Någon tanke hade jag om att försöka hitta ett vackert glas för mina så kallade Dry Martinis. Det glas som finns här i lägenheten är trist, ett sånt där lätt ett, som glas av noll kvalitet är. Tycker mig förstå att det är svårt att hitta vackert glas här, det är inte som i Sverige. Kan handla om att den vackra sortens glas var lyxvara, och inget för ”gemene man” här, men det var det väl också därhemma? Betyder det att jag aldrig varit ”gemene man”, eftersom jag alltid har sett till att ha vackra glas, också när jag inte haft råd. Gamla, nyare, men vackra, och ofta dyra.

Vill ha sådana även i fortsättningen, och får väl göra nästa gång som förra resan hit – ta med ett DM-glas. Det jag hade med då for tyvärr i golvet, och gick förstås sönder. Därför tog jag inte med mig något den här gången, ångrar mig nu. Loppisen däruppe ovanför mercado municipal kanske kan ha något dugligt i morgon.

Så vet jag vart jag ska på förmiddagen. Jag kanske till och med hinner dit i tid för att köpa lite av den färdiga pulpos-salladen. Den brukar vara slut när jag kommer. Men ostron ska jag inte äta där igen, senast, förra gången, var ett inte bra – och det märkte jag efteråt.

Börjar inse att det är Dino av någon sort som har pulpos i kyldisken, varken Super Coor eller Alteza har dem. Och så stället högst upp i mercado municipal på lördagar. Om jag vill ha den rätten på annat sätt, får jag kanske åka tillbaka till La Caleta de Intérian, och det mycket lilla matstället där. De gör den salladen till bland det godaste jag ätit här på ön. Men i morgon åker jag inte dit.

Den indiska restaurangen är också ett alternativ, jag vet ju att de är bra. Och ganska nära nu när jag bor mitt i Puerto. Det handlar bara om att jag ska idas gå ut igen, efter att ha gått mina steg, och gjort det jag behöver, kommit hem, bytt om till min Yasuragi-rock och satt mig i soffan. Och slappat, eller läst, eller skrivit.  Så ska jag upp igen och klä på mig något annat, borsta håret och tänderna, pudra näsan och sätta i hörapparaterna. Och gå ut. Det låter sig inte göras så enkelt… Någon dag kanske, eller snarare kväll.

Men inte denna lördagskväll, för jag har handlat pulpos och gör en sallad till middag. Gick ut och upp till stället ovanför mercado municipal, och de hade kvar av det jag ville ha när jag kom. Dyrt, jag köpte pulpos, vita bönor och en sallad av okänt slag – 16 Euro. Tog mig också en cortado med en rejäl bit cheesecake på det ställe jag brukar frekventera på lördagar – gott, mättande, kostade 5,50 Euro. Hittade även en pocket på engelska för 1 Euro, utgifterna jämnar ut sig. Det ena dyrt, det andra billigt.

Var trött i kroppen när jag väl var hemma igen, vid ettiden. 5 500 steg känns som flera. Nu kör jag en tvättmaskin och får kanske gå upp och hänga på taket. Tvätten får nog inte plats på min lilla hängare utanför ett fönster. Den fick plats, min Yasuragi-rock hänger på en hängare vid ett fönster. Hissen går visserligen upp till våningen under takterassen – men den sista trappan upp är lite lång för trötta knän. Skönt att jag slapp.

Gick inte ner till havet idag, hade för mycket att bära på, en kasse på vardera axeln.

Nu spelar jag wordfeud med syster min, som förstås leder rejält. Men än är vi inte färdiga. Och jag har gjort Duolingo, wordle och sudoku. Halkar lite upp och ner i rankingen på Duolingo, begriper inte hur det går till, gör inget. Lite nya ord och repetition av tidigare känns fortfarande bra. 112 (tror jag) dagar i en följd. Något att fira, liksom att jag ju skrivit i det här dokumentet varje dag sedan jag antog utmaningen om att skriva minst 600 ord per dag. Det blev betydligt många fler, nu 12 000 ord. Många försvinner om jag ska redigera texten – och det har jag inte bestämt än. Vet idag inte vad jag vill göra med alla orden.

Den här damejeannen (?) står på golvet under mitt lilla fönster – den är vacker och om jag vrider lite på den så ser jag något annat