Halv åtta på kvällen är jag inne i köket igen. Skrämde fasantuppen när jag reste mig för att gå in. Solen lyser och himlen är bara lätt molnig. Har diskat middagsdisken och läst ut en bok, en till. En lättläst feelgood, med många karaktärer och lite lagom mystiska sammanhang. Låt mig berätta allt, av Caroline Säfstrand. Välskriven. Del 1 i en serie, som det nog ska vara numera.

Är böcker numera litteratur? Sådär som böcker var förr (för 50-60 år sedan)?  Typ Bo Bergman, Hjalmar Bergman, Lars Forsell? Kerstin Ekman är en av de gamla som fortfarande läses, och skriver. Senast jag läste en bok, en ”riktig” bok, var Tina Harnesks Folk som sår i snö.

Idag finns en uppsjö av lättlästa böcker, kalla dem romance eller feelgood, eller thrillers, deckare. Som väl säljer eftersom de ges ut. Framgångsrika författare får agenter som säljer böckerna utomlands. Hoppas många tjänar tillräckligt på sitt skrivande för att leva på det. Att författa idag är så mycket mera än bokskrivandet. De ska närvara i ”sociala medier” (vilket nog kan vara en sysselsättning på heltid). Och de ska dra till sig fans i tusental, som gillar och kommenterar författarlivet. De får jobba för pengarna.

Är jag avundsjuk? Ja, på förmågan att kunna skriva även sådant jag kallar ”lättläst”. Det kan jag inte. Är säkert både för gammal och för antikverad på andra sätt. Har dessutom också alltför dåligt självförtroende. Min blogg får fortsätta att vara andningshålet. Jag behöver den inte av samma anledning som i början – och det är jag innerligt tacksam för. Men jag behöver den fortfarande för att emellanåt få mig att tro att jag pratar med någon levande människa som läser det jag skriver. Även om jag för det mesta inte vet vem.

Beställer nytt bankkort, eftersom det jag använder mest går ut i mars 2026, då jag förhoppningsvis är i Puerto de la Cruz.

Mina nyinköpta paraguayos är stenhårda. Får ligga till sig. Har en grapefrukt och två citroner i fruktkorgen på bänken. Ingendera lockar. Och i frysen har jag en citron, undrar vad som fick mig att lägga den där? Kanske hade jag läst något om att riva citronskalet… Den åker nog ner i kompostpåsen.

Samtidigt ser jag på Facebook hur någon ”dumpstrar” mängder med fullt ätbar mat. Lass av ost, och annat med utgånget datum – och de flesta av oss vet ju att det inte är detsamma som oduglig människoföda. Vilket slöseri. Glad att någon vet var det slösas mest, och kan ta hand om något av överflödet. Flygfyren i Norrtälje säljer varor med ”kort” datum, det betyder oftast att datum går ut i morgon, och priset är inte tillräckligt lågt för att locka till köp. Oxfilé för halva priset, gravad lax detsamma – då handlar jag. Och lägger i frysen.

Efter helgen brukar köttdisken i Flygfyren ha ”nu är jag som mörast”. Letar alltid efter lamm, som är för dyrt idag – finns just aldrig. Krabba fanns till halva priset igår, men om jag inte vet att jag kommer att äta den samma kväll, så blir det inget köp. Lägger inte en krabba i frysen.

Snart får jag börja tömma frysen inför årets resa till Teneriffa. Även om jag inte åker förrän första november i år. Bra att sonen och hans vän kommer hit om några veckor, de kan bistå med att minska på innehållet i frysen.

Onsdagsmorgonen, sol, några moln, ingen vind. Resten av frukostens te på altanen. Klockan är nu kvart över åtta. Kanske passerar de där skyfallen som SMHI varnar för längre söderut.

Slorosor odlades på ett fält längs vägen här i fjol, tyvärr inte i år