Hemma igen efter först en vända till Dino, som inte hade det jag ville ha. Hem med potatis med mera, och ut igen för solomillo cerdo, fläskfilé. Det fanns hos slaktaren längs vägen in till gamla hamnen i Puerto. Bra. Gick hemåt på lagom trötta ben – 8 500 steg – och när jag ska ta fram nyckeln till porten, så är ryggsäcken åter öppnad. Utan att jag märkt något, men den här gången försvann ingenting. Pengar och kort var instängda i dragkedjeförsedda fickor. Obehagligt.

Det får bli sparsamt med ryggsäcksanvändande den här sista månaden på Teneriffa.

Roar mig med wordle, klarar ordet på fjärde försöket. Syrran leder wordfeud med 35 p, det är hennes tur. Nu ska jag bädda med rena lakan.

Sofia jobbar, jag skalar potatis för middag så småningom. Fläskfilé, lök, vitlök, champinjoner och grädde är klart i sin gryta, potatisen sätter jag på nu när klockan är sju. Har tänkt mig göra potatismos.

Kvällen är tämligen ljum, har fönstren öppna. Här är tyst och lugnt, några människor passerar på stranden nedanför köksfönstret, eller utanför på plazan. Palmyra har gått sina vändor, jag har gjort detsamma. Nu räcker det för idag.

Vi äter god middag, pratar och läser. Sover gott.

Fredagsmorgon – det har regnat. Syns på fönstren som nu är närmast ogenomskinliga. Sofia tar sin morgonpromenad innan jag kommer ur sängen.

Läser att polisen slagit till mot en välorganiserad liga av ficktjuvar här på Teneriffa. 13 personer gripna hittills. Fler gripanden väntar. Är förmodligen de som öppnat min ryggsäck och hittills inte haft så mycket för det – mindre summor pengar, tre portmonnäer och inga kort, inga andra dyrgripar (har inga). Har koncentrerat sig på äldre. Sommartid lär de flytta till de andra Kanarieöarna…

17 grader halv tio, mera regn lördag och de första dagarna i nästa vecka. Det behövs. Vi kollar busstider i morgon till flygplatsen, och inser att Sofia nog ska åka med bussen 9.40 från busstationen, enda alternativet är nästa buss som går vid två-tiden. Alltför nära (om något krånglar) hennes avresetid.

Jag går ut, utan ryggsäck. Sofia pluggar. När jag kommer hem vid tvåtiden är hon i solen på terrassen. Jag är svettig och behöver inte mera sol, nu får det bli en liten Dorada här hemma i stället. Såg inte till Martti. Men stora grupper av turister som vallas runt av en guide, som kanske eller kanske inte talar samma språk som turisterna. Tacksam att jag slipper ingå i sådant. Det blev en cortado på Casa C i morse, sedan gick jag i skuggan längs muren till Loro Parque, in mot Puerto och Martianez. Hittills idag 8 300 steg.

Vi planerar att gå in till Puerto och Rajwadi Thali, indisk restaurang som fått beröm. Jag ska boka om en stund. Då blir det flera steg… Kanske kommer jag ihåg att ta en bild av maten. Krogen har bekräftat min bokning med ett trevlig mejl – och lovar att berätta vad vi äter.

Vi gick och vi åt, perfekt service – förrätt, huvudrätter, lammgryta, get dito, kyckling, ris, såser, vegetarisk starkt kryddad skål. Samosas till efterrätt, tror inte jag riktigt begrep vad det var, inlagt i ett friterat knyte. Mandelkaka med grädde därtill… Rött vin, lite väl smörigt för Sofia, men det gick ner. Gillar stället, maten (det fanns mycket annat, detta var en traditionell indisk måltid).

Så småningom gick vi hemåt, vi satt kvar länge och drack vårt vin och pratade. När vi väl var hemma hade vi båda gått många steg, Sofia runt 15 000 och jag 14 700. Väl många tyckte mina fötter och ben. En fin kväll, den restaurangen kan jag verkligen rekommendera. Ganska ny, ett par driver den, allt är ”hemlagat”.

1 mars. Lördag morgon vaknar vi båda tidigt. Bussen till flygplatsen går 9.20 från busstationen. Någon taxi hittade vi inte när vi kom upp till ”stora vägen”, så vi promenerade – jag med Sofias ryggsäck på ryggen och hon med resväskan. Det gick bra, vi kom i mycket god tid dit vi skulle och folk började samlas. Jag satt på en bänk och vaktade väskan (och lade in den i bussen när det var dags), Sofia fick stå i kön. Nu är hon förhoppningsvis på flygplatsen, och har några timmar innan planet går.

När jag ska hem är det samma procedur. 5 300 steg fram och tillbaka härifrån till bussen. Ska nog kolla och beställa en taxi, kostar bara 4-5 Euro och handtaget på min väska går inte att dra upp efter resan hit. Jag fixar inte att rulla den hela vägen, nerböjd.

Nu hemma, vid mitt havsfönster. Har dragit över golven, satt på en tvättmaskin, morsat på Asia. Toalettrummet är fullt av frottéhanddukar som får köras i egen maskin, och ytterligare en maskin ”småtvätt”.

Det är molnigt, 19 grader och ”varningar för nederbörd”. Hoppas mobilen har fel, jag vill hänga tvätt på terrassen.

Sofia och jag har haft en fin vecka tillsammans. För kort, för fort – mycket glädje och lite sorg. Som livet. Tack kära sondotter.