Lördag tar jag bussen vid Rösa (där bilen står bra), till Uppsala och ena syrran, SL-biljett à 27 pensionärskronor fungerar enkel resa. Ska köpa gåstavar på Alewalds, butik som finns där. Efter frukost nr två gick vi iväg, hittade stavarna och nu får jag banne mig se till att gå med dem, de var dyra. De är treledade, går att fälla ihop och de får plats i resväskan. Verkar definitivt stabilare än de periskopvarianter jag tidigare hade, numera skänkta till Stadsmissionen.

Vi fikade, dyrt det också men händer sällan att jag får tillfälle att bjuda, och vandrade så småningom tillbaka till syrrans hem. Pratade med andra syster vår, som till i morgon bitti har dotter och barnbarn på besök från London, Trötta fötter, drygt sextusen steg. Bra för knäna. Wordfeudade, hon vinner.

För första gången i livet köpte jag också 1 kg kantareller på Vaksala torg, välrensade och möjligen sköljda, eftersom de inte var så starka i smaken. Har stekt några, förväller resten för frysen. Kostade bara 100 kr för kilot, 200 på annan marknad, nära 300 på Ica…

Hemma igen efter ungefär 12 timmar borta. Och längtar ut i skogen efter egenplockade purfärska kantareller, och gärna några Karl Johan också. Men det är bara i skogen på ”landet” jag törs gå, med vinglig balans. Där är jag hemma, även om jag i fjol var orimligt trött efter en svampvända. Jag får träna på den där ”långsamhetens lov”, inte ha bråttom som jag av okänd anledning har haft hela livet, när det gäller att gå och röra mig. Det gick fint då, för det mesta. Nu är det sakta som gäller, sakta och försiktigt, och koll på var fötterna hamnar för att resten ska hänga med.

Känner också av att kortisonet jag fick när jag kom hem i våras nog har gått ur kroppen nu. Den 23 september är det dags för nya sprutor hos doktor Calle.

Det mörknar, disken ligger i blöt, stekpannorna är diskade och insatta i kastrullskåpet. Jag gör mig en Dry Martini med Noilly Prat som vermouth, hade trott att systemet i Uppsala fortfarande hade Marezzo, men det var fel. ”Kan beställas”, och det vet jag, får göra det innan jag åker och få med mig ett par flaskor till Punta Brava. Gin kan jag handla där.

Det jag också skulle vilja ha med mig på resan är en väldigt hopfällbar ”dramaten”, jag orkar inte längre bära matkassar. Senast jag var på Teneriffa köpte jag en vagn där, och lämnade kvar. Kan det möjligen vara rimligt att skicka den vagn jag har här hemma, som specialbagage?

När jag vill spara det jag skrivit, måste jag varje gång logga in på Microsoft-kontot. Irriterande, var likadant på ”gamla” datorn, men inte tidigare på den jag kvaddade. När jag loggat in så kvarstår beskedet att jag måste logga in. Försvinner inte förrän jag sparar igen och fortsätter. Törs inte strunta i det där, vill inte att det jag skrivit ska försvinna.

Tänder några ljus på köksbordet, har än så länge bara tagit fram tre stakar. Nu är det augustimörkt utanför fönstren, och inte ljust igen för ungefär vid femtiden i morgon bitti. Då jag kan se vildsvin om de finns att se i närheten.

Diskar, och fördelar förvällda kantareller i påsar för kylen, frysen i morgon.

Snart är det dags för sängen. Är glad och tacksam för den här dagen, med syrran och med andra syrran per telefon, med äpplen med från gården där B bor, med stavar som jag tror fungerar bra, med kantareller, med stunden på balkongen med god nygjord svart vinbärssaft och grannens bullar innan jag drog iväg hem. Och skönt med bussåkande i stället för eget bilkörande. Jag hann t ex i morse se MÅNGA gäss av någon sort i plog på plog över himlen. Det börjar bli höst, björkar gulnar, rönnbären är många och starkt röda. Kall vinter? Eller tvärtom enligt våra östliga grannar i Finland? Bryr mig inte om vintern, den är klart uthärdligare på Teneriffa, om man enbart ser till temperatur och brist på snö.

I fjol…