Onsdag är jag hemma igen strax efter ett, gick ut tidigt. Behövde fylla mitt sinne med annat än ledsna tankar. Solen lyste, vinden var ljum, jag fick en cortado längre in mot stan eftersom Casa C har ledigt onsdagsmorgnar. När jag gick hem längs stranden hoppade jag över att ta en caña med Martti, vinkade bara. Planerar att gå upp på terrassen och dricka en av mina danska vänners öl, om en stund. Datorn får följa med.

Syrran vann förstås wordfeud, men inte med totalt överväldigande poäng.

Nu sitter jag i hyfsat lä i ett hörn på terrassen, duvflocken flyger som om den vore en enda duva, stora måsfåglar ser ut att ha roligt där de seglar högt uppe i himlen. Vinden har tagit ett litet rött segel, som nu far omkring i luften över stranden, landar en liten stund på sanden, far så iväg igen. I Sverige skulle någon vän av ordning rycka ut och ta hand om det löst farande seglet, om inte annat är det nog en trafikfara. Men här fortsätter det att fara omkring.

Jag har druckit min Dorada, ur burken. Godare ur glas.

Molnen blir allt flera, men än finns också solen. Ser inte Teide, berget gömmer sig bland molnen. Temperaturen är perfekt, jag har min rutiga skjorta på, över den gamla linneklänningen.

Har just fått en förfrågan om redaktörsjobb från en tidigare kund som är produktiv. Gläder mig.

Tror jag såg en tornfalk på taket till ett ”fort” på väg in till Puerto i förmiddags. Fågeln satt hopkrupen på takkanten, var inte en duva.

Jag skriver med solglasögon, och det är inte befrämjande för rätt stavning. Men det fungerar bättre än jag tyckt tidigare. Kanske på grund av att solskenet inte är så starkt just nu. Får för mig att kolla något på nätet, hade glömt att jag inte har internet här uppe.

Går ner igen, och ser nu att en man tar hand om seglet. Tydligen fanns det en gubbe med snören ändå, fast jag inte förstod det. Byter till mina innekläder, gamla sköna bomullstights, en T-shirt och min alldeles för stora linneskjorta/-klänning med ett skärp runt magen. Tränar på att använda den som ”morgonrock”.

Middag idag blir några mikrade baconskivor, ett par stekta vita brödskivor och stekta ägg. Länge sedan.

Får goda kommentarer i både mejl och blogg, tacksam. Nu vill jag släppa den här sorgliga historien. Läser en stund.

Informationen om händelserna i Örebro är konstigt knapphändiga, men man har publicerat en bild på den man som misstänks. Kan vara en svensk man med licens för flera vapen. Och kungaparet har varit där med blomster. Den relativa tystnaden skapar förmodligen en flod av rykten på alla nätmedia. Tur jag inte kollar på så många, och inga av de mest invandrarfientliga sajterna. Har sett några bra, balanserande inlägg på Facebook. De behövs nu. Vår regering är handlingsförlamad, högervriden, okunnig och babblande – sedan länge behövs något annat. Men vi fick det vi röstade fram. Hoppas det kan vända nästa gång vi har chansen att skapa något annat än det vi har nu.

Att fånstirra på havet som jag gör just nu, gör mig lugn. Är det okej att säga ”fånstirra”? Om man/jag använder det om mig själv? Hur försiktig ska jag vara framöver, för att inte flera vänner ska bli ledsna? Den som reagerar på det jag skriver ombedes härmed berätta det för mig. Det kan leda till en skärpning.

Molnen, himlen och havet bryr sig inte ett dugg om mina små personliga sorger. De bara fortsätter (än så länge) att vara och göra det de (kanske) alltid gjort. Och det känns gott att tro. Oavsett vad som händer i vår nationella värld och i den universella. Liv fortsätter, vänskap tar slut, nya vänner kommer till. Än får jag vara med, än får jag bli både glad och ledsen, än lever jag så fullt ut jag kan. Och om några veckor får jag besök av vår sondotter – det ser jag fram emot.

Nyss