Nu ligger däcket i bilen. Vet inte vad det väger, men tungt var det och backen för blöt och lövbemängd för rullande. Jag bar och tog mig precis fram till bakluckan och in med däcket.

Försöker se mig omkring med musperspektiv, och ställer skärbrädorna på kant ovanpå kylen, soffkuddar högt uppe dit jag inbillar mig inga möss klättrar. Inga grytlappar framme. Kartongen med ljus hamnar i porslinsskåpet. Routern i mikron, men inte förrän i morgon. Mina fårfällar i garderoben, Philippes akrylmålningar i en bokhylla. Än har inga möss huserat bland alla mina böcker. Peppar, peppar.

Gör rent brödrosten och ställer in i skafferiet. Etcetera. Tar en kort promenad ner till sjön och hem igen, skönt och kallt. Pratar med äldste sonen som fixar nyckel åt mig, så kan jag åka dit när jag vill i morgon. Han lade plattor idag också.

Packar, väger mig och mitt bagage, rullväskan nära 10 kg, SeekZack´en 8 kg (som känns tung, 30 l fullpackad) – nästa resa får det nog bli en lite större rullväska och den mindre ryggsäcken, har en som rymmer 20 l.

Just nu tror jag mig ha kontroll över packning och vad som ska göras i morgon innan jag åker. Det kan gå över. Kom alldeles nyss ihåg hur jag låser (och låser upp) rullväskan, ännu en kod…

Sätter mig i soffan i vardagsrummet och pustar. Flygbolaget hälsar att allt är klart inför min resa till Grenadilla de Abona – och dit ska jag inte. Låter för all del spanskt, men mer vet jag inte. Resten av mejlet är okej, rätt flygplats och tid. Hoppas flygbolaget är bättre på att hålla reda på vart jag ska, än mejlskickaren.

Har ett praktfullt Trump´skt blåmärke på ovansidan av vänster hand. Minns inte att jag slagit i handen, men det behövs just ingenting för att det ska bli ett märke.

Plockar fram en gammal Wilbur Smith-bok, Men of Men. Har läst den för länge sedan, kanske tillräckligt länge sedan för att läsa om. Hittar inget annat jag tror att jag vill läsa.

Jag får till ett ord med 72 poäng i wordfeud – det högsta hittills. Därmed kommer jag ikapp syrran. Inte för att vi har spelat färdigt. Klockan är fyra, pratar med sonen som hittat några för länge sedan lästa/möjligen olästa 91:an på vinden. Han var glad, och hade även han pratat med Erik, plattläggarbrorsan.

Äntligen måndag. Ligger vaken mellan två och fyra, men somnar så om till sju. Nu har jag ätit min frukost, ljuset på köksbordet är tänt. Har täckt över sängen med ett stort och tungt överkast, som jag hoppas ska avskräcka möss. Flyttat soffdynorna till stolar där de står på kant, inte så lätt att boa in sig då. Checkat in och skrivit ut boardingpass, har för säkerhets skull även här i datorn… Bockar av på min lista.

Gråmulet, 6 grader och möjligt regn i eftermiddag. Det gör inget. Jag tömmer kylen på sådant som kan få följa med till sonen. Gösen från frysen får vänta tills jag åker. Och det gör jag inte än, klockan är bara halv nio.

Så småningom åt jag en lätt lunch, och åkte iväg till sonen. Väl där hittade jag nyckeln i vedboden, men får den inte att öppna dörren. Ringer sonen, som säger att det ska gå. Försöker igen, men icke. Så nu sitter jag i bilen, klockan är halv tre, det går ingen nöd på mig – det enda som möjligen oroar mig är att den frysta gösen tinar…

Resten av mitt pick och pack står på trappen, Rossi (hund) inne i huset undrar vad jag håller på med. Jag väntar på att sonen ska bli färdig med sina uppdrag för dagen och komma hem.

Erik kom och öppnade dörren med den nyckel jag inte kunde hantera. Vi åt en mycket god middag, som Lotta ordnade när hon kom hem, och jag gick trött till sängs lite efter sju. Låg förstås vaken ett par vändor under natten, men kom upp kvart i sex, och Erik lite därefter. Jag åt frukost, han inte.

Kallt under natten, frost på bilen – fin ny arbetsbil. Vi kom till terminal 5 i mycket god tid. När jag väl traskat in i hallen fann jag en informationsdisk, med en fabulöst serviceinriktad ung kvinna. Hon lotsade mig genom hela proceduren med bagagetags etc – det visade sig att ZeekSack´en fick lov att gå som specialbagage – kvinnan i bagageinlämningen ordnade så att båda väskorna kunde checkas in utan extra kostnad. Tacksam.

Vid säkerhetskontrollen lämnade min hjälpreda mig, jag gick in och fick lämna ifrån mig burken med Nivea Soft, den var för stor. Hur man nu kan tänkas terrorisera någon med en burk hudkräm! Jag får köpa en ny i Puerto, tog inte med mig den hudlotion jag hade på flaska hemma, eftersom jag insåg att den var för stor. Burkens möjliga mängd missade jag.

Nu har jag kollat och kollat igen, flyget till Amsterdam och vidare kan ”boardas” först klockan nio, nu är klockan kvart över åtta. Jag sitter bra, längst fram vid Gate E7, där nyss flyg med SAS till Göteborg avgick. Så skönt nöjd med att jag fick hjälp och blev av med den stora ryggsäcken på köpet. Boardingpass (papper) i rockfickan. Jag är redo, har till och med kommit ihåg att köpa en flaska vatten.

Nu har skylten med ”mitt” flyg kommit upp, bekräftar att jag är på rätt ställe. Men usch vad man får traska här på Arlanda, 3 000 steg säger stegräknaren. Det räcker för idag.

Två personer kommer antagligen för sent till sitt flyg, pratar kort med personalen i gaten, och går iväg härifrån – eller så skulle de någon annanstans.