Det är lördag, och jag har läst klart vännens manus, och skickat, med mina kommentarer. Det blir en bra, praktisk och användbar för alla som i någon roll befinner sig på arbetsmarknaden – boken visar vilka krav t ex ”arbeta hemma” ställer på medarbetare och organisation. Ny ordning kräver nya synsätt, här får läsaren exempel och kunskap om vad ”self-leadership” kan omfatta. Boken är skriven på engelska, borde översättas. Boken förtjänar läsning, utgivningsdatum berättar jag när det föreligger.

Önskar dig lycka till med din bok, Karin Zastrow, kär kollega som handledare i The Human Element, och aktiv med både jobb och skrivande. Jag är en lat pensionär jämförelsevis.

Här regnar det nu lätt när klockan är tolv, det är mulet och ungefär 10 grader. Blåser dock inte som det gjort.

Har löst wordle, och sudoku. Får plocka fram en av syrrans Vi-tidningar och lösa korsord. Regnskurar är inte lockande för en promenad, även om kroppen behöver den. Hoppas det regnar lite på utepelargonerna och potatisen också. Pratade med syster K, som igår inte kunde cykla hemifrån in till centrum i Uppsala, hon fick gå. Mindre risk att blåsa omkull, lättare att ta sig fram i motvinden.

Syster B berättar att hon lämnar Nicosia i morgon och åker norrut till vänner på andra sidan gränsen.

Smakar de vita jordgubbarna. Söta, saftiga, men inte smakar de jordgubbe. Inte det minsta, och det gör inte röda spanska gubbar heller. Bättre vänta på de svenska. De här vita behöver jag inte igen.

Rejält regn nu när klockan strax är två på eftermiddagen, jag har börjat fundera på middagsmat. Alternativ finns, i både kyl och frys. Sparris, den varmrökta laxbiten, ett par kokta potatisar i kylen, färsk lök – kan kanske bli något. En omelett med ovanstående lätt stekt innan äggsmeten hälls på? Röd eller gul paprika som ”sallad”.

Det ryker in när jag eldar, begriper inte varför. Handlar nog om att det inte började brinna tillräckligt kraftigt till att börja med. Nu okej. Lätt röklukt i köket. Vädrar samtidigt som jag eldar…

Och så får jag ett välkommet SMS som svar på min födelsedagsgratulation till Vidar, Arla-kompis som fyller år denna dag. Skönt att höra av honom. Missade däremot Anders vän Lottas födelsedag igår, fick komma med ett försenat grattis idag i stället. Jag kollade just inte på Facebook igår, annars hade jag kanske fått en påminnelse.

Packar ännu en Bokbörsen-bok. Lämnar in den på måndag.

En talgoxe dimper ner från mitt tak, vid trappen. Jag hinner bara se hur den far uppåt igen med en tuss av något fluffigt i näbben. Kanske något jag bidragit med när jag ruskade mattor, eller någon någon fågel tappat. Hoppas fluffet kommer till nytta i ett talgoxebo, kanske under någon tegelpanna på mitt tak.

Molnen tornar upp sig över sjön. De gör precis det, växer och lägger sig som ett tak längs med horisonten, ett liggande torn. Vackert, ser mjukt ut, ganska vita mot resten av den mulna himlen. Tror att både jag och syrenhäcken är glada att det inte blåser lika hårt idag som de senaste dagarna. Blåser det mindre när solen är annanstans? Så mycket jag inte vet.

En liten nattfjäril, sort obekant apropå så mycket jag inte vet. Så vacker där den sitter som klistrad på mitt köksfönsters utsida. Den är nog död, har inte rört sig på hela dagen – eller tänker den kvickna till frampå kvällskvisten?

De enda fåglar, förutom talgoxen, som jag ser idag, är kajor, någon fiskmås (min benämning på alla mer eller mindre vita måsfåglar). Merlin får vila, eftersom jag inte är ute och går.

Jag hackar lök, en vitlöksklyfta, sparris och kokt potatis, laxen får vänta i kylen än ett par timmar. Paprikan skär jag inte heller förrän det är dags att äta. Tar fram äggen så de inte är så kylskåpskalla, inte för att jag vet om det spelar någon roll. Steker det som ska stekas försiktigt redan nu, så får det vila i stekpannan tills det är dags för resten.

Nu är himlen så där slätt, trist, helmulen igen. Åns vatten är just nu inte prickigt av regndroppar, ån är min regnmätare, den i plast får ligga kvar i källaren. Den är ful, och jag behöver inte veta antal millimeter. Regn eller inte regn räcker. Trappen är också användbar därvidlag. I och för sig är jag tacksam för regn ibland, jorden behöver det och min bil behöver det – ibland regnar till och med fågelskiten bort.

Jag har sonens fula noppriga militärgröna gamla fleece på mig, den är lång och skön och jag har den enbart när det bara är jag som ser mig. Möjligen kan yngste sonen få se mig i den, han blir inte förskräckt.

Tänker på King´s råd om att skriva minimum 1 000 ord per dag, själv skriver han åtminstone 2 000.

Det jag skrivit idag är ungefär 800 ord, och inte i något definierat skrivprojekt. Bara i bloggen som handlar om mig och mitt liv, ofta dag för dag. Mat, utfört hushållsarbete, kroppen mår bra/mindre bra, artrosprogram, promenader eller inte, drycker, lästa böcker, sålda böcker, vänner si och så, systrar dito, liksom övrig familj. Bilder på frukost, middag, drinkar, mig själv i varierat hyfsat slag. Härhemma eller i Puerto de la Cruz under vintern. Inga särdeles upphetsande texter, numera heller inte särdeles sorgsna som många gånger förr. Livet är förom det mesta gott.

Jag har 90 prenumeranter till bloggen, inte alla tittar in och läser varje dag. Men jag uppskattar varje läsare, och än mer en kommentar, hur den än må låta. Och jag är nyfiken på vissa trogna läsare, Angeli till exempel, vem är du? Var är du? Du läser alltid min blogg, du gillar det allra mesta. Och jag vet inte vem du är. Du har varit med mig i många år. Några i USA gör mig också nyfiken.

(Snart är jag uppe i 1 000 ord.)

Mitt liv härhemma är stillsamt, jag ser inte många människor varje dag, pratar inte heller med många, vinkar åt de som jobbar här på gården. Pratar oftast bara med mig själv, eller med yngste sonen som är trogen med att ”kolla läget”. Jag tycker bättre om att skicka SMS eller mejl, hör ibland inte vad som sägs i telefonen, även om jag har hörapparaterna i öronen. Utan dem hör jag ingenting.

Och jag vill bo här så länge jag kan. Så länge jag kan köra bil, så länge bilen håller, så länge jag kan laga mat, handla, tvätta, städa etc utan hjälp. Behöver naturen här, behöver sjön. Än är det så. Och ingen i min ålder vet hur länge. Men om det bara blir lite varmare ska jag nog ta mig både nerför och tillbaka upp i sjön, via badstegen. Inga långa simturer, men vederkvickande dopp. Baddräkten får stanna hemma, men jag går nog ner i Jans gamla hellånga badrock.

Början på en middag…