Onsdagen är molnig, 17-18 grader på morgonen. Blåser. Går ut efter frukosten, vid halvtio. Hejar på Palmyra som går sina vändor, fram och tillbaka på plazan. Handlar med dramaten på Dino, kom nästan inte uppför trapporna med alltihop. Gick ut igen, köpte ny julstjärna, potatis och gröna bananer. En caña med Martti. Hemma igen, lagom trött, kvart över ett.

6 700 steg. Plus några till, uppför backen för att köpa ett par tonic, har lite gin kvar, lagom till en gin tonic i kväll. Klockan är halv tre.

Middagen blev tonfiskröra med crème fraîche, majonnäs, en aning senap och svartpeppar, färsk gurka och spetspaprika i små bitar, finhackad vitlök – till detta en liten bakad potatis. Gott, och vad som fanns i kyl och skåp.

Har läst ut Lee Child, ska kanske börja på Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. När läslusten infinner sig. Har tvättat ett antal frottéhanddukar, ensamma, efter att äntligen ha lärt mig att de luddar av sig hur många gånger de än tvättas. Nu hänger de på tork i mitt sovrum, har ställt torkställningen där. Den stod tidigare i ett av gästrummen, men nu ska de två tomma rummen fungera som gästrum från lördag kväll.

Pratade jul med Martti idag, han har tydligen också vänner som kommer över juldagarna. Därhemma i Tyskland har han två bröder och en syster, men han har ingen lust att besöka dem över helgen. Inga barn. Var i Tyskland för några veckor sedan, ”det räckte”. Han är inte pensionär ännu, har några år kvar till 67, men kan inte avskedas eftersom han jobbat länge inom samma företag (om jag hörde och fattade någonting rätt). Så han bor och lever så billigt han kan, och hoppas att hans pension och sparande räcker att försörja honom framöver. Jobba här på Teneriffa är inte en gångbar idé.

Jag är en privilegierad svensk pensionär, med en pension som trillar in varje månad – och som hittills förslår för mitt leverne. Med lite påfyllning från sparande på börsen (som just nu inte gläder mig).

Torsdag morgon, 17 grader klockan åtta, ”mestadels klart. Regn möjligt fredag eftermiddag”. Det visar sig. Har precis kört igenom artrosprogrammet, och känner mig nöjd.

Försökte lägga in en bild på några av artrosövningarna, men formatet ville inte…

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar