Hemma hos sonen tidig söndagsmorgon, vaknade som vanligt vid halv sju (fast det är sommartid, det hade jag missat, så klockan var väl halv åtta). Trots att jag inte kom i säng förrän vid fyratiden. Norwegian var rejält försenat till Arlanda, skulle ha landat 00.05 – sent nog, landade strax efter klockan tre (eller vad sommartiden var). Då var jag trött.

Erik var på gott humör, trots den sena timmen. De hade haft några fina dagar i Portugal. Nu på morgonen sover både han och sonhustru ännu ett tag, jag sitter vid köksbordet med en kopp te. Min bil är besiktigad och gick igenom, tack för det och för reparationerna som Erik och Albin gjorde. Skönt att veta att jag har bilen, behöver den ju. Får t ex nu handla lite färskvaror på hemvägen om någon timme – när huset har vaknat, törs inte närma mig den larmade ytterdörren.

Fem-sex grader här i Kimstalund. Jag får ta på mig mina Icebugs (utan dubbar) när jag ska åka hem, flipflops är nog inte så bra att köra bil i.

Känns lite konstigt att vara hemma i Sverige igen. Inget hav, inga vågor som låter. Inga människor som talar fort och högt. Tyst. Tror det är tystnaden, den relativa, som är största skillnaden, temperaturen också förstås. Kanske också ljuset, vårljuset som jag inbillar mig att det handlar om.

Så skönt att slippa hantera bagage, mer än lyfta över det till min bil och in i huset därhemma. Tänker nog inte ha någon ryggsäck på ett tag. Packa upp när det passar, köra en tvättmaskin med den lilla smutstvätt jag har. Diska ut spåren av möss. Dammsuga och torka golv. Och sätta mig och bara vara hemma. Gå ut en vända så att jag inte kommer ur den vanan, artrosträning i morgon bitti, nu känns kroppen för mör.

Till nästa resa kanske jag åker Norwegian ner, bara för att göra slut på bonuspoäng. Hem får bli ett annat bolag. Kan inte rekommendera N längre, med förseningar som nu, pilot som inte gör sig förstådd, prat om bagage som inte kommit med – mitt hade det tack och lov. Trist, dåligt. Har förstått att flera delar mina negativa erfarenheter.

Vi bjöds som ”kompensation” under flygturen på alternativt en kopp kaffe/te/ett glas vatten. Storartat. Förmodligen var förseningen precis på gränsen till vad flygbolag blir ersättningsskyldiga för – ska ändå skriva till dem och klaga. Gör förmodligen samma ”nytta” som mina protestmejl till Avast. Nu när jag är hemma kan de i alla fall inte hävda att nätverket inte är säkert. Ny router är prio ett i morgon.

Så småningom kom Albins sambo och dotter på fika, på altanen hos Erik och Lotta, i solen. Kul att se den lilla, som pratar och förstås är lite blyg för mig som hon inte kan minnas. Albin spelade golf. Vi pratade en stund, och så åkte jag hemåt. Kunde köra bil, det kändes skönt. Stannade vid Ica (jaja, jag vet – men känner inte till några alternativ) och handlade sådant som jag räknade med inte fanns hemma. Så nu har jag t ex två tuber Kalles kaviar – men det var nog det enda ”felköpet”. Två kassar, 850 kronor – fy sjutton vad dyrt allt var. Kändes verkligen som en förändring, på ett halvår.

Härhemma har jag glatt mig åt scilla och krokus, åt att killarna har hamlat trädet så jag slipper ducka för grenar när jag parkerar bilen. Påskliljorna börjar knoppas. Tussilago längs vägarna. Jag har packat upp resväskan när klockan är halv åtta (får klättra upp och ändra klockan på köksväggen, men jag ställde den åt fel håll, kanske, klockan i nederkant på dokumentet visar en tid, mobilen en annan) på kvällen, tänt några ljus, och lampan vid trappen. Jag får se vad respektive instanser tror att klockan är i morgon när jag vaknar. Tror det beror på att jag just nu inte har internet här hemma, routern har lagt av. Så datorn visar det den kan, nämligen tiden i Puerto… Mobilen är här. Varför i all världen håller vi fortfarande på och har sommar- respektive vintertid? Dumt.

Det blev bara 1 000 registrerade steg idag, men betydligt flera inomhus. Tror jag, det känns så i kroppen i alla fall. Nu återstår att bädda sängen med rena lakan. I morgon får det bli golvtvätt.

Mössen har ätit dem, och gillar tydligen också diskborstar – det låg ett skaft och en mängd strån i diskhon. Så nog har de varit här, men tacksamt nog inte gjort någon skada mer än att jag får diska och göra rent. Inga spår av dem i skafferiet, bra med de stora plastbackar jag haft det mesta i.

Såg idag tre unga snokar som gillade solen, de kommer att växa till sig och kan så småningom bli bra musjägare. Försökte fotografera, men de var nog för snabba för mig.

Det är fint att vara hemma igen. Någon dag ska jag deklarera också, och försöka få en tandläkartid, och tid för att kolla hörapparaterna, kanske också optiker. När jag körde bil idag fungerar syn och progressiva glasögon perfekt, när jag går med dem på blir jag osäker och vinglig. Utan dem ser jag dubbelt. Inte kul.

Titta noga så ser ni kanske den lilla hoprullade snoken bland löven

F d diskborste

F d pelargoner

Nya blomster

Flera nya