Redan onsdag

Tisdag, svarar på mejl från DHL som levererat order med mitt nummer till Lund – jag är förmodligen lurad både på vaxfiltren och pengarna. Ali Express ska man inte använda. DHL känner till att de sätter felaktiga ordernummer på försändelser, varför begriper de inte. Och jag begriper inte hur det här Ali-företaget får tag i fungerande DHL-leveransnummer. Nu försöker jag få kontakt och klaga…

Jag kan tyvärr inte rekommendera Assistansbolaget heller, de har förmodligen slarvat bort både bilnycklarna och nyckeln till dragkroken.

Står planeterna i någon oönskad konstellation, eller vad gör att den senaste veckan plus ett par dagar bara varit dåligheter (undviker alltför fula ord). Inte mycket som fungerat som det ska, och tack och lov för det mesta gör.

Nu försöker jag ruska på mig och tro att allt bara kan bli bättre. Bilen är åtminstone ren både utanpå och inne, och fulltankad. Borde klippa håret, och gör kanske ett försök senare idag. Just nu äter jag frukost kvart över sju, efter att ha vaknat fem, funderat en stund och lagt ett ord i wordfeud och så gjort artrosprogrammet. Wordle och sudoku gick bra.

14 grader nu, halvklart enligt mobilen, soligt enligt mig, blir upp emot 19-20. Lätt vind. Jag gör en tårtbit med jordgubbar, grädden får vänta tills det blir dags att äta. Än är klockan bara halv nio. Jag åt halva biten till ”lunch” och resten (plus några blåbär) till eftermiddagens te på altanen i lagom skön värme.

Har klippt håret, duschat och tvättat bort alla små hårklipp. Livet är ju gott, trots diverse knepigheter. I morgon åker jag och systrarna mina till Avesta och hälsar på kusin Lena, det blir fint. Syster B gillar att köra bil, och får gärna göra det både dit och hem. Jag stannar över natten hos henne, det är länge sedan vi hade tid tillsammans. Hennes vänner och grannar är bortresta, bilen kan stå på deras parkeringsplats.

Det där med att skriva annat än bloggtexter har helt somnat in över sommaren. Noll inspiration, noll lust = noll ord i det som kanske var början till ett manus. Och demensboken har jag lagt till handlingarna.

Har pratat med yngste sonen, deras semester börjar på måndag 27 juli – de kommer till Norrtälje på söndagen före, jag hämtar och sedan skjutsar jag dem till Grisslehamn den 8 augusti. De stannar där till 15 augusti, då jag hämtar. Och de blir hos mig därefter, även om jag ska iväg till ögonläkaren den 18 augusti. Hur länge de stannar har vi inte bestämt, tror de har två veckor till efter vistelsen i Grisslehamn.

Har hörapparaterna (de nya) i öronen ifall Karin i Danmark ringer. Vi har svårt att hitta tid för hennes besök här – men på något sätt ordnar vi det. Hon är upptagen när jag är ledig, och vice versa. Vi pratade en timme, och bokade 19 augusti – och när jag tänker efter så kanske A&L är hos mig då… Rörigt. Mejlar Karin igen, den 19 fungerar inte. Hon har sett mitt mejl och svarat, vi får se hur det blir.

Det verkar inte som om jag får någon ersättning från försäkringsbolaget för utläggen i samband med punkteringen etc i lördags. Får kolla upp bättre i morgon, några reparationskostnader blev det ju inte. Annat än däcket och bärgningen, och taxin, och förlorade nycklar. Jag kanske ska vara tacksam att Mekonomen hade semesterstängt. Enligt info idag skulle självrisken för reparation av min bil gått på 4 500 kronor. Riktigt vad ordet ”reparation” omfattar vet jag inte. Försäkringsbolagets svar tyder inte riktigt på att de tagit till sig mina upplysningar till dem. Jag har talat om att det inte blev några skador på min bil, och att sonen tagit hand om punkteringen. Plus att jag lagat däcket, och vad det kostade. Deras brev var mera som ett generellt informationsbrev.

Vad säger hemförsäkringen – behöver kolla det. Orkar inte med mera sån här administration just nu.

Och denna disiga onsdagsmorgon struntar jag i allt som har med obesvarade frågor hit och dit att göra. Jag äter frukost vid halv sju, och kollar lite på nätet och tidningar. Om någon timme åker jag till Uppsala och hämtar mina systrar för vidare färd till Avesta, som en gång var vår hemstad.

Min kaninväska får följa med till Avesta

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar