Plötsligt vill jag bara berätta hur gråtfärdigt tacksam jag blev, när jag såg vår döde son Mats i en kort jaktvideo, inlagd på FB av en av hans vänner. Jag såg Mats, och han var lycklig, just i den stunden. Tack Jörgen.
Vinden tömmer nästan mitt träd på löv, de singlar vackert mot marken. Det regnar under natten till fredag, nu är det tio grader och regn, enligt mobilen. Inte här just nu, men mulet. Jag har skrivit färdigt Anders texter och är nöjd. Har skrivit ut sidorna, så att han får med sig dem hem. Nu kan han läsa, ändra och lägga till som han vill. Jag har allt kvar i datorn.
Fem beställda Bokbörsen-böcker ska lämnas in i morgon när jag hämtar Anders i Norrtälje.
Jag har bestämt resfeber – just nu letar jag efter den korkskruv jag vill ha med mig och trodde jag lagt i soffhögen. Icke. Och jag hittar den inte. Det enda jag vet är att det bara är jag som har lagt den någonstans, jag kan inte skylla på någon annan. Jag får ta med mig den näst bästa.
Nu regnar det, och altanen är full av löv som får ligga tills regnet upphör. Talar länge med min danska vän. Klockan är redan kvart över två, och jag har egentligen inte gjort någonting idag – mer än skrivit rent. Och letat. Provpackat lite och kommit fram till att jag måste ta den större av ZeekSack´arna. Plus rullväskan, som jag checkar in.
Har i alla fall kommit ihåg att ta fram oxfilébiten ur frysen, till i morgon middag. En förpackning med gravad lax (också från frysen) blir min middag idag, har sås kvar i kylen, plus ett par kokta potatisar. Jag har givit upp tanken på att tömma ena frysen, det som ligger där ryms inte i den andra. Så nu får båda stå på under vintern.
Vid halv sju har jag ätit och diskat. Lagt böckerna i en kasse jag ska ha med mig till Norrtälje i morgon, letat en vända till efter korkskruven, utan resultat. Vacker dimma utanför huset, härinne tänder jag ljus på köksbordet, också om jag har taklampan tänd och rullgardinen nere.
Tränar på att ha stödstrumporna på hela dagen, men det är inte riktigt behagligt. Nu har de åkt av och fötterna får andas ett tag, förhoppningsvis utan att svullna.
Syrran vinner åter wordfeud med förfärligt många fler poäng än jag. Men jag klarade wordle i förmiddags, får vara nöjd med det. Ibland hittar jag rätt ord utan att ha betydelsen helt klar för mig. Jag kör ”the hard version”.
Får besked om att sotaren kommer den 12 november. Då är jag inte hemma, så förvaltaren får släppa in sotaren. Skönt att veta att han (förvaltaren) tar hand om mitt hem när jag är annanstans.
Var sjutton är korkskruven? Kan inte släppa den frågan… Har pratat med sonen som ringer i morgon när han vaknat och har lite klart för sig när han kommer iväg. Han har jobbat två dagar (inte en som både han och jag trodde i förrgår), hostar, men det blir bättre för varje dag.
Drömde om letandet efter korkskruv – och kom någonstans under natten på att påsen där bland annat skruven fanns, trillade i golv. Jag plockade upp det jag såg hade ramlat ur – nu på morgonen gick jag dit igen. Tog mig med möda ner på golvet och kikade in under skåpet. Där låg den. Så nu kan jag sluta leta. Och jag tog mig upp igen.
Lördagsmorgonen är dimmig, 7 grader, varningar för kraftig blåst/storm under helgen. Syrran leder wordfeud med 132 poäng, jag har klarat wordle. Tar fram oxfilén ur kylen, den får ligga i rumstemperatur idag tills det blir dags.
Sonen kom, vi besökte som vanligt biblioteket, och åt så småningom en god middag. Hade förberett både potatis och lök, tog den ost jag hade i kylen och gratängen blev okej. En liten bit oxfilé och några champinjoner kvar.
Vi pratade också som vanligt om ditten och datten, innan vi gick till våra respektive sängar. Lampan i sonens rum lyste nog hela natten, hoppas han sov ändå.
Söndagsmorgonen är blåsig, som utlovat. Än står de träd jag ser kvar. Igår bestämde vi att sonen stannar till måndag morgon, då kan han åka direkt till jobbet eftersom han inte börjar förrän halv tolv.
Nu läser han sitt manus, korrigerar sådant som jag stavat fel, försöker hålla ordning på papperen. Nästa gång jag skriver ut ska jag paginera allt i rätt ordning, så att han får ett sammahållet manus i stället för tre, som nu…
