Tisdag, Bokbörsen betalar in 857 kronor på mitt konto. Tack, definitivt bättre än börsen. Synd att jag måste semesterstänga bokförsäljningen när jag åker till Teneriffa. Om sex dagar. Yngste sonen har fått den betalning han ska ha för sina böcker.

De dagar som återstår innan jag åker till sonen för att lämna bilen, sova och få skjuts till Arlanda på tisdagsmorgonen, ska jag äta den mat jag lagat och har i kyl och frys. Hoppas på bra kök även i Puerto, gillar att laga min mat själv. Tror mig minnas att där inte fanns någon ugn. Det visar sig.

I morgon behöver jag inte åka någonstans. Biblioteksböckerna kan vänta tills jag läst ut dem, återlämnas på söndag. Eventuella nya beställningar kan också lämnas då. Fick inbjudan att vaccinera mig mot covid och influensa, är tillräckligt gammal för att tillhöra ”riskgrupp” – men såvitt jag begriper håller min influensavaccinering än, och hoppas även den andra gör det. Hinner helt enkelt inte med detta före avresan. Vore bra om inbjudan inte gick ut, när skyddet finns… Jag kollade journalerna i 1177.

Tar två Dumle-kola med mig och sätter mig i soffan i vardagsrummet. Ljusen tända, lamporna också. Bok på bordet ifall att, mobilen dito. Vattenglas. Min rullväska ligger på golvet, så att jag kan – om jag vill och tror att jag behöver – lägga fötterna lite högre på den.

Perfekt stund före middagen, klockan är bara halv fyra.

Sover dåligt, en vän på Facebook hävdade att hennes sömnlöshet hade med fullmånen att göra, just nu. Kanske är det så. Strunt samma, men jag gillar inte att ligga och ”mantra” i timmar, somna några timmar för att vakna igen. Etcetera. Jag försöker tömma huvudet på allt som snurrar runt där, lyckas hyfsat. Hoppas på att månen flyttat sig tillräckligt långt och låter mig sova i natt.

AI – jag formligen avskyr bilder gjorda av den där artificiella intelligensen. Bokomslag, ”roliga” historier, porträtt av människor omgjorda av AI – så trist, så lätt att genomskåda. Inget liv, inga rynkor, noll människor, enbart avbilder, också miljöerna är döda. Vackert döda. Trist.

Länge leve artister, fotografer och formgivare som bland annat gör bokomslag (Michael Ceken till exempel), länge leve förlag som inte faller för ekonomiska skäl att använda AI. Heja alla ni som inte använder AI, vare sig ni är författare, designers, vanliga människor. Jag blir så less och så trött, också på personer/författare som jag hittills trott om mera. Annonser för böcker, gjorda av AI, lockar mig inte till vare sig köp eller läsning. Sentimentala texter som ska beröra, men bara gör mig arg om jag orkar läsa. Facebook är fullt av detta…

Ett alternativ är förstås att släppa Facebook, har just avinstallerat Instagram (som jag sällan använde ändå), har inte klart för mig om mitt konto därmed är avslutat. Men jag har lite för många vänner som jag vill ha kvar på FB. Får stå ut ett tag till.

Så småningom sov jag bättre än natten dessförinnan, men vaknade alltför tidigt, klockan fem. Gav upp halv sex – och sitter nu här med min temugg. Morgonen ljusnar sakta, jag har mina ljus tända på köksbordet. Det är onsdag, bekräftar datorns kalender.

Tyvärr verkar valet i Israel lite för jämnt, ingen verkar än så länge få majoritet. Och Trump blir allt galnare, ju närmare valet i USA kommer, tror någon vecka återstår. I Serbien vann ”studentpartiet” mot de högerinfluerade, i Israel verkar de unga stödja sittande högerregering.

Sverige har fortfarande samma gamla Tidö-regering, SD slåss inbördes, C drar förmodligen ännu mera åt höger, S velar, V har spikat fast sig, L = ointressanta, Mp tja. Har jag glömt något parti? Lätt gjort, inget gör något kraftfullt intryck. Trist, inte värdigt det valresultatet visade.

Nog med politik för min del idag.

Jag klarade wordle på tredje försöket även idag, och fick omdömet ”impressive” igen. Wordfeud går sämre. Allt är härmed ungefär som vanligt. Har precis tvättat mitt nyklippta hår och duschat, smort in, klätt på mig. Mitt te har kallnat, men det blir fika om någon timme, eller två – klockan är ju bara kvart i åtta…

Att sova så gott som hela natten (var bara upp en gång) gav mig energi, även om jag vaknade för tidigt. Jag har tagit hand om kantarellerna jag köpte igår, låtit dem svettas ordentligt i het panna och därefter stekas i smör. Fläskfilen bryntes och hamnade i lergrytan, låg värme i kall ugn från början, flera timmar med lök och morötter. Står nu och kallnar på trappen, liksom den jordärtsskockssoppa (svårstavat) jag också gjort idag – och klockan är bara kvart i ett. Allra först i morse fördelade jag gårdagens kyckling i formar för frysen, och en portion till middagen idag.

Nu får det vara nog för idag. Diskbänken är tom, allt är diskat och undanställt. Något av det jag lagat blir över till Anders om han kommer hit ensam. Jag ska skriva en lista till honom. Just nu sitter jag i soffan i vardagsrummet, med fötterna på rullväskan. Trött i ben och fötter.

Nästan lite sol därute, jag har sopat altanen och vält bordet i soffan så att snön ska åka av. Askhinken är tillbaka i källaren, ska inte elda mera nu. Återstår att slänga de blommor som inte övervintrar, men det gör jag sista dagen hemma. Svärmorstungan får stå, den har klarat vintrar tidigare utan vatten (ska be Anders vattna den lite). Jag ska också gömma mina ljus, möss brukar gilla att bita i sådana.

Min hjärna rymmer inte mycket mera än avresa till Teneriffa just nu. Microsoft (?) har givit mig en magnifik vilande lejonhanne som skärmbild – och igår hade syster min en dröm hon berättade för mig. Hon och jag var nära en stor flock lejon, 30-40 djur. Vi satt stilla och pratade försiktigt om att inte röra oss, bara stanna där vi var. Och vi var lugna, inte rädda – lejonen passerade oss utan att bry sig och försvann ut på savannen. Min syster undrade om jag kunde tolka drömmen – och inte kan jag det. Annat än att vi tillsammans var starka, vi var inte rädda för något vi möjligen borde varit rädda inför – men vad skulle det ha ändrat? Rädsla skulle kanske ha fått lejonen att gå till anfall… Fin dröm. Tack syster. Tar den med mig och tittar på ”mitt” lejon som finns i datorn några dagar.

När jag tog fram kameran i mobilen och stängde datorn för att starta om och fotografera lejonet – var det borta. Nu är där en naturbild av något slag, någonstans ifrån. Så kan det gå.

Pexel får låna ut en bild.