stillsam, jag har inte tagit någon promenad, men jag har glatt mig åt att jag upplever att jag går lättare i trapporna. Både upp och ner. Testar att gå ”normalt” nerför, i stället för att bara använda det stökiga benet som första ben, om och om igen. Det går, även om långsamt.

När jag kommer hem ska det bli intressant att kolla om min läkare ser någon skillnad i mitt knä och rörligheten, kanske får jag dessutom veta vad röntgen före min avresa sade, om något. Och jag ska se till att få tid för en synundersökning, ser inte särskilt bra vare sig på långt håll eller med läsglasögonen efter starroperationerna. Plus stökigt med brillor på och av hela tiden.

Gör listor över vad jag ska ta med mig på nästa resa, och vad jag inte ska ta med. Typ ljus och ljusstakar, ja – men inte klaviaturen till paddan. Använder den ändå enbart till att spela wordfeud på, skriver inte på den. Dry Martini-glas kan jag förmodligen köpa där jag hamnar, annars får det gå ändå. Lämnar det jag köpt här, liksom den stora tekoppen. Och vattenkokaren.

Kläder beror lite på vart jag åker, här är svalare inomhus än i Juan les Pins och på Teneriffa, dvs ulltofflor och raggsockor med, som nu. Men jag tänker ändå inte ta med en varmare morgonrock (tar för stor plats i resväskan) än den tunna (här använder jag den inte, jag huserar i min värdinnas lånade fleece”pyjamas” tills jag klär på mig). Ett par flaskor Marezzo får nog också rymmas i resväskan, svårt att hitta torr vermouth här. Bör gå bättre i Italien, eftersom den jag hittar här är italiensk.

Så håller jag på, är redan på väg bort och annanstans, utan att veta vart eller varför. Apropå maindfulness eller motsatsen, vad den nu kan heta. Jag låter mig inte invaderas av tveksamheter, som hälsa, världsläge, ekonomi, ålder. Kan jag inte åka någonstans nästa vinter, så är det så. Men jag vill (och härmed är universum informerat).

Enligt sökordet är detta en ”river”, kanske i Thailand om fotografens namn säger mig något. Men hit ska jag inte.