Måndag 8 september 2025. Morgondimman börjar lättna. I natt lyste fullmånen nästan aggressivt starkt, efter blodmånen. Förstår inte hur det hänger ihop, men jag såg båda.

11 grader när jag steg upp vid sjutiden, nu ett par timmar senare runt 15 grader. Mischa körde just förbi med ett lass hö gömt i vita plastrullar. Jag har ätit frukost och plockat undan. Tagit mitt piller.

Läser lite, kollar nätet, börsen när den öppnar. Ingetdera särdeles fängslande.

Har förstått att ”fästremmar” (som jag fick med Zeeksack´en) är remmar att fästa ryggan vid resväska. Tacksam för väldigt instruktivt mejl från företaget om att packa sin ”organizer” med de 8 kg som är tillåtna i kabin på SAS. (Ni ser att jag fortfarande ”är på väg”.)

Har tvättat fönstren, en del både ute och inne. Nu sitter också en nerramlad fuskspröjs där den (inte) ska – den sitter lite lägre än den på fönstret bredvid. Men det får vara så, den sitter hyfsat rakt i alla fall. Fönstren i vardagsrum och gästrum kommer jag inte åt utomhus, utan att klättra och klänga. Det får vänta till en annan dag.

Fika, klockan är ju kvart över tio. Skorporna är snart slut. Ställer ut en kasse med DVD-filmer att tas med till återbruk på sopstationen nästa gång, eller släng. Inte värt besväret att försöka sälja dem, har kollat på Tradera.

Det körs inplastat hö för vinterförvaring hela förmiddagen. Ibland en kub i taget, ibland hela långa lasset. Borde vara slut där borta nu. En till. Och en till. Ibland tror jag att jag ser dubbelt, men det finns nog två traktorer som ser likadana ut på gården.

Har ont i mitt högra krokiga pekfinger, artros? Jag behöver alla mina fingrar, om inte för annat så för att kunna skriva.

Gör en köttfärssås, med krossade tomater, hackad färsk röd paprika, lök och vitlök. Persilja. Och koreansk chilipasta – tog lite väl mycket sådan. Så nu har jag spätt grytan med vatten, och lagt till sköljda kidneybönor, för att om möjligt mjuka upp det alltför kryddheta. Har kikärter på lut också, om det skulle behövas. Hade helst haft i stora vita bönor, men dem har jag tydligen ätit upp. Lägger i ett par nävar torkade trattkantareller i stället. Det här blir gott. Med nudlar/pasta till kanske en bra middag på fredag när A&L kommer. Plus sallad.

Gör slut på sådant i frys och skafferi, som inte ska stå kvar och tappa bf-datum medan jag är borta i vinter. Gillar att laga mat som utvecklas medan man lagar den, kommer på att det eller det kanske kan passa, och testar.

Ibland läser jag matrecept – cheesecake med mascarpone är ett exempel – men ofta gör jag det jag gjort förr, med lite variation. Gillar ost av alla sorter i maten, eller ovanpå. Numera inte så ofta rött kött, men det händer. Och tyvärr för det mesta djupfryst fisk, den färska är för dyr om jag ska laga till flera än mig själv.

Får besked från 1177 att tiden för läkarbesök på lördag stämmer.

Har provätit min gryta, med äggnudlar som väl inte är någon favorit – men det smakade bra.

Mobilen hävdar att det nu är ”tjock dimma” – jag är benägen att hålla med, även om jag kanske inte kallar dimman för tjock. Vad säger ni? Ogenomtränglig (krångligt ord), tät? Kanske är den tjock ändå, hittar inte rätt ord just nu.

Nu har dimman krupit närmare, klockan är strax halv åtta och det mesta utanför mina (tvättade) fönster är dimmigt. Och mjukt vackert.

Jag försöker mig på att kolla Rapport på SVTplay – men stänger av jäms med reportaget om kyrkovalet. Vet inte vad som gör mig så ovillig att orientera mig bland det som kallas nyheter – kanske det faktum att något som Netanyahus uppmaning i kväll till alla i Gaza att lämna omedelbart, enbart rabblas upp utan någon som helst upprördhet. Orkar inte med så kallad journalistik som tror att opartiskhet uppnås genom att nollställa allt vad känslor och moral heter. Tror Göran Rosenberg alldeles nyligen sade något om att journalister inte kan vara opartiska, men att de bör hålla sig till sanningen. Kan ha blandat ihop saker och ting.

Vill inte släppa in världen av idag i mig, det räcker med det som ändå sipprar in.

Min lilla solenergilampa lyser i köksfönstret, jag har tänt mina ljus på bordet. Jag finns i en bubbla av mörker, dimma och ljus – långt borta från världens krig och svält. Och jag sörjer att vi som är vuxna/gamla nu, har skapat den värld som är – med de makthungriga framför allt män som krigar som om det skulle göra slut på alla krig.

Om det ändrade något skulle jag skämmas, över det jag bidragit till genom mitt icke-politiska långa liv. Bidragit genom att inte bidra. Jag kan inte ändra min egen livshistoria, och jag fortsätter blunda genom att inte ens vilja se eller höra vad som pågår i ett svenskt nyhetsprogram. Jag vill inte ens föreställa mig vad den här världen gör för de mina, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ett enda palestinskt barn som fördes till Italien från Gaza väger nu fem kilo, och är kanske lika gammal. Hon överlever för ögonblicket. Det är många som inte gör det. Och N… lägger skulden för deras död på de föräldrar som inte överger Gaza, de som inte ”lämnar omedelbart”. Kvällens attack i Jerusalem fick flera minuters uppmärksamhet i Rapport. N´s uppmaning – och vad den står för – fick bara den tid det tog att säga orden. Kanske kom något mera senare i Rapport, jag stängde av.