Tisdag 17 december, internet fungerar inte. Jag mår bättre efter magäventyret, men känner mig inte stark. Dricker te, äter en yoghurt och knaprar på ett kex med lite ost. Ungefär vad jag törs stoppa i mig. Har sovit ganska dåligt, inte så konstigt efter att ha legat hela måndagen och sovit lite då och då.

Duschat, mejlat förvaltaren på gården och bekräftat Anders och Lottas ankomst, och att de har telefonnummer till honom. Han svarade direkt att allt såg bra ut i huset och att han satt på elementen. Har messat Lotta. Tacksam att det fungerar åtminstone.

H&I ska strax ge sig ut, till Martianez där det bland annat finns en stor shoppingmall – som jag inte riktigt upptäckt. Nu vet jag att där finns Mercadona också. Jag stannar hemma, tar det väldigt lugnt, känner att orken inte riktigt är tillbaka. Inga långa promenader. Än. Sol och 27 grader klockan elva.

Nu när jag är ensam tar jag ut mina nydiskade hörapparater. Skönt. Har fått adressen till två hårfrisörskor, den ena finska, ”dyr och snorkig” enligt Isaac, den andra har ”unisex” salong och heter Lucy – båda finns på samma gata, varsin sida.

Sover en stund och så är klockan plötsligt halv två. Äter en mandarin, och en banan. Ska läsa en stund, A wedding in December av Anita Shreve. Möjligen läsbar. Just nu tar det en ”evighet” att ens få upp skrivbordet och det här dokumentet. Undrar när Asias son kan komma och starta om routrar etc – eller om de måste vända sig till Movistar, något som brukar ta tid (erfarenhet frå La Caleta häromåret). Så jag stänger av och läser.

Asias son har startat om routers – och det hjälpte inte.

Mobilen stökar också, Helen försäkrar mig att det inte har med nätverket att göra. Den fungerar som den ska en stund, går in på 4G, och nästa gång jag vill spela wordfeud t ex, kommer jag inte dit. Då syns heller inte något 4 G upptill… Pratar med yngste sonen, glad så länge det går. ”Mobilnätet svajar”, Helens kommentar. Nu går H ner till Asia för att se till att hon kontaktar Movistar. Det var ingen hemma. Jag fortsätter skrivandet av diverse.

Isaac gjorde en god enkel buljongsoppa, av hänsyn till min mage. Omtänksamt. Hittills har det gått bra, eller, jag mår bra efter måltiden. Klockan är fem här, och det är 24 grader ute. Jag har bara tittat ut genom fönstren idag.

Calima på gång, inte bra för någons lungor. Vi stänger fönstren när vi vädrat. Jag testar om det går bra att dricka en liten whisky, utspädd med vatten. Det verkar gå bra.

Isaac har vilat en stund, nu fixar Helen lite mat igen, tror det är vegansk chorizo. Jag hoppar över det. Vi pratar om en kinesisk restaurang de hittade när de var ute tidigare – kanske går vi dit och kollar någon dag.

Klockan är kvart i tio på tisdagskvällen. Jag somnar inte. Har ju vilat idag också, kanske sovit lite på dagen. Vi gör tidig kväll här, ungefär som jag hemma, kanske till och med lite tidigare. Idag strax efter sju.

Nu sitter jag på sängkanten och skriver detta. Av pur sömnlöshet, inte någon stark drift att just skriva. Vet att jag borde disciplinera mig, hitta det som ska skrivas innan jag dör. Tänker ofta på hur kort framtiden nog är, har inte satt siffror på den, vill inte. Törs inte. Tror inte jag är rädd för döden, men det som föregår den. Döendet, ett åldrande som gör mig till en annan än den jag inbillar mig att jag fortfarande är. Ett paket av något slag i någon sorts så kallad omvårdnad. Att bli riktigt gammal – i Sverige – är såvitt jag begriper inte kul, inte stimulerande för de funktioner som kanske finns kvar.

Det lilla jag såg av ”dagvård” i Sundbyberg med Jan gjorde varken honom eller mig glad. Vi tackade nej till stressen att vänta på färdtjänst som ibland kom, ibland inte. Och när han väl var på plats handlade det om att sitta på en stol, kanske titta på teve, för den var igång de få gånger jag var där. En eländigt tjock kvinna satt och klinkade på ett piano, hela tiden. Det gick inte att kalla det pianospel. Och ibland kom visst någon ”från kyrkan” dit, och då skulle det sjungas allsång. Inget som Jan någonsin varit intresserad av.

Jag menar definitivt inte att jag var ett mera stimulerande sällskap för min vän och ex-make. Och det var skönt några gånger att få ett par timmar för mig själv. Men nej, det var inte mycket att ha. Så kom covid och dagvården stängdes.

Apropå döden och döendet.

Nu ska jag göra ett nytt sovförsök, det har gått tjugo minuter. Jag sov gott till onsdags (?)morgonen.