Artrostränade före frukost. Bloggat gårdagens funderingar, brukar låta orden ligga till sig över natten. Ibland lägger jag ut dem i bloggen, ibland åker de in i en mapp på skrivbordet. Äter nu en mandarin, full av små kärnor. Kanske något att glädjas åt? Har ätit frukost också, om jag är slarvig med att äta lunch, så är jag noga med frukosten. Ibland gör jag om lunchen till en tidig middag, eller hoppar bara över den. Är numera sällan hungrig vid lunchtid.

Minns hur jag på Arla åt Ulla Wallmons och kökets fantastiska hemlagade mat – och sedan lagade middag till familjen när jag kom hem. Två rejäla måltider varje arbetsdag, behövde förmodligen den energin då. Nu är det annorlunda det mesta.

Mobilen säger att jag kan vänta regn i eftermiddag. Jag säger att det regnar nu, och jag varken klär på mig eller går ut innan det slutar. Det är söndag, jag har fortfarande pulpossallad i kylen och jag har viño verde jag kan dricka till, om jag vill. Bröd köpte jag häromdagen, en skiva spansk skinka finns till frukostmackan i morgon, den andra får körsbärsmarmelad – den skivade smörgåsosten är slut. El Capitán passar bättre att äta i bit efter en god måltid.

Jag tog fönsterskrapan och helt enkelt bara drog bort det regnvåta från fönstren. Lite bökigt med skjutfönster, men blev tillräckligt bra. Samtidigt börjar solen ta sig fram, regnet har upphört. Himlen är blå, molnen ligger nu mest över bergen. 17 grader. Jag går ut.

Hemma igen efter tre timmar, 7 400 steg, och trötta ben. Det blev två cortados idag, ingen caña. Inget regn, i alla fall inte ännu. Klockan är strax halv två.

Såg den lilla beigefläckiga mopsvalpen idag igen, den är så fin. Husse försöker fostra den att gå bredvid honom utan koppel, men det är valpen alldeles för nyfiken för att acceptera. Nästan så att jag skulle vilja ha en sådan liten en, men förstås nej. En hund passar inte i mitt liv numera, liksom tyvärr inte heller en katt.

Funderar igen på tankarna igår kväll – de där om att välja att leva ensam, utan man. Är det faktiskt fortfarande mitt val, mitt beslut – också när omständigheter och liv i övrigt är medskapande till det liv jag har? Begripligt? Inte vet jag, men vill fortfarande hävda att valet är mitt, också när inga alternativ gives. Tänker på andra, starka, kvinnor som valt att leva utan män, ibland på grund av dåliga erfarenheter. Jag har mest goda erfarenheter, men är ändå numera glad över den frihet min ålder ger mig. Ålder och ekonomi, det senare delvis tack vare min före detta man, och arv efter honom.    

Äter oliver med kärnor, gröna och ganska små, goda – medelst tandpetare. Gör mig en drink, en Dry Martini förstås. Den får räcka hela eftermiddagen.

Och så tänker jag på vår sondotter som just lämnat in en rapport (på min tid kallades det uppsats) om sin finska rötter, Finlands finlandssvenska språk och något om dess historia. Hoppas få läsa när hon får den tillbaka från läraren, och hoppas förstås att hon får godkänt för allt jobb hon lagt ner.

Jag är full av beundran för denna unga kvinna. Hon är värd respekt för att hon nu pluggar på folkhögskola, och försöker ta igen det hon missade när hennes pappa, vår son Mats, dog för tio år sedan. Det var brutalt att förlora sin pappa så, men hon har tagit sig igenom och skapar nu sitt liv. Starka, vackra, ibland ledsna, men beslutsamma och fina sondotter. Glad att du bokat resan hit till mig under sportlovet, ser fram emot att du kommer. Vad vi nu ska hitta på…

Idag är det ”diskret luftkvalitet”, bara så att ni vet. Hoppas det är positivt. Strålande sol är det, med moln som bygger sig större över bergen. Teide gömmer sig och snön däruppe ser ut att försvinna mer och mer.

Längs stranden, i muren, har man planterat nya tåliga växter. Det är kanske vår här nu.

Varvar oliverna med några gräddkola. Slänger kolapapper och kärnor och säger mig ”inte flera”.

Det är nog dags att också slänga min yakuta från spa´et där ute i svenska skärgården, namnet gömmer sig för ögonblicket. Yasuragi. I morse lyckades jag sätta handen rakt igenom tyget, på ett ställe där det inte fungerar att ha ett stort hål. Tvättad många, många gånger och det har tydligen gjort tyget trött. Tack för god tjänst, får träna på att använda det dyra felköpet från Old Linen som morgonrock i stället. Inte helt bekvämt, men jag kanske vänjer mig. Får träna.

Den lilla stranden här nedanför är nu tom, tidigare låg en ung man uthälld där, i solen. När han vände på sig visade han sig ha lite skägg, han som så många andra numera. Hur gick det till, att skägg blev så inne? Ibland är det fint, ibland ser det bara konstigt, eller till och med hotfullt, ut. Som de där lodräta resterna av en tunn strimma skägg över en haka. Isch/usch. Ofta grått dessutom. Nej, skägg och tatueringar är inget som får mitt hjärta att klappa på ett bra sätt.

Det verkar inte vara några paragliders i luften idag, har kanske varit för kraftiga vindar och hot om regn. Loppisen i Taoro, på kyrkogården, ställdes tydligen in och en stackars grönsakshandlare blev stående med bilen full av grönsaker. Hoppas han ändå lyckades sälja något där han parkerat vid Charco, enligt inlägg på Facebook. De som ordnar Taoro-loppisen bör kanske fundera på bättre framförhållning. Glad att jag bestämt mig för att inte ta mig dit igår.

Det där med selfies…