Sonen försåg mig med två påsar Polly original – och de är nästan som de där små bilarna. Lätt att bara äta och äta, med en skillnad: Polly fastnar lättare i tänderna. Nu längtar jag efter tandborsten. Har lagt påsen på fönsterbrädan bakom mig, svårare att nå.

Sitter fortfarande ute, har inte diskat, bara sköljt av. Tänker sitta här så länge det är skönt.

Är less på ålderstecken, de är många och sällan vackra – nu har jag ett stort blårött blåmärke ovanpå höger hand, ett strax ovanför handleden samma sida, och ett på vänster underarm. Det behövs inga våldsamma smällar, bara att jag kanske försöker mota upp dörren på fel sätt, eller råkar klämma till handen lite lätt. Vips!

Behöver smörja in mig ordentligt i kväll efter dagens alla bad. Gjorde det, och sov så småningom gott, efter disken.

Vaknar till en molnig och solig tisdag, ljum vind. Vid halv tiotiden är jag i sjön igen, och det är så skönt. Går hem till fika och en stunds läsning på altanen, har parasollet uppe, men vinden tar i emellanåt. Ska kanske ta in det lite.

En man vinkar när han går förbi på vägen. Trevligt. Ett annat par log glatt när de passerade mig längs vägen från sjön.

Grågås, tornseglare, ladusvala och blåmes noterades av Merlin nere vid sjön. Sen fick jag stänga av mobilen för att ladda den därhemma. Vet inte varför jag har med mig den till sjön. Skulle jag drabbas av något i sjön kan jag ju inte larma någon, men okej – om jag bryter ett ben på land kanske jag kan. Jag är nog för gammal för att någonsin bli en som alltid självklart bär med sig mobilen, fulladdad och på. Jag måste ha den med mig när jag far härifrån, för att öppna vägbommen. Brukar komma ihåg det.

När jag tröttnar på att sitta här ska jag in till Norrtälje och lämna beställd bok. Gjorde så, och kom hem svettig och varm. Ombyte till tunna morgonrocken, in med det jag handlat och ner till sjön, igen. Tacksam för svalkan. Sitter nu vid syrrans gamla träbord på baksidan av huset, i skön skugga och lagom vind. Kan inte ha parasollet uppe, och solen blir för varm. Klockan är kvart i tre.

Handlade till pensionärsrabatt idag, bl a lammentrêcote till helgen när ”ungarna” kommer (Anders och hans vän). Rabatten gäller tisdag-onsdag. Bra att storhandla då. Mycket folk, stressigt och varmt. Skönt att slippa några dagar.

Egentligen är det här en perfekt skrivplats, med datorn i lagom höjd på bordet. Har inte tänkt på det förrän idag – ett tecken på hur lätt det är att fastna i det gamla och vana, även om det är obekvämt. Stolen jag sitter på är inte så skön, men fungerar med min sittdyna på och är lätt att flyttad.

Sallad till middag även idag. Senare. Nu har jag precis fikat med citronrån till, i påse som skulle kunna återförslutas. Det kunde den inte. Förpackningar är ofta irriterande, om man låter dem. Antingen går de inte att öppna utan farligt, vasst våld, eller är informationen om att öppna si och så inte korrekt. Sonen skulle ta sig in i en förpackning med rakhyvel när han var här – det var inte enkelt.

Mobilen säger halvklart och 26 grader, och det halvklara börjar stämma. Molnen blir flera, men de är än så länge inte hotfulla. Och inget regn på intågande under hela veckan, alla varningar i media till trots. Mina blommor får stå där de står, så länge det inte vräker ner regn.

Det här stackars huset har inte fått något underhåll på mycket länge. När jag sitter här ser jag hur den sk panelen är bortruttnad nertill, kvisthål och ibland hål som ser mera hackspettiga ut lite överallt. Men är verkar altangolvet hålla, det är förmodligen av senare datum än resten av huset. En del av stängslet hänger löst, förvaltaren är medveten om det. Antar att det inte ska kostas på någonting på det här huset. Vet att vår son Mats snickrade stängsel och golv på gaveldelen av altanen, innan nuvarande ägaren tog över gården. Länge sedan. Tycker mig minnas någon historia om att ett träd fallit över altanen, och det kom in försäkringspengar till dåvarande ägarna. Kan vara sant, kan vara en skröna.

Eftersom huset kallas ”mjölnarns” så bodde här kanske en mjölnare en gång. En gammal stor kvarnsten fanns nedanför huset, nu är den ett ornament uppe vid nygamla magasinet. Och det som nu är någon sorts möteshus vid ån, och var en ruin när jag kom hit, det var kanske en kvarn en gång. Vattenståndet i ån är annorlunda numera, efter allt som gjordes när mycket renoverades av den nya ägaren. Kanske var det tillräckligt för en kvarn, förr.

Ett hus som detta har ingen registrerad historia. Några förbipasserande för ett par år sedan kunde berätta om besök i barndomen (som nog låg sådär 50-60 år bakåt i tiden) hos mormor och morfar i det här huset. De var inte några mjölnare, men arbetade på gården som då hade mjölkkor. Kanske är huset ett sånt där hus som dateras till ”1909”, vilket många hus gör när man inte vet något annat. Det är nog om- och tillbyggt i omgångar, kanske är det till och med äldre än 1909.

Jag trivs, även om det är anskrämligt dåligt omhändertaget (inte mitt ansvar, jag hyr) och urdåligt isolerat. Vintertid med blåst är inte skönt. Och möss överallt i väggarna när de behöver skydd mot väder och vind.

Längtar redan ner till sjön igen…