Det är måndag, jag har tagit in tvätten från igår, nästan torr. Och om en stund kommer Sofia, som handlar mjölk åt mig nu när jag inte har någon bil ett par dagar. Resten finns i kyl och frys.

Sofia kom, vi pratade och var oense om saker och ting – redde ut och fortsätter förstås tycka mycket om varandra (hoppas jag innerligt, jag var lite för snabb med några dumma kommentarer).

Vi åt god lunch som Sofia bjöd på, min mjölk står i kylen, och Sofia åkte vidare strax efter fyra för att besöka ”mamma och Johan” i Dyvik. Vi hade bra samtal också, och jag är imponerad av denna unga kvinna som både pluggar och arbetar, just nu i hemtjänsten – ”jag tycker om mina gamlingar”. Och jag är glad att ha en sondotter som tar sig tid att besöka mig och ge mig en dag av sitt liv.

Tror inte jag orkar äta någon middag idag, Sofias Caesar-sallad med sallad, kyckling, bacon och grovt riven parmesan var delikat och mättande. Jag fick inte ens betala för mjölken. Hon tog också med sig Bokbörsen-boken för att posta i morgon – tacksam för alltihop. Älskar henne, också när vi har olika uppfattning om liv, kärlek och död. Vore nog konstigt annars, det skiljer nästan sextio år i ålder, oss emellan. Och alla blir vi ju inte klokare med åren…

Nu är huset tyst igen, hörapparaterna ligger i sin laddbox. Sofia gillade äppelkakan jag gjorde igår, även om den måste skrapas bort från bakpapperet. Nästa gång – smörj formen och hoppa över papperet. Just nu (halv åtta på kvällen) har jag gjort en bröddeg som står i kylen över natten, och förhoppningsvis jäser. Det visar sig i morgon.

Tisdag vaknar jag strax före sju, och gör frukost. Kollar degen i kylen, ska ta fram den och låta den jäsa i rumstemperatur någon timme. Därefter in i ugnen med isbitar i skål längst ner. Det är första gången jag låter degen jäsa i kylen över natten.

Sopar altanen hyfsat fri från löv. Pelargonknoppar igen i några av krukorna, en pelargon gulnar alltmer och är trött. Lägger undan torr tvätt och tar ut en dyna till soffan på altanen. Kanske sätter jag mig där och läser en stund. Om en stund.

Det gjorde jag inte, röjde i skrubben i stället. Avsikten var att plocka fram en servis som stått där länge – nu är den och diverse annat framplockat. Det är lite bättre ordning, jag hittade djupa tallrikar och assietter som jag glömt bort, och dito glas. Har en vacker komplett kaffeservis också, om någon är intresserad. Plus svärmors engelska servis med röda blomster.

Jag kommer nu in i skrubben utan att ramla, och vet någotsånär (ett eller flera ord?) vad som finns där. Det var länge sedan. Klockan har hunnit bli halv ett, två bröd är gräddade och ska så småningom avsmakas. Och jag har ätit en liten tallrik yoghurt till lunch. Nu sitter jag på altanen, himlen har hunnit bli rejält molnig.

En beställning på Bokbörsen, väntar med att bekräfta, vet inte hur och när jag kan leverera utan bil.

Brödet var okej, bättre än föregående, men jag tror jag ska ta lite mera jäst och lite mindre mjöl nästa gång. Isbitarna i skålen under plåten gav en härligt knastrig skorpa. Bakade med Manitoba Cream, som utlovar saftigt bröd. Mitt bakande handlar nog om att göra slut på sådant som behöver vara slut när jag åker iväg i november, och inte köpa nytt. Jag jobbar på.

Läser Elif Shafak´s There are rivers in the sky – och blir berörd, smått melankolisk, av ord som skildrar så skilda fenomen som Nineveh under Ashurbanipal för mycket länge sedan, till Themsen på sent 1800-tal. Med mera, jag har bara börjat läsa. En märkligt fascinerande bok. Men nu vilar jag en stund från den.

Äter middag och diskar. Lägger i en skiva i det gamla ”skrivbordet” i gästrummet. Hittade skivan när jag röjde i skrubben. Flyttar några tavlor, cyklamenkrukorna får stå på soffbordet, så de slipper kvällssolen. Tömmer brevlådan på valreklam.

Så nöjd med att jag städade i skrubben, jag skämdes när Sofia tittade in där och såg hur rörigt det var. Nu är det bättre, även om det fortfarande ser stökigt ut.