Skönt att slippa försöka skriva på mobilen

Två veckor utan dator, inte så plågsamt som jag trodde. Men skriva för hand, min handstil är inte längre vad den kanske en gång var. Det har bara blivit korta noteringar om de dagar som gått, värme och antal steg. Just nu är det bara 2 250 steg den här måndagen, till cortado på Casa C, datorbutiken och hem. Mer lär det inte bli idag, klockan är tolv och det är 28 grader ute. Kanske calima också, alldeles disigt upp mot bergen. Mötte Palmira och vi pratade kort, kollade hennes hårfrissa uppåt datorbutiken till, men den var stängd.

Jag håller mig inne resten av dagen.

Folk badar i det förorenade vattnet, och det är lockande att svalka av sig. Men jag har inte lust att bli magsjuk, så jag nöjer mig med att titta på.

Satt en stund på en bänk här på plazan. Asia (min värdinna) kom utfarande genom porten till sin bil på ”fel” sida om huset. Jag undrade först vad som hänt, men kom så på att hon bara ville passa på att parkera precis utanför porten. Där hade det just blivit en glugg. Vi kom överens om att det är för varmt för att vara ute och gå.

Kör en tvättmaskin med småtvätt.

Jäklar vad jag är glad att datorn fungerar som den ska! Men jag ska ta ett samtal med butiken hemma i Sverige när jag är tillbaka. En ny dator borde inte drabbas av kortslutning, vilket anges på fakturan.

Kvart i tre idag är det dags för gruppsamtal med artrosgruppen, via appen ”alltid öppet”. Jag är lite mallig över att jag faktiskt inte fuskat en enda gång med övningarna sedan vi lämnade tillbaka sensorerna som registrerade vad vi gjort. Och jag går längre och säkrare än före det här programmet, även om mina knän inte är som de varit tidigare. Å andra sidan gäller detta för mer än knäna. Träning hjälper åtminstone mot artrosen.

Kommer ihåg att jag behöver ladda hörlurarna inför gruppmötet om en timme. Glömde däremot att jag hade en pappersnäsduk i klänningsfickan – nu får jag plocka pappersfragment från den nytvättade klänningen. Inte första gången.

Det går inte att ansluta till videomötet via appen och kallelsebrevet. Försöker chatta med Rehab, som förstås svarar att de ska svara när de tagit del av mitt inlägg. Och när jag vill kolla Icura (artrosprogrammet) så kommer meddelandet ”appen kraschar hela tiden”, så jag stänger den. Allt det här är på mobilen, inte laptopen. Om jag inte hade frikort nu (vilket jag tror att jag har, törs inte kolla, fastnade nyss på 1177 och kunde inte logga ut), skulle det här strulet kosta mig 400 kronor, plus utebliven info. Teknik. Hoppas Icura kraschar för att den inte ska vara tillgänglig längre. Kanske är det meningen att övningarna nu är så väl innötta att de koms ihåg utan app. Tio övningar, får testa i morgon vad jag kommer ihåg.

Så, här sitter jag med hörapparater i öronen, fulladdade hörlurar – och inget videomöte. Tiderna för mötet har ändrats flera gånger, de avbokade breven har länkar till videomöte – det som anger dagens möte har det inte. Om det är jag som är galen eller personalen på Rehab som är teknikovana, vet jag förstås inte. Kanske chatten kan tala om för mig… Nån gång.

Eller om tiden är fel, på mobilen anges fortfarande tid en timme senare i Sverige än här. Jag är kanske galen.

Ger upp nu, läser och struntar i sådant som inte fungerar. Myndighetsposten t ex, jag lär ha ett meddelande där, men kommer inte åt det… Tack för idag.

Kanarisk banan, lär vara god om den inte äts innan den är mogen – mera lila än denna. Tror jag.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar