Går ut igen när klockan är halv ett. Vill sitta vid havet en stund, innan jag är inomhus för gott idag. Med vatten, solhatt och bok att läsa. Fortfarande fantasy.

Hemma igen och lär mig att Alt och 0248 skapar ett danskt ö, men jag får inte till det ändå… Det är förmodligen inte ofta jag behöver den bokstaven, så jag lämnar det lilla problemet.

8 200 steg totalt idag, eftersom jag gick ner till strandcaféet och drack en caña, Martti var upptagen när jag gick förbi, men jag satte mig en stund senare och pratade lite med honom. Läste lite på en bänk, och gick hemåt. Klockan fem (här tror jag) är det skrivkursträff. Nu är klockan snart tre på eftermiddagen, jag har bytt till min Yasuragi-rock – och välsignar min sondotters mamma och make som gett mig den (och en till som är hemma). Det bästa att ha på sig i värmen här.

Nu Duolingo, innan jag får bannor. Gjort.

Strax efter halv fem (här) tror jag att jag är inne på Zoom för kvällens möte. Det börjar klockan fem. Jag är alltid lite virrig när det gäller tid – här och där – men det visar sig ju om jag är fel ute. Har läst mera fantasy, och känner mig mätt på den sortens litteratur för ögonblicket. Har inte skrivit något idag. Möjligen funderat, utan att veta vad jag kommit fram till. Om något.

Mina frågor fick nog inte svar som jag begrep på dagens möte i skrivkursen… Nu struntar jag i det för ögonblicket, ids inte backa och fota och skicka in det som gjort mig förvirrad. I alla fall inte nu. Kanske i morgon. Hela alltihop känns överväldigande, kurser är inte tillgängliga förrän om 262 dagar – varför, jag tänker inte plocka dem i otid, men vill veta – det går tydligen inte. Och mötena – det som avhandlas är inget som jag behöver, inte just nu i alla fall. Så vad behöver jag, vad saknar jag? Antagligen bra frågor. Jag är inte nöjd, jag är inte glad åt kursen – som jag var när jag betalade för den.

Nyss trodde jag att jag skulle gå igenom vad som kanske var användbart i mina gamla texter. Har tittat in i arkivet på bloggen – jag började skriva 2009, tror jag – och det är omöjligt att hitta några guldkorn där. Jag får börja från början, den fiktiva Agnes får vara så icke-levande som hon är. Nu är det min historia som gäller, exklusive en del privata detaljer. Men jisses…

Får nog försöka göra en sorts synopsis, för att hålla reda på diverse trådar. Men all lust har just nu försvunnit. Hoppas hitta den igen. Nu tänker jag läsa ut min fantasybok, och göra mig en liten Dry Martini. Dricker den med något som sägs vara pepparkakor, men inte är det, inte ens med lite irländskt smör på. Har också ätit den thairätt jag köpte igår, spaghetti med grönsaker och kyckling (!), ätbart men inte just mer.

Så jag göder mitt missnöje, tycker lite synd om mig, läser och tröttnar och vill skriva och vill inte. Hoppas jag sover bort den här ledan, den är inte bra för någonting. Men, eftersom klockan bara är sju så kan jag inte gå till sängs än.

Kanske är det så enkelt som att jag inte ska delta i gruppmöten – jag låter mig störas och förstummas av de dummaste anledningar. Och har inte lust att lära mig mera om mig själv i det sammanhanget, även om det säkert finns en hel del där.

Något som var bra idag, jag hittade gott bröd. Och pratade lite med Martti, som vinkade åt mig där han satt vid ”sitt” bord när jag kom och inte fick/ville ta plats. Och jag gick många steg.

Så i kväll andas jag, och sippar på min drink. Och läser ut boken, samtidigt som jag undrar vad jag ska läsa härnäst. 645 sidor lästa. I morgon får jag gå på bokjakt, jag har bröd ett par dagar.

Det där var igår. Idag har jag sovit av mig irritationen och vill skriva. Innan jag somnade fantiserade jag om att låta bloggen vila åtminstone några månader. Jag vill få till ett manus som inte enbart är hopplockade bloggtexter. Och det är svårt att skilja på vad som är blogg och vad som är annat.

Kanske kan jag referera till bloggens arkiv och min bok Free Spin för den som vill ha mera bakgrund, mera information om min historia, mitt förflutna. (Igår, halvsovande, tyckte jag ”förflutet” var ett både konstigt och fult ord. Kollar Akademins ordbok, och ser att ordet använts mycket långt tillbaka genom seklerna.)

Jag skulle slippa upprepa och skriva igen om allt det som gjort mig till den jag är idag – mitt spelmissbruk, vår sons död, min särbos död, ex-makens demens och död, och livet före allt det här. Kanske kan jag därmed ägna mig åt mig. Nu. Börja om. Visar sig vad som är möjligt.

En sådan bokhandel skulle jag vilja hitta!