Torsdag, blött och mulet. Kallt. Sopbilen har tömt tunnorna, och det tomma husets fönster plastas just nu in i ljusblå plast. Målning av huset när det blir möjligt, antar jag. Jag har bytt sängkläder, en prestation som räcker för en dag, inga hål upptill i påslakanet. Jobbigt. Flyttar tillbaka soptunnorna.

Kör en tvättmaskin (inte lakan) som får hänga till tork inomhus. Dammsuger kök och sovrum. Plockade lite bättre ordning i linneskåpet när jag ändå letade lakan. Känner mig inte särdeles energisk.

Har just lagt in en första text på engelska, på substack. Vet inte vad jag gör. Men jag lyckades i alla fall ändra från svenska till engelska och tillbaka. Gratisläsning även där, som på bloggen. Nu ska jag hänga tvätt i vardagsrummet. Det vet jag hur man gör. Klockan är halv två, jag åker inte in till Norrtälje idag.

Och sedan satt jag vid datorn och försökte avinstallera Avast gratisprogram, eftersom de/och jag, lagt till något jag inte ville ha. Det var inte lätt, men det gick. Nu har jag installerat det igen, förhoppningsvis utan det där andra.

Har dessutom flera gånger försökt ändra namnet på mitt personliga valv i OneDrive – utan att lyckas. Tror inte jag gjorde det idag heller, men jag har något med det nya namnet där det ska vara – men törs inte slänga ut det gamla, hur får jag över allt innehåll där till det nya? Pust – det får ligga där det ligger. Hatar teknik som jag inte begriper, och aldrig har gjort. Hittills har det fungerat med ”trial and error”, men numera vete humhum.

Eldar och glömmer att fylla på. I morgon får jag ta in mera ved från källaren.

Köpte oprovad gin häromsistens, Nordic Spirits Gin, rekommenderas inte. Smakar bara sprit. Det enda som är bra för den som inte vill bära tunga glasflaskor, var att den säljs i Pet-flaska. Kommer inte att handla den igen. Däremot rekommenderade vän i Dalarna en sort som jag ska söka på systemet, gin producerad i Gagnef? Kan nog beställas på nätet.

Swish har problem hela dagen idag, så även om bokbeställaren som ska betala i förskott, försökt betala, så har hen inte lyckats. Väntar och ser hur det är i morgon, men då måste jag åka in och skicka annan beställd bok. Kanske besöka biblioteket också, det var några dagar sedan.

Det tomma huset ser absurt ut, med blå plast som täcker fönstren.

Igår, när jag skulle ta fram olivoljan för att laga mat, sträckte jag in armen i mitt alltför djupa och alltför mörka skafferi. Kom ut med en flaska Gammeldansk, upptäckte det efter en stund. Innan jag försökte rosta rotsaker och annat. Vem vet, det kanske hade blivit gott – men jag tror inte jag tänker utforska det. Min danska vän Karin begriper inte att jag gillar drycken. Gör det, som dryck, ibland.

Jag fryser, eldar, men det är fortfarande bara 19 grader i köket. Frusenheten handlar förmodligen mest om stillasittande. En gammal poncho som har hängt med i många år, i diverse konstifika sammanhang, över axlarna hjälper hyfsat. Ute är det 8 grader när klockan är lite över fyra på eftermiddagen. Har kollat mobilvädret, det verkar inte bli frostgrader om nätterna här i alla fall, även om det faller snö i Dalarna. Jag slipper kanske krångla med plasttäckning av potatisen mm.

Plockar fram maten från igår, sätter på ugnen om en stund. Så här dags på eftermiddagen har syster min på Cypern förmodligen en paus från bilkörande och vänner. Hon wordfeudar, och hon leder. Som vanligt. Kul ändå, i alla fall för mig. Och nyss, när jag gnällde på FB om svårigheten att växla från engelska till svenska, skickar sonsonen Albin tips om hur jag kan göra. Älskar honom, älskar alla som ser mig och håller kontakt med mig, oavsett hur dålig jag själv är på kontaktande.

Ibland funderar jag över om barn och barnbarn tycker jag är alltför ”gränslös” i mitt bloggande. Men inte länge, jag bestämmer mig för att de klarar det, om jag klarar det. Och det är inte mycket i mitt nuvarande liv som jag vill eller tror mig behöva dölja. Det var annat för ett antal år sedan. Tacksam att jag inte är där nu.

Så, nu har jag gjort ett första inlägg på Substack. Utan att ta betalt. På engelska.

Jag har alltid haft svårt att värdera min insats, vare sig det handlat om att redigera ett manus, jobba ett par dagar med en grupp för att få deras samarbete att fungera bättre, eller att korrekturläsa ett manus. Numera, på Substack, handlar det om att tro att någon läsare vill betala för att läsa det jag skriver. Det är knepigt.

Men jag får inte veta, om jag inte provar. Fast inte än.

Har ätit middag, och burit ut kompostpåsen med revben och annat komposterbart. Är mätt, ska diska om en stund, disken får ligga till sig i hett vatten tills jag kan stoppa fingrarna i vattnet. Passar mig bra. Det jag saknar just nu är godis, av svårdefinierbar sort, godis. Har glass i frysen. Duger som godis? Nja. Mörk choklad är inte heller riktigt godis. En kardemummabulle? Nja. Tar fram vaniljglass (Sias) och skivade jordgubbar ur frysen, båda får stå en stund på diskbänken innan jag ger mig på att försöka lägga upp glass och bär.

Klockan är drygt halv sex denna torsdagseftermiddag. Regnet har upphört. Och någon snö lär det inte bli, enligt mobilvädret. Pratar med äldste sonen, som har fått hem det han behöver för att fixa min bil. Jag åker dit på lördag förmiddag, han är ”gräsänkling”, hustru Lotta är i Italien med kompis.

Har betalat den parkering jag trodde jag redan betalt, när jag laddade ner appen Parkster i Uppsala, på besök hos syrrorna. Det hade jag inte, men nu är det gjort, och jag har ändrat ev framtida fakturor till att meddelas per SMS eller mejl, för att slippa brevporto. Jag som trodde att jag fattat det där med att betala per app. Ack all denna teknik.

En nästan tom vedkorg

Och ett hus med blå fönster