Det är fredagskväll, solen går ner, den lilla solenergilampan i fönstret tänds och lyser hela natten. Har gjort så i något år nu. Huset är tillräckligt städat för att ta emot danska gäster i morgon kväll. Har pratat med äldste sonen, de skulle till Sveden i helgen. Han hade haft fint samtal med sin kusin (syrrans son blir väl kusin?) för några dagar sedan. Och han hade kommit ihåg att gratulera sin bror på födelsedagen.

När slutar man vara morsa och tro att man behöver hålla koll på allt?

Lördagen är mulen, försöker ändra min e-postadress på Norwegian, och kontaktar chatten. Får anvisningar som inte går att använda. Och telefonnummer till ”humans” efter helgen. Trist. Därmed blev det inget flyg bokat idag, jag vill nämligen använda de poäng jag har under fel mejladress… Om jag skapar en ny profil försvinner de.

Att boka flyg är inte enkelt – att hitta de lägsta priserna dito. Just nu är min hjärna trött på sådant. Har en kontakt för boende, men är lite återhållsam eftersom det inte verkar vara genom någon erkänd mäklare, trots att det är på sajten Idealista. Väntar lite, men har nog kommit fram till att jag åker i början av november.

Får meddelande från Karin att de kanske kommer vid sextiden.

Tömmer brevlådan och öppnar ett brev som jag försent inser inte är mitt – från ett bolag som vill ha betalt för utebliven premie sedan 1999. När jag kollar mottagaren tror jag mig minnas att ett företag med hästar bodde här på gården för ett antal år sedan. Räntan på 1 600 kronor hade tagit sig upp till en kostnad på drygt 13 000.  Jag lade tillbaka brevet och hoppas att Örjan (förvaltare) tar hand om det. Konstigt att inte avsändaren kollat adressen, och att en så gammal skuld inte gått till indrivning.

Varmt och mulet, jag var ner till sjön och kände på vattnet.

Den blå blomman jag inte visste namnet på är cikoria. Tror mig veta att det också var namnet på kaffeersättning under krigstid här i Sverige och kaffe inte fanns. Den är vacker, undrar om den odlats med vilje, eller bara fanns där bland klöver och annat på fältet som inte skördats. Appen Seek hjälpte mig.

Ån utanför ”mitt” hus har nästan torkat ut – bara lite vatten tar sig nerför det som brukar vara ett vattenfall och vidare ut i nästa sjö.

Sätter de nya hörapparaterna i öronen, och de verkar både ansluta till mobilen och fungera. Väggklockans tickande är ett bra mått.

Kvart över fyra har jag hällt en burk kokosgrädde till i renskavsgrytan – är inte van att laga mat med kokosgrädde, och vet inte riktigt hur den beter sig. Vackert är det inte, men det går nog ner. Har också skalat små potatisar, skalen såg inte så trevliga ut. Och sköljt ingredienserna till salladen. Mina gäster lär inte komma förrän om tre-fyra timmar, så det blir sen middag.

Kan inte bestämma mig för att läsa någon av alla de böcker jag har, egna och lånade. Har tittat på rubrikerna i det som hette kvällstidningar förr, elände av olika slag. En förövare i en skola i Fagersta har dödat en ung flicka. Andra är skadade. Valpropaganda hit och dit. Svält och vattenbrist, krig. Och Jocke och Jonna gifter sig på söndag (igen?), tevejippo som kanske gläder någon. Jag är mest tacksam att jag inte har någon teve, vill jag se något duger SVTplay.

Försöker smaka av grytan med aningen mera salt, men är inte helt nöjd. Saknar nog den grönsaksbuljong jag brukar använda. Det får duga ändå. Ska bara koka potatis och skära sallad.

Karin ringer, hon har ett getingstick på halsen som plötsligt börjat spöka efter att ha varit okej i en vecka. Nu åker de till lättakuten i Norrtälje – hoppas det är öppet… Hon har pratat med 1177, som rekommenderade en koll där. Så de kommer senare än planerat, men det gör ingenting. Huvudsaken är att hon får hjälp.

Försöker se på Rapport, som ”helt ägnas åt dådet i Fagersta”. Och jag blir illa berörd, av det som hänt och av journalistens försök att återskapa gärningsmannens timmar före dådet, intervjuar människor som återger det de kan. Så jag stänger av, det känns som om nyhetsprogrammet frossar i eländet.

Lite senare kom mina vänner, Karin fick antihistamin (?) i Norrtälje och kände sig bättre, vi åt vår middag, pratade och gick till sängs vid tiotiden.  Söndag morgon upp tidigt, vid sex – men något bad lockade inte i morse. Det var bara 14 grader, hade regnat och blåste. De åkte vidare till Kapellskär, hoppas överfarten inte blir alltför gungig.

Nu kör jag en tvättmaskin och hoppas på gott torkväder – solen skiner, och vinden viner. Huset är tyst och stilla igen, jag tar ur hörapparaterna och vilar i tystnaden. Duschar. Hänger tvätten. Fikar med sista korintkakan. Middagen är lättlagad, rester från igår med ny sallad.