Fredag fortfarande, fingrarna kliar och vill skriva. I morgon ska jag nog ta mig uppför backen till Mercado Municipal och sätta mig i ett hörn med datorn. Där är loppis med musik (eländig sådan enligt min okunniga uppfattning), och mycket som pågår. Men det finns lugna bänkar. Titta på folk och skriva. Har sällan datorn med mig ut, tycker det blir för tungt, även om laptopen är lätt, väger bara 1,2 kg.

Behöver inte handla något som tynger hemfärden. Ska nog inte äta några ostron, senast var det nog åtminstone ett som inte riktigt var som det skulle. Och jag hade en aning, åt det ändå… Kanske hittar jag en bok.

Längtar efter ostron, men är försiktig, väntar till våren hemma och att Ingwor och jag ses med ostron. Längtar efter fisk också, gärna ”fish&chips” av engelsk typ (utan vinägern), men här verkar det inte finnas. Åt det i La Zenia, där det är flera engelska turister. Här är mest tyska gäster, och de har andra matvanor. Liksom jag.

Klockan är sex, det blir mindre soligt, mörknar är att ta i. Inte än, men snart. Bergen börjar gömma sig i dis. Och havet rör sig.

Jag skriver mycket om mat, sådan jag äter och sådan jag saknar. Just nu saknar jag lingonsylt, Kalles kaviar, rutbröd. Hittar heller inte bra kött, mör entrecôte till exempel. Hittills har allt förmodat stekbart nötkött varit något annat. Jag brukar göra soppa på resterna. Så det saknar jag, oavsett om det heter som hemma på matsedlar och affärsannonser.

Saknar också att inte ha någon ugn. Har här bara en mikro, och den duger inte till allt. Skulle vilja göra en riktigt god potatisgratäng till exempel, men det får vänta. Eller en lasagne, dito. En Jansson icke att förglömma, det får bli därhemma.

Sätter på Rapport, men klarar inte av att se Vance och inlägg om Trump. Klarar det inte, vill inte. Stänger av, som om det hjälper. Vad det gör är att det stänger av de här galna männen i mitt huvud. De tar inte plats där längre, åtminstone inte som bilder. De finns fortfarande, men inte i mig.

Så, det blir inte mera Rapport.

Lördag morgon är lätt molnig eller halvklar, enligt mobilen. 16 grader klockan åtta. Kan bli regn 15.15 – märkligt exakt angivelse.

Vid tiotiden är jag klar med frukost och internet. Facebook/jag har dubbelsäkrat min inloggning – därav robotkrånglet varje gång, antar jag – och jag begriper inte hur jag ska få min chat återställd. Läser och blir bara virrigare. Vill inte missa meddelanden bara för att jag inte förstår.

Är på Mercado Municipal och loppis och marknad. Har just hittat ett ställe att sitta på, beställt en cortado och en Dorada, de har inte cañas här. Tänker sitta en stund, det verkar lite lugnare med lite mindre folk än nyss. Har köpt en tunn blårandig morgonrock, i bomull, manlig. Verkar skön, kostade bara 2 Euro. Väger just inget. Nöjd. Nu ska här inte handlas mera. Inga böcker, enbart på tyska och spanska.

På övre planet samsas en hel sällskapsresa, dricker cava och pratar högt, på tyska.

Kvinnor med fixade ögonlock ser konstant förvånade ut. Så det tänker jag nog inte göra, även om det skulle behövas, mina hänger numera – men jag fortsätter nog se trött och seg ut. Skägg har många män nu, både yngre och äldre. Och, med risk för att än en gång visa upp min unkna människosyn, jag gillar inte skägg. Framför allt inte sorten som bara är en smal lodrät remsa över hakan. Sönerna mina har skägg, sonson också. Inte den sorten dock, vad jag vet. Det kan ha ändrat sig medan jag varit borta.

Glad att jag kan dämpa hörapparaterna. Funderar ändå på att stänga dem helt, men kanske kan jag behöva höra något. De får vara på, sorlet blir som en vägg av ljud, bara skällande hundar saknas just nu. Här kom just en husse med hund, men den är än så länge tyst. Jag får sällskap vid bordet av hundens matte, som tar upp en bok, på spanska. Stoppar ner den igen. Har en fantastisk dress, halva är leopardfläckig och andra sidan är blommig. Hon går nu vidare, med de röda glasögonen uppe på huvudet och solglasögonen på.

Bakom mig stod en stund ett högt pratande gäng, glad att de just flyttade på sig. Jag gör detsamma, betalar och går några trappor ner. Hittar en bänk i ett hörn bakom de flesta människorna. Sitter här en stund, innan jag går hemåt. Och kanske börjar laga den där länge omtalade paellan.

Såg en ung man som såg lycklig ut framför sitt fat med sex ostron. Avundsjuk. Men inte tillräckligt för att våga mig på en omgång till, här.

Hemma igen, efter 5 600 steg och trötta ben. Svettig dessutom. Klockan är bara kvart över ett, något regn har ännu inte kommit. Men molnen över bergen är mörka. Tvättar min nya morgonrock nu, den är jag mycket nöjd med. Det är 21 grader varmt.

blommande träd längs vägen