Tomt dokument igen. Skrivlust, men inget att skriva om. I alla fall inget jag har lust att skriva om. Hepp.

Ett olösligt dilemma? Nej, knappast – alltför vanligt för att vara olösligt. Om, så skulle den skrivande världen gå under, åtminstone de som finns där och skriver. Jag är en del av den världen, och jag fortsätter att skriva. Om något.

Till exempel om att min pincett väldigt ofta används dessa dagar – för att avlägsna skäggstrån från hakan. Så har det varit nu i några år. Handlar det om testosteronpåslag i hög ålder, som kvinna? Eller kanske före detta kvinna? Trist hur som helst, vill inte vara skäggig. Till skillnad från många män numera. Inte alla/många män klär i skägg…

Det regnar fortfarande inte, men är väldigt molnigt. Nu, när jag är inomhus, får det gärna regna, för det behövs. Det är en fröjd att se hur grönt och blommor tar till sig vattnet och slår ut, kryper fram, börjar leva. Och den lilla svarta hönan, med kycklingar i alla de färger – en vit, två svarta, och två melerade. De hittade alla något att äta när jag gick förbi i förmiddags. Tuppen såg jag inte till. Han hördes inte heller.

Jag har lite tvättmedel, lite diskmedel, lite hushållspapper och väldigt få servietter kvar. Hoppas det mesta räcker också nästa vecka, har inte lust att köpa mera. Diverse specerier, kryddor och annat, kommer jag att lämna kvar, plastpåsar och påsklämmor också.

Syrran har kommit igång med wordfeud, just nu är hon ”stinn”. Jag får försöka matcha.

Himlen börjar klarna, innan den blir svart. Molnen flyttar på sig, vart vet jag inte. Men där är blått igen. Klockan är halv sju. Och jag är tom på ord.

Är less på säkerhetsprogram – nu Avast gratis – som hela tiden varnar för problem. Syfte att få sälja sina vassare program. Har betalat för Avast länge, men tröttnat på komplikationer. Nu försöker jag tro att deras gratisprogram är okej. Men de lägger sig hela tiden i, tycker att jag borde betala för något mera si eller så. Vill inte.

Nu är himlen sådär uppdelad i lager igen, som igår – mörkare, dimmiga lager, och däremellan ljus och blå himmel. Kan inte läsa av himlen här, vet för lite. Kanske blir det dis och regn även i morgon. Det visar sig. Hoppas inte.

Tänker på de som kommer hit en vecka. Jag skulle aldrig åka hit – eller någon annanstans – bara för en vecka. För kort tid för att hinna med annat än det som just då är på gång, vädermässigt och annars. Jag behöverl landa, försöka begripa var jag är och hur, knalla omkring och se saker, förundras, bli uttråkad, glädjas, bli blöt i duggregn, komma hem och ha glömt nycklarna (fast det senare räcker med att ha gjort en gång).

Förstå, så gott det är möjligt, och begripa var jag är. Att jag är här, i Puerto de la Cruz på Teneriffa, och att jag stannar i flera månader. Oavsett vilka idéer jag hade när jag kom hit. Oavsett om jag inte gjort någonting av det jag menade att jag skulle. Oavsett, bara glädjas åt att jag var här, jag är här och snart är jag hemma. Och hoppas komma tillbaka.

Läser om Vardaga, fd Carema, skandalomsusat äldrevårdsbolag – där en boende nu har sår som är fulla av larver – och personalen förmodas hålla tyst om det. Fy fan, vem kan få bort dessa profitörer från det som kallas äldrevård? De här som bara vill tjäna pengar på att ta betalt för något de som betalar aldrig får ta del av. Jag är snart där, om oklar tid behöver jag också omvårdnad – ett vackert, idag tomt ord. Varför ska jag betala för något jag inte får? Vem kan förändra detta? En regering som själva skor sig på alla de sätt som makthavare kan? Nej, det tror jag inte.

Men jag tror på att vi andra kan förändra världen vi lever i. Vi kan se till att den här moderata SD-röran vi har nu åker ut. Vi kan se till att de gamla som skapat det välstånd som kanske fortfarande finns någonstans, att de/vi får det vi betalar för. Åtminstone.

Gå inte på Vardagas vänliga och hjärtknipande annonser på Facebook – det är lögner och bedrägerier. Enbart till för att lura oss. Få oss att tro på något som inte är.

Fredag morgon är molnig, ”halvklar”, och 16 grader klockan åtta. Kan bli regn i morgon bitti. Havet lever som vanligt. Några morgontidiga motionärer går raskt längs stranden, en man i badbyxor har kanske badat. Jag har frukostgröten med blåbär (vackra, men utan svensk blåbärssmak) framför mig, och två mackor med spansk skinka, temugg. Har artrostränat.