Sol, 16 grader kvart över nio, molndis över bergen. Artrostränade igår, så jag väntar med en ny vända till i morgon. Kom in på min blogg igen i morse, så jag kunde dela texten till FB. Kan nog inte överge Facebook, därifrån kommer mina flesta läsare.

Idag blev det två rostade brödskivor med marmelad, har ju skivat vitt formbröd kvar efter gårdagens middag. Yoghurt och te till frukosten dessutom.

Känner mig fortfarande omtumlad efter gårdagens vänskapsförlust. Men, som en annan vän påpekade, ibland tror vi att vänskap ska vara för alltid. Så är det inte, även vänner kommer och går, av alla möjliga orsaker. Och nya vänner kommer till. Det är en god tanke.

En annan fundering från igår kväll – vänskap och medberoende. Som fd spelmissbrukare lärde jag mig så småningom vad medberoende var och hur det kunde yttra sig. Kanske finns det inslag av medberoende även i en vänskapsrelation? Den ena vännen ger den andra något den behöver, vänskap uppstår. Efter någon tid, kort eller lång, minskar det ursprungliga behovet, givare och mottagare befinner sig i en annan situation. Och vänskapen kanske upphör. Egna fantasier, inga som helst vetenskapliga belägg.

Den här dagen tänker jag gå ut och observera världen igen. Hundar, människor, fåglar, hav och himmel. Tar med mig Tomas Sjödins bok och sätter mig nog och läser någonstans. Det gjorde jag, och fick en cortado också. Plus en caña med Martti på hemvägen. Hemma vid kvart över två, efter 9 700 steg. 21 grader och strålande sol. Halvmånen kan anas svagt. I morgon ser det ut att bli ännu varmare.

Har inga andra fåglar än ”måsar” och duvor att rapportera. Många hundar, många människor, havet och himlen. Ljud av alla de sorter, tacksam att jag kan dämpa dem via hörapparaterna.

Ser något lite mera information på nätet om den tragiska masskjutningen i Örebro. Sorgligt på så många sätt.

Eftersom jag åt en hamburgare ”på stan”, med extra patas fritas – så behöver jag ingen middag härhemma. Är fortfarande väldigt mätt.

En liten ”spov” springer bland stenarna i strandkanten och letar mat nedanför fönstret där jag sitter. En med lite längre ben står på stenarna längre ut, som hela tiden sköljs över av havet. Kanske åker något ätbart med upp.

Molnen blir flera och större vartefter eftermiddagen går mot kväll. Men än är solen där, klockan här är bara fem. Jag fyller på mitt Kindle-bibliotek med flera gratisböcker, ofta första delen i en serie. Snålt mot de som skrivit böckerna att jag sällan köper någon ytterligare del.

Martti undrade idag vad/om jag köpt något här i Puerto.

Jag försökte tänka efter och kom fram till att jag har köpt några böcker på loppis, mat och dryck, både sådan som jag burit hem och lagat själv, och sådan jag konsumerat ute. Andra hushållsprodukter, som toapapper, disk- och tvättmedel, shampo. Inklusive vatten, gin och vermouth Extra Dry Martini. Ett högt smalt glas som gick sönder på stengolvet i köket – jag hittade ett likadant glas på loppis för 1 Euro. En liten skål, samma sak med den, golven här är farliga med hala händer – hittade en i aningen annan färg för (tror jag) 2 Euro. Mitt från Sverige medförda Dry Martini-glas trillade också ur händerna, det har jag inte ersatt. Har flera hemma.

Hårklippning har jag också köpt, två gånger. Kosttillskott, lika dyra här som hemma. Tandläkarlagning, datorreparation. Busskort. Inga taxiresor. Inga kläder. Jo, mina nya flip-flops som de fd vännerna medförde från Sverige. De får jag väl sägas ha köpt här också.

Har skrivit upp allt jag handlat, lär förmodligen aldrig gå igenom och se vad summorna blir. Kanske någon gång hemma, när jag absolut inte har någonting annat att göra.

Höll på att glömma, en portmonnä för 7 Euro, eftersom den jag hade försvann. En ”shopper” som jag inte orkar dra uppför trapporna när jag handlat. Den kostade 60 Euro, och jag kommer att lämna den här när jag åker hem. Jag lär mig långsamt vad jag behöver och inte. Ryggsäcken och en extrakasse (ibland flera) räcker.

Långt borta är en ensam paraglider på väg tillbaka till jorden. Har inte varit många i luften de senaste dagarna. Kanske har vindarna varit för kraftiga. Eller molnen för täta.

Läste lite tidigare idag i Tomas Sjödins bok, som (kanske) handlar om den nu levande Tomas resa i Tomas Tvivlarens (en av Jesu lärjungar enligt traditionen) tänkbara fotspår. När jag slutade läsa idag var han vid Genesarets sjö.

Jag kallar mig inte kristen, men det finns något hos den nuvarande Tomas som fängslar. Vet att jag först mötte honom mitt i kampen för söner med dödlig medfödd sjukdom, som de inte överlevde. Och jag kunde inte förstå hur någon klarade att leva vidare efter något sådant. Numera vet jag att ”man” överlever, men förändras. Tror att han och resten av familjen också gjorde det, förändrades. Vet inte, har bara just sett att han kommit ut med ännu en bok. Hans ödmjuka inställning till egna trostvivel är tilltalande för mig som inte har någon religiös tro alls. Kanske läser jag lite till i kväll.