Halv fyra, jag har inget att läsa (som jag vill läsa), inget att göra (som jag vill göra). Så, vaddå? Struntar i börsens reaktioner på tullar hit och dit. Kollar inte just nu. Försöker tala om för mig att ”this too shall pass” – som det mesta i livet.

Bloggar om städning och plastburkar med lock, knappisyning – finns det ordet? – och annat som sig tilldragit haver. Det vill säga, inte mycket. I morgon ska jag i alla fall tvätta håret, viktig information. Mest till mig själv. Kanske klippa luggen lite också, bra att kunna se ut.

Det verkar kunna bli regn till kvällen i morgon, och natten i natt blir kall, frost. Till helgen varmare, vilket gläder mig – och förmodligen även sonen. Just nu blåst och fem grader ”varmt”.

Hur kan världen fungera – eller inte fungera – när en demokratiskt (?) vald president i USA tillåts bete sig som en galning, omgiven av andra galningar – och hela världen skakar? Vad gör det med den här mannens sjuka ego? Och vad gör det med de som omger honom och väntar på sin tur vid makten? Vance till exempel, hans intensitet gör mig rädd.

Jag förlorar pengar just nu på börsen, det skiter jag i så länge jag får min pension, och tror att jag även i höst kan fly vintern i Sverige. Det får visa sig. Men jag vill inte att de mina, barn och barnbarn och barnbarnsbarn ska behöva leva i den farliga värld vi har just nu. Hur och när gick allt så snett? Hur har jag bidragit genom det jag gjort, eller inte gjort?

Jag tänker inte känna skuld eller skämmas, är för gammal för det, tjänar liksom inget till. Men det gör mig ont om alla unga, som borde få glädjas åt liv, ungdom, barn och kärlek.

Jag som just har ätit en mycket god sallad till middag, jag som har tak över huvudet även om huset är dåligt isolerat. Alla bokhyllor med böcker håller kanske lite värme inne. Jag som ser harar som lever sina liv så länge de nu varar, fåglar, minns att strömstaren heter just det även om jag inte sett någon på ett par år. Jag som har en syrenhäck som i sommar ska trimmas, förvaltaren på gården ville veta om det var okej för min del. Jag tackade ja. Den är just nu vildvuxen.

Jag är nöjd. Och det är ett ord som jag alltid betraktat som begränsande. Idag är jag nöjd, med det lilla jag har gjort, och skäms inte för det jag inte gjort. Världshändelserna kan jag nog inte göra mycket åt. Men jag kan låta bli att köpa Coca Cola när sonen kommer till helgen, jag kan försöka jäklas så gott jag kan med den där Trump och hans anhang. Inte för att de lär märka mycket eller bry sig, men för att jag mår lite bättre.

Och någonstans, någon gång, må någon ställa världen till rätta igen. Vad det nu är. Jag kanske inte hinner uppleva det, men jag hoppas att de mina gör det. Just nu gläds jag åt att vår yngste son kommer hit till helgen. Vi har inte sett varandra på ett drygt halvår. Det är för länge.

Mina häftklammer tog slut när jag jobbade med deklaration och kvitton. De jag köper nästa gång jag är i stan, kommer att räcka långt utöver min levnad. Intressant fundering. De är kanske odödliga… Ungefär som silkestrumpor för länge sedan, jämfört med nylonstrumpor. Ena sorten räckte länge, den andra inte alls. Vad jag nu trodde att jag ville med det??

Blåser fortfarande, samtidigt som det ser lockande ut i solen. Är det inte, stannar inne. Trappen får vänta på mig till en annan dag.

Har diskat efter middagen. Klockan är bara fem.

Undrar vad barn och barnbarn gör just nu? Varken de eller jag är snabba på att kommunicera per mobil. Jo, yngste sonen ringer ofta och det uppskattar jag. Mera sällan den äldre, och inte barnbarnen. Det lilla nya två-åriga barnbarnsbarnet kan (hoppas jag) ännu inte använda mobilen. Saknar kontakten, också om jag själv är klen på att kontakta.

Gick ut en vända på trappen, och det var kallt. Min gamla parka skyddade mig hyfsat, men jag gick in igen efter någon halvtimme. Fyra grader och blåsigt är inte skönt, hur fint det än är att se solen på väg bort, änderna som jagar varandra i ån och skogen bortom kullarna.

Torsdagsmorgonen är kall och solig, bara någon grad nu när klockan är halv nio. Vaknade halv sex, så frukosten är både konsumerad och disken diskad. Jag har duschat och tvättat håret. Nu ska jag vika tvätten från igår, och lägga undan. Och torka rent i skåpet under diskbänken, plocka ordning bland pinalerna. Gjort.

En kopp kaffe. 2,2 grader ute. Det verkar inte lika blåsigt som de senaste dagarna. Och sopbilen tömmer just nu mina tunnor, jag gissade rätt.

Vid börsens öppning är det tydligen för många som vill logga in på Avanza, det går därmed inte. Vi får sväva i ovisshet om hur börsen här reagerar på Trump´s uppskjutande av tullar för vissa länder. Läser Cervenkas krönika i Aftonbladet om hur han ser på det kaos som nu uppstått – och hur politiker lite överallt inte reagerar förrän stora pengar står på spel. Vad händer när vi inte längre kan se USA som en stabil och pålitlig partner i många sammanhang?

En halvtimme senare går det att logga in igen – och visst, börserna överallt stiger. Men än ligger det här året på minus. Och Trump är förvisso inte att lita på.

Jag har två kyl/frys i köket. Den äldsta – vet inte hur gammal – börjar bete sig lite konstigt. Det jag ställer längst ner i kylen, blir så gott som fryst, även om kylen är modest inställd. Frysen ligger längst ner, och kylan därifrån tycks tränga upp i kylen. Har sänkt lite nu, får kolla och kanske prata med förvaltaren.

Nu en stunds läsning, tre grader utomhus lockar inte till promenad. Syrran vinner wordfeud med 5 poäng, varken hon eller jag förstår hur det gick till. Satt ändå väl påklädd på altanen en stund, innan jag gick in för att äta resterna av salladen från igår. Middagen idag blir därmed lätt, Keldas Thai-soppa.

Lånad bild…