Ser hur det stora lakanet hängt upp sig på tvätten på det andra strecket. Borde gå och rätta till, men väntar på att vinden ska fixa det. Och det gjorde den. Till nästa gång. Tror vinden kan kallas byig. Nyfikna grannar från tomtområdet (?) stannar till vid det tomma huset och försöker kika in. Man ser inte mycket. Vet, eftersom jag gjorde detsamma häromdagen.

Nu skymmer allt större moln solen, och det blir genast obekvämt svalt. Så jag går in.

Och ansluter till skrivhive klockan tolv, där jag ser att min skrivkompis Christina undrar hur man kommer med i en responsgrupp – inte vet jag, kom inte så långt i mitt försök att se något i allt material…

Byter plats vid köksbordet, så jag slipper solen i ögonen.

Vad har jag egentligen skrivit sedan december? Många ord, en del om det jag avsåg – åldrande, att bli och vara gammal. Mycket om annat.

Lite i ”demensboken”, lite om ett hyreshus och dess olika och lika invånare, lite om Oskar som börjar fundera på hur livet kan vara, när han inte längre kan/får/bör köra bil. Plus diverse skvättar här och där, om ditten och datten.

Bloggat lite. Och just nu känns det som om jag tappat skrivlusten helt och hållet. Och därmed gör jag inte det jag predikat för, ”skriver ändå”. Jag bara slösar med min tid, tvättar, städar hjälpligt, läser förstrött – energin i vad jag än tar mig för är låg. Vila är kanske bra.

 Jeanette undrade om jag behöver vila, eller om jag skjuter upp något? Vad skjuter jag upp? Om?

Avslut på demensboken – antingen bara lägga den åt sidan och inte jobba alls mera med den. Eller göra något som blir bra.

Avslut på mastodontmanuskriptet som startade i december och nu omfattar mer än 170 000 ord. Vad ska jag ha dem till?

Behöver skriva flera scener till hyreshuset, kanske också till manuset om Oskar. Eller lägga allt åt sidan och börja på något nytt, något oprövat, något annat, något jag aldrig skrivit hittills.

Jag hittar inte svaren, vet att de finns – men vill förmodligen inte hitta dem.

www.moodup.se – eller så, rekommenderas i chatten (av Jeanette?), och det första jag ser är frågan ”vill du besöka den här webplatsen? Som om sajten är tveksam. Låter lite för hurtigt för mig. Väntar med besöket.

Och Agnes, vad har det blivit av henne? Finns hon fortfarande? Kanske ska jag väcka liv i henne – går det? Liv i Agnes = liv i mig?

A-lott skriver om längtan, hon också – längtan annanstans, och om att ha ”blivit över”. Hon har kollat in pensionärsföreningar, och känner sig inte hemma där. Jag har aldrig ens tänkt tanken att närma mig något föreningssammanhang – det har jag haft förr, vill inte ha igen. Så hur hitta någon sorts meningsfull tillhörighet, när man som jag och hon blivit så här gamla, och ”över”, vid sidan av aktivt och viktigt liv? Har definitivt inga svar, men fortsatt liv kräver något.

Och det vi letar efter finns inte annanstans, det finns i oss själva, i de tankar och idéer vi får och ofta kanske förkastar som fel, eller dumma, eller opassande för en gammal kärring.

Så vad hindrar jag mig själv från att göra eller vara? Social – det vill säga söka upp och fullfölja kontakter, ta kontakt och inte enbart sitta och vänta på något som inte existerar, någon som inte finns.

Jag vill inte bli förkastad, ratad, överhoppad – vill inte uppleva känslan av att aldrig bli uppbjuden till dans som på ungdomens danstillfällen. Den känslan av att exkluderas, inte få vara eller bli en i gruppen, den var stark då. Idag mindre plågsam, men den finns nog fortfarande, eller jag minns den – och den har kanske större makt och påverkan än jag förstår.

Har heller ingen lust numera att gräva i mig själv som förr. Det får vara nog av navelskådande, av försök att begripa mig på mig och mina hur och varför. Dels förstår jag att tiden inte räcker till, dels är jag trött på mig. Jag vill ha mera glädje, men tvekar inför att leta efter den. Vill ha roligt, och sitter hemma på min stol med en Dry Martini på bordet och datorn igång. Som om det bidrar till roligheten.

Jag har råd att göra sådant som hittills kanske inte varit möjligt – men var är lusten? Nyfikenheten? Jag är bekväm, utsätter mig inte för vare sig ansträngning eller något som kan vara påfrestande på något som helst sätt. Är numera kanske för bra på att blockera oönskade tankar och oro – men tror att jag fortfarande tar viktig oro på allvar.

Vad vill jag, som jag hittills inte gjort eller upplevt, sett eller hört? (Här hoppar jag högt när någon råkar säga något högt i gruppen – har lagt bilden i bakgrunden, och det var inget avsiktligt. Vi har bara skrivit en dryg halvtimme. Något störande ljud hörs, Jeanette stänger av mikrofonen för en av oss. Bra.)

Skit också, nu lät jag det få mig ur mitt skrivande. Nåja, skriv ändå kanske fungerar. På´t igen.

Vill jag resa någonstans? Njaej, tror inte det – men varför inte ta en färja till Åland, eller Helsingfors? Ensam – tjaa. Med A-lott? Kanske, ska kolla om hon vill. Vill jag köra bil till Arboga (för det är väl där hon bor?) – vet just nu inte säkert om det är Arvika eller Arboga, tror det senare. Kan ju åka över dagen. Kanske genomförbart projekt.

Jag pratar (skriver) om att jag vill ha en CD-spelare – har jag kollat var sådana finns och vad de kostar? Och en radio – samma svar. Nej. Gör det.

Vilka andra önskningar har jag, vad har jag kanske inte ens kommit på? Vad skjuter jag upp? Jag har gjort ”otrevliga” saker som koloskopi, hörselkontroll, varit hos tandläkaren, har en tid hos tandhygienist i juni, bokat läkartid i maj och ska be om remiss för att operera ögonen. Men vad finns därute som skulle vara lustfyllt, roligt, locka mig att le eller kanske till och med storskratta? Vad har jag inte hittat? Och hur letar jag efter det jag inte vet något om?

För det mesta är jag bra på att veta vad jag INTE vill. Nu vill jag komma fram till vad jag VILL.

Jag är tillräckligt frisk och kurant för att köra bil, gå max 6 000 steg per dag, laga mat och handla råvaror, sköta min hygien, artrosträna, borsta tänderna, duscha och tvätta håret, fotvård för egen hand är mera krånglig, det är långt till fötterna. Min ekonomi fungerar numera, men drygt 700 kronor för fotvård är ändå dyrt. Såg prislistan när vi gick förbi, Karin och jag.

Jag ska kolla vad Jack gör numera, har inte hört av honom på länge. Och kanske skicka ett mejl till Joe.

Så det blev lite skrivet ändå, denna timme. Vill komma ihåg det. Kommenterar text från A-lott, om död igelkottunge och ledsnad. Frågar om hon kommer hit eller jag dit, eller om vi ska ta färjan till Finland. Får se vad hon svarar. Om hon svarar.

Om jag ställer fram spissvärtan kanske jag också använder den. Vedspisen ser ynklig ut, behöver få sig en omgång.

Så trodde jag att jag skulle gå ut på altanen igen, men nöjde mig med att släppa ut en myra när solen gick i moln. Fast solen kanske inte går så påtagligt, det är molnen som rör på sig med förbryllande fart. Jag stannar kvar inne, värmer min gryta igen, den här gången lite uppiggad av stark grön currypasta. Äter med lite hemgjord mintgelé till. Gott även idag. Klockan är bara halv fyra, men jag ska ha möte med skrivkamraten klockan sex, och vill inte vara hungrig då.

Tror jag klurat ut hur det går till att videochatta på Facebook och Messenger. Visar sig.

Sätter mig ute en stund igen, och ser först fasanhönan som försiktigt tar sig över vägen och upp på kullen. En liten stund därefter hörs ett kraftigt trumpetande och så kommer tuppen, fort och bestämt efter henne, ser nästan ut att krocka med henne. Hon går lugnt vidare och letar efter något att äta, han står och ser ståtlig ut en stund. Går sedan åt andra hållet.

Merlin registrerar fasanen, och forsärlan, ”sädesärlan” med gult bröst som inte är en gulärla, med flera av de vanliga fåglarna här.

När solen försvinner i molnen igen går jag in. Igen.

Ett danskt knä (och resten) i jobbartagen