beskrivarblogg

Tisdag, solen tränger sig fram en liten stund, mellan molnen. Jag låtsas inte om att det nog kommer att regna igen, kör en tvättmaskin med lakan. När den är klar ska jag åka in till Norrtälje och handla, och gå till biblioteket.

Och ja, det blåser idag också.

Får tips från Karin i Danmark om den finska författaren Katja Kettu, och en bok som kanske bara finns på finska, italienska (?) och danska – Den sanningssökande katten. Ska kolla på biblioteket om de har den. Det finns en bok översatt till svenska, Kattens undersökningar, kanske är det den. Och den är alldeles ny för i år, finns ännu inte på Bokbörsen.

Väntar på tvättmaskinen. Fikar. Och åker och handlar, på hemväg börjar det dugga lätt. Får fort in tvätten att torka färdigt inomhus. Och min kära lillasyster tycker inte att boken jag nämnde i förra blogginlägget – En misslyckad kvinnas bekännelser – passar in på mig, ”bekänt har du ju gjort och misslyckad är du inte”. Älskar henne.

Nå, nu är jag, tvätten och kassarna med böcker och det jag handlat, inne i köket. Kattboken ovan fanns inte på biblioteket, den har kanske inte ens kommit ut på svenska än. Jag tänker inte sticka näsan utanför dörren mera idag.

Nu. När klockan är tre på eftermiddagen, har jag stekt champinjoner, salladslök och vitlök på vedspisen (blev nästan för varmt). Jag har hyvlat parmesan över färdigköpt potatisgratäng som ska in i ugnen, tagit fram liten stekpanna till den lilla biten oxfilé som jag ämnar steka. Men inte än.

Tvätten torkar vidare här inomhus, svept över soffor och fåtöljer, träningscykeln är också bra för torkande tvätt. Såvitt jag begriper har det inte regnat mera idag – men det kommer kanske.

Gläds åt en väns kommentar – ”Tack för orden som ändå blev” – de orden gör mig tacksam för de vänner som läser.

Hur kan jag få mig att förstå, och acceptera, att det liv jag just nu har, är det som är. Det jag har att leva, det jag kan glädjas åt eller muttra över, det som är mitt. Nu.

När klockan är sex har jag ätit middag, diskat och plockat undan. Det regnar inte, men är  grått. Som jag, inombords. Grå. Frågvis, grå. Utan tydliga frågor, och utan några som helst svar. Förstås.

Glad åt att syster K klarade vurpan i helgen med cykeln så bra som hon gjorde, glad att syster B fanns där när hon behövdes, och att akuten talade om att inget var farligt. Trottoarkanter som inte är markerade är farliga för oss alla, även icke-cyklister. Syster K gick hemåt med sin cykel, och idag cyklar hon igen, med hjälm.

Äter en mazarin (fyra för 18 kr på Ica), borstar tänderna noga därefter. Häller upp ett glas rosé. Dricker det, men… Har läst ut boken om den misslyckade kvinnan. Tar en fantasy från biblioteket nu, A Promise of Fire av Amanda Bouchet. Hittade tyvärr bara del 1 och 3 på hyllorna, så del 3 får vänta ett tag.

Onsdagens morgon är grå, den med. Det ser inte ut att blåsa just nu. 14 grader. Har tagit in ved och ska nog elda i vedspisen även idag.

Jag äter jordgubbar i jordgubbsyoghurt (kvar sedan helgen med sonen och hans vän), dricker te och petar i mig en smörgås. Tappar ett av kosttillskotten – magnesium – på golvet, såg var det föll, hittar det inte. Tar ett annat, det förkomna lär dyka upp, om inte annat så när jag dammsuger.

Inget jag behöver göra idag, jo, vika ihop de torra lakanen förstås. En bil med båtsläp utan båt far förbi. Och översätta några sidor Free Spin till min Substack. Kanske städa skafferiet, och se efter vad som gömmer sig längst in. Det är svåröverskådligt. Möjligen baka matbröd, har ett paket jäst kvar.

Nu, klockan 10, är det ordning i skafferiet igen, och rent. Jag har t ex inte muskotnötter i två burkar längre, räcker med en. Inser också att jag definitivt inte behöver köpa currypulver på länge… Eller torr pasta, eller ris. Krossade tomater räcker också ett bra tag.

När jag ändå höll på så tog jag ett tag i garderoberna också – provade jeans och andra byxor, skärp, som var för små. De hamnade i en hög för sig, liksom några andra plagg som jag inte vill ha eller behöver. Har inte bestämt mig för hur jag ska hantera Lofoten- och Chevalier-byxor, kanske sälja på den där loppisen som jag inte verkar komma iväg på. Eller på Tradera? Övriga plagg får gå till Stadsmissionen, om jag hittar inlämningsställe. Har inte sett något på sopstationen, men nu är det några veckor sedan jag var där.

Två matbröd i ugnen, ett par minuter på 250 grader som sedan sänks till 200, ungefär en halvtimme. Den här gången har jag lagt bröden i bakpapper i varsin lång form, får se om det blir bra. Äggklockan står på köksbordet så att jag ser den, om jag förmodligen inte hör den. Den här gången ska jag inte ta ut bröden för tidigt. 30-35 minuter säger syrran, de här fick stå 45 minuter drygt, och det som är en aning större känns ändå lite tungt. Jag får se hur det ser ut när jag skär brödet. Ska kallna utan duk, enligt min bakvana syster.

Vädret fortsätter vara lite hit och dit, just nu sol, men himlen är fortsatt mörk och molnig. Satt en stund i sovrummet med fönstret öppet mot solen, som nu försvunnit i molnen igen. De där skyfallen som SMHI varnade för i helgen har jag inte sett skymten av. Mina altanblommor får stå där de är lite skyddade mot vind och regn, tills vädret kanske blir lite stabilare. När ska jag vilja bada igen?

Har nu provat en brödskiva från vardera bröden – gott.

Måndag, 23 juni, regn. Har regnat och kommer säkert mera, och det blåser. Får mig att vänta med lakanstvätt. Någon sol syns inte. Jag vaknar vid sextiden, men går inte ur sängen förrän vid sju. Artrostränar och duschar, före frukost.

När jag tittar på bloggen, ser jag att någon läst ett inlägg från 2011 – långt, en bra bild av hur mitt liv såg ut då. Tacksam för skillnaden. ”Skrivardrömmen” är nog ungefär densamma som då, skriva och beröra den som läser. Basen för drömmar och skrivande är radikalt annorlunda.

Idag ska jag t ex översätta några sidor igen, ur min bok Free Spin. Och publicera på min Substack. Det går lite för lång tid mellan gångerna, men de få läsare som hittat dit klagar inte så att jag hör det. Jag begriper fortfarande inte riktigt hur jag ska publicera mina inlägg – men tror att jag lyckades till slut.

Det regnar ordentligt, kanske sköljer regnet bort lite av lindens kladd. Någon annan biltvätt blir det inte. Eldar i vedspisen. 12 grader ute, är glad att det här vädret väntade till idag. Jag flyttar blomkrukorna på altanen till möjligen mera skyddade platser inför det hällregn som kanske kommer. Översätter ett par sidor till som får vänta på publicering.

Det här är en dag då jag är rastlös – fick leta efter rätt ord. Men rastlös beskriver nog mig just nu, vill och vill inte, vet inte vad. Har för all del böcker att försöka fördjupa mig i, men ingen stor läslust. Ingen vidare skrivlust heller. Kanske är det tillbakablickandet via Free Spin som påverkar mig. Eller helt enkelt vädret.

Det är som om något behöver skrivas, något behöver komma ner på skärmen i stället för att stanna där de här orden kanske är. I mig, även om jag faktiskt inte vet vilka de är, eller varför de spökar just nu. Jag är på ett trist humör, tur att jag är ensam – yrseln från förra veckan är borta, och det är jag glad för.

Kanske behöver jag skriva något annat än om middagsmat, tvätt och städning – eller översättande av några sidor i taget av Free Spin. Det är inte kul att gå tillbaka till de här åren, och återuppleva hur eländigt det mesta var då. För ungefär femton år sedan. Vad man än gör eller har gjort, så länge livet finns, så går tiden. Eller så.

Orden vill inte med mig idag. Jag eldar i vedspisen och nu är det skönt i köket där jag sitter. Ute blåser det och regnar, SMHI varnar för skyfall senare, och än mera vind.

När jag skriver ser jag mina händer lite för bra – de är inte längre min mammas, det hävdade jag för några år sedan. Hennes blev aldrig så här gamla. Inte så här fula heller, med grova ådror och antydan till blåmärken här och där. Tror mig ha förstått att blåmärkena hör till åldrandet, de också. Liksom rynkor som blivit skrynklor, hår som numera är av en annan kvalitet än förr, och lossar lätt. Grått är okej, men inte att det tunnar ur. Än har jag dock inte skaffat hårförlängning. Lär nog inte göra det heller.

”Tantmage” såg jag häromdagen att någon ville slippa. Det är väl det jag också har, men har hittills mest tillskrivit den mitt alltför goda leverne – god mat och dryck, för lite motion. För få promenader, även om jag plikttroget gör min artrosträning. Inte det faktum att jag kanske numera är en tant. Hur som helst så gör min nutida mage att jag inte kan ha en del kläder längre, främst långbyxor som inte är elastiska i midjan. Jag klarar mig ändå med de jag kan ha. Och när jag reser till Puerto i november ska jag ha de mest skrymmande, linnebrallorna med resår, på mig. Min lilla kabinväska rymmer inte mycket.

Jag har ätit middag när klockan är fem. Trist rest av marinerat tunt revbensspjäll, färdiggjort i ugnen, med stekt potatis till. Bra att slippa se spjället i frysen. Blev mätt, salladen äter jag kanske i kväll, annars i morgon, med fetaost. Ingen olja på, så den håller sig.

Läser Inkdeath av Funke, inte så fängslande. Första delen, Inkheart, var bättre.

Det där jag trodde jag ville skriva har inte dykt upp, vare sig i fingrar eller huvud. Hittar en annan bok i hyllorna, En misslyckad kvinnas bekännelser, av Alexandra Potter. Den passar kanske bättre idag.

Midsommardagen sitter vi ute på altanen efter frukosten. Skönt, och varierande vind. Anders ritar sina fantasifigurer, Lotta stickar, jag läser och skriver. Har klarat av Wordle och sudoku. Även idag far fyrhjulingar och bilar fram och tillbaka längs vägen utanför huset – gästerna verkar vara kvar i stora huset även idag.

Med hörapparaterna i öronen hör jag fåglarna som väsnas. Merlin registrerar svarthätta, steglits, kaja, fasan, talgoxe, blåmes, koltrast och grönfink. Jag hör mest kajorna, som är högljudda idag, kanske varje dag, men då utan att jag hör dem.

Lupinerna hamnade i komposten idag, efter att de flesta blomresterna först fallit ner på bord och golv. Allt verkade rasa samtidigt. Sopat. Smällglimmen (tror den heter så, den höga plantan med vita rundlagda blommor) står mitt i ingången till altanen via grinden. Den kommer igen varje år, liksom krolliljan nedanför kökstrappan. Små gula blommor växer i mossan på berget, och de blå veronikorna i gräset kommer igen hur mycket gräset än klipps. Det gör den låga vitklövern också – och det gläder mig. Förmodligen även bin och humlor.

Nu är solen framme, molnen är vita och spridda över himlen. Det är sommar.

Min cheese cake igår uppskattades av oss alla, den blev väldigt god. I kväll blir det flapsteak med ris och champinjoner, jordgubbar som efterrätt. Tror vi äter cheese cake som mellanmål på eftermiddagen, om jag bara kommer ihåg att ta fram den så att den får tina lite. Det gjorde jag och den var god idag också.

Senare åt vi minikrustader med räkröran som var kvar och tog ett glas vin, medan jag förberedde flapsteaken till middagen, stekte champinjonerna med lite grädde, sköljde sallad och rädisor, snoppade jordgubbar. Köttet är brynt, och väntar på ugnen. Riset ska kokas (i cooker, enkelt och blir bra).

Vi mår bra, klockan är strax fem, men vi väntar en stund med middagen. I morgon åker de tillbaka till Sundbyberg med bussen vid tiotiden, för att förhoppningsvis slippa värsta trängseln. Jag passar på att lämna tre Bokbörsen-böcker när jag ändå åker in till Norrtälje.

Vid åttatiden är vi mätta och belåtna, disken är diskad och allt undanplockat. Några rädisor och några jordgubbar kvar på bordet. De går nog åt innan vi går till sängs. Det blåser fortfarande.

Tidig söndagsmorgon vid frukostbordet, mina gäster sover fortfarande – eller ligger åtminstone kvar i sängarna. Jag äter jordgubbar och yoghurt, smörgåsar och dricker mitt te. Solen skiner, det blåser förstås, och är 13 grader när klockan är halv åtta. Fyrhjulingarna far förbi på vägen.

Jag löser wordle och sudoku. Runt tio åker vi in till Norrtälje och bussen. Jag lämnar mina böcker (har fått betalt också för förskottsböckerna, skönt att kunna skicka alla som är beställda) och far hemåt – vid busshållplatsen nära rondellen in till stan står en lång rad människor och väntar. Får meddelande från Lotta att bussen var full, men att de var vid Tekniska högskolan och snart hemma. Bra att veta.

Sitter ute, molnen skymmer solen, men det är ändå skönt. Har ätit jordgubbar och cheese cake, har en bit kvar till i morgon. Kör en tvättmaskin med lakan.

Just nu är jag mätt, klockan är halv tre, och jag har inga funderingar på middagsmat. Än.

Några fyrhjulingar far ännu fram och tillbaka här, allt folk har inte lämnat stora huset.

Min potatis har börjat blomma, och jag letar information om det betyder att potatisen är klar att skörda. Förmodligen inte, kan nog vänta någon/några veckor till. Och testa med att dra upp ett stånd… Synd att jag inte lärde mig något av min pappa, eller att han inte lärde mig något.

Har nu gått inomhus, solen är på andra sidan huset. Och jag har planterat om ett par av pelargonerna, från små plastkrukor till andra. Såg att jag har ytterligare ett par att ta hand om. I morgon, eller så. Tvätten hänger och torkar, ska kanske kolla om den är torr innan det blir kväll. Än är klockan bara tjugo minuter över fyra.

Jag har rensat de sista jordgubbarna (köpte 3 ”liter” före midsommar), och kokat ett par ägg till kvällens färska räkor. Ica ville bli av med dem, hade satt ner priset. Jag köpte 2 hg, trots att jag har frysta stora räkor i frysen. De här små färska är godare. I kylen har jag nu en stor (mini) vattenmelon, en halv galia-melon – ingen av oss längtade efter melon i helgen. Jag får frossa. Men i kväll blir det en smörgås med ägg och räkor. Bra middag, efter cheese cake´n.

Behöver tvätta bilen. I morgon kanske jag törs åka in i en sån där borstapparat – gillar dem inte, tycker det är lättare med Mekonomens variant, med vatten som jag kan spruta på bilen för hand. Men, här finns inte den sorten. Linden har börjat kleta av sig, och bilen behöver bli av med sitt extra lager av någonting. Och när alla gäster är härifrån kanske jag kan ställa bilen borta vid magasinet, utom räckhåll för läckande lindträd.

Jag vann wordfeud med elva poäng. Första gången på länge som jag vann ”på riktigt”. Har bjudit in till ny match. Och har ätit min middag, två runda smörgåsar med ägg och räkor, gott och mättande. Galia-melon efter, så nu tar den inte plats i kylen längre. Men vattenmelonen är kvar…

Blev stoppad av trevliga motorcykelpoliser idag, på väg in till Norrtälje. Fick visa körkort, tala om att lamporna till skylten baktill numera var okej, och blåsa i en alkometer – för första gången i livet. Allt var som det skulle, en positiv polisupplevelse.

Tar in den torra tvätten, kör ännu en maskin i morgon. Diskar middagsdisken, snart gjort. Klockan är fem minuter i sju, ska kanske kolla Rapport på SVTplay om en halvtimme. Vad händer i Iran, vad gör USA? Tittar en stund, tröttnar på spekulationer. USA vill inte störta regimen i Iran, vill bara (!) att Iran inte ska utveckla kärnvapen… Antar att den svenska regeringen är tyst, orkar inte vänta på något prat därifrån.

Jag nöjer mig med att hålla mig härhemma i Roslagen, spela wordfeud med syrran, laga mat åt sonen och hans vän, äta gott och dricka gott. Tvätta och städa utan R-avdrag (vet aldrig om det är Rut eller Rot), laga tänder som behöver det och glädjas åt att de för ögonblicket är under kontroll. Tro att jag ska åka till Teneriffa igen sista oktober, kanske bada i Playa Jardin (nedanför mitt köksfönster) och promenera i Puerto, bli starkare i benen än för ögonblicket. Världen går sönder, och jag kan inte göra någonting åt det. Bara muttra, sörja och oroa mig, vilket jag väljer att försöka inte göra. Oro hjälper föga. Jag läser fantasy i stället…

Torsdag med allehanda kommunikation – bil till Rösa, buss därifrån till Tekniska högskolan och därifrån T-bana till Johannelund, promenad till tandläkaren. En timme i stolen för att få kronan på perfekt plats, tack Ulrika och tack till din sköterska. Så hem igen – hemma vid halv fyra. Körde bil till och från Rösa, trots att jag var lite yr.

Nu har jag ätit sniglar och avocado, druckit en DM, och börjar känna igen mig. Tror till och med att yrseln gått över. Stegräknaren säger 3 700 steg idag, mer än de flesta dagar på sistone.

Folk rör sig omkring mig, per fyrhjulingar, till fots – fest är på gång i stora huset. Undrar förstås vilka det är som är där. Lär aldrig få veta, och kan leva med okunskapen.

Hittade sista delen i serien om De sju systrarna, Atlas, The story of Pa Salt, när jag gick in på Läkarmissionens Second Hand alldeles nära tandläkaren. 30 kronor, kan nog säljas för åtminstone detsamma. Bra ställe att besöka när jag kommer för tidigt till tandläkaren. Nästa besök sent i oktober, till tandhygienisten, innan jag åker till Teneriffa igen.

Har rensat räkor, kokat hårdkokta ägg – riktigt vad jag ska ha det till är inte fixerat. Kanske en skagenröra, kanske ägg med rom. Har tagit fram form till fryst cheese cake, men inte gjort mer än så. I morgon. Har marinerat flapsteak i plastpåse, den får ligga till lördag då vi nog ska äta den – med champinjoner, kanske crushade potatisar med parmesan/potatissallad, sallad till.

Borde egentligen baka matbröd också, men det jag har får duga, har annat att fylla på med. Och kavring, köpte en och trodde att jag skulle göra någon sorts silltårta med den, men nej. Orken räcker inte.

Sonen ringde och berättade att han faktiskt får sluta klockan ett, istället för fyra på midsommarafton. Bra, då kan jag hämta dem lite tidigare i Norrtälje, slänga sorterade sopor och lämna beställda böcker. Trafiken lär vara långsam, det var bussen idag.

Morgon midsommarafton, frukosten avklarad när klockan är halv nio. Fortfarande yr, får ta det lugnt i helgen och kolla blodtrycket därefter på vårdcentralen. Lupinerna börjar vissna, men får stå idag. Pionerna i ”rabatten” har blåst sönder.

Tidigt i morse, vid femtiden, såg jag haren ligga och sova på gräset på andra sidan vägen, öronen nerfällda, den såg ut som en liten, brun boll. Väldigt öppet för attack uppifrån. Men kanske örnar och harar sover samtidigt?

Nu har jag gjort cheese cake som står i frysen, och ”skagenröra” (fuskvariant, med salladslök, räkor, gul och röd paprika) – den står i kylen. Det blir ingen gubbröra, vi får nöja oss med en sillbit, rökt och gravad lax, färskpotatis, kanske köttbullar från Scan, hårdkokta ägg med rom och en dillruska.

Låter nu dagen veckla ut sig i långsam takt, tills det är dags att hämta sonen med vän. Ska nog köpa jordgubbar.

Tisdag i midsommarveckan, drygt 15 grader varmt, lätt vind och sol. Gläds åt mina lupiner.

Hyresgästerna i stora huset far fram och tillbaka i de små fyrhjulingarna som tydligen ingår i hyran. Välkammade yngre män i skjorta (och brallor). Vad de gör vet jag inte, kanske hämtar de matvaror borta i slakteriet. Väcker min nyfikenhet.

Artrostränade i morse. Kör en tvättmaskin med linneskjorta, hoppas den inte krymper. Klarar wordle på tredje försöket, imponerar på mig själv. Har hängt min lilla tvätt, och sitter nu på altanen efter fikat inomhus. Hittar en gammal Fjällräven-jacka som jag faktiskt fortfarande kan ha, och på samma galge ett par byxor med många fickor. Jag har för mycket kläder, trots att jag nästan enbart köper skor och trosor, sockor, tights numera. Borde rensa och skänka.

Inbillar mig att det förbereds stor fest i stora huset – kock-klädda personer går från slakteriet till huset med vad som verkar vara livsmedel av olika slag. Flera bilar på parkeringen.

Kollar nyheterna – kriget Israel/Iran verkar eskalera. Och den skära sopdrottningen döms till fängelse i sex år, medan den tidigare VDn Karlsson frikänns, ett brott har hunnit preskriberas. Han är dock fortfarande anklagad för ekonomiska brott, dom senare. Rättegången har kostat multum, sanering efter dumpade sopor än mer. Kvinnan i sammanhanget lär ha bytt namn sexton gånger… Galet.

Molnen börjar samlas, men än är det skönt på altanen. Vinden ökar lite den också. Jag har ätit lunch, Falu rutbröd med skivat hårdkokt ägg och kaviar. Klockan är kvart i ett. Tvätten är torr.

Läser en bra feelgood roman, Rött, vitt & kungligt blått, av Casey McQuiston. ”Äkta kärlek är inte alltid diplomatisk”. Nu är klockan snart halv sex, det är lite molnigare, men jag har suttit ute till nu, vinden tilltar och solen försvinner.

Har klippt av slokande lupiner. Min Open Mind är fin igen med sina blommor. Tror det är första gången jag använt den som vas.

Har pratat med yngste sonen, han var ledigt glad. I morgon jobbar han igen, och gör det t o m fredag.

Vaknar till en molnig onsdagsmorgon, drygt 16 grader och kraftig vind. Kollar nyheterna – hittar inga goda sådana. USA verkar göra sig redo att ingripa aktivt i Israel/Iran-konflikten – tecken på detta lär vara kraftigt ökad pizzaförsäljning nära Vita Huset… Tre mördare döms för morden på två unga pojkar, fast inte för mord på den ena – jag begriper ingenting. Och vad innebär en livstidsdom idag?

Jag äter min havregrynsgröt med blåbär, dricker te och äter två smörgåsar med leverpastej och färsk gurka. Klockan åtta är wordle och sudoku avklarade, frukosten undanplockad. Disken återstår.

Kör en tvättmaskin, vilket innebär att jag inte kan åka in till Norrtälje förrän tvätten hänger på strecket. Provar byxorna jag hittade under jackan igår, de är obekvämt tighta runt magen. Går att knäppa, men… De är förmodligen inhandlade för sådär femton år sedan, jag har vuxit med åren som gått.

Hängde tvätten, och åkte in till Ica, lämnade bok, handlade så lite jag kunde och skyndade mig därifrån. Fullt i butiken, fullt på parkeringen, vilsna pensionärer stod med skyltar och försökte lotsa stressade bilförare. Jag hittade en plats på ”fel” sida. Idag kostade potatisen bara 4,95 per kg, så jag köpte några till. Och digestive-kex plus Philadelphia-färskost (USA, vet, men den är bäst till fryst cheese cake), som jag tror att jag ska göra i morgon när jag är hemma efter tandläkarbesöket. Hoppas jag sparade receptet när jag slängde flera häromsistens.

Kokar färskpotatis (lägger dem i kokande vatten) och steker några frysta köttbullar plus ett ägg till lunch/middag. Är hungrig. Ringde syster K som var i affären när jag ringde, hon kommer igen. Och syster B har annat för sig, har lämnat meddelande till henne att vi hörs. Sitter ute i ömsom sol, ömsom skugga. Skönt hur som helst.

Så kom det en kraftig regnskur, precis när jag tagit in tvätten och plockat in det jag hade ute på altanbordet. Jag hann äta min mat.      

Och när solen tittar fram igen passerar en ”köksklädd” man med en bricka buren på servitörsvis, på axeln – säkert med något läckert att äta. I förmiddags när jag åkte till Norrtälje var det flera bilar med gul nummerskylt som stod på parkeringen vid stora huset, en stod parkerad på den lilla vägen ner till sjön, och såg ut att hålla ett öga på det som hände.

Ibland beklagar jag att min syrenhäck är så hög just ovanför vedboden och mitt emot ”möteshuset” – jag ser inte ett jota av vad som försiggår. Kan bara fantisera medan jag diskar. Och fundera över att jag är yr och utan energi idag, än har jag inte åkt på öronen, men jag är ”yrslig”. Går försiktigt.

Ingen stroke på gång, jag kan le och gå rakt, och prata med mig själv utan att det låter konstigare än annars. Har inte ont någonstans. Kanske kristallsjuka, men den brukar nog vara brutalare? Jag tar det mycket lugnt, inget vin eller DM idag. Om inte annat så ska jag ju till tandläkaren i morgon, 10 över 12, och få min krona av mera bestående sort än den förra.

Mitt stökiga köksbord

Idag kliar det i fingrarna. Jag vill skriva, vet bara inte vad. Eller hur för den delen. Jo, hur vet jag nog, lärde mig det på Stockholms stads handelsskola1962 (tror jag) av fru Lindström (hustru till mannen som kom på att göra mulltoaletter, jag menar att hennes insats var än viktigare). Idag välsignar jag henne, då gjorde jag det inte. Någon mulltoa har jag inte längre. Vi satt där vid skrivmaskinerna med täcke över tangenterna, och skulle skriva rätt och fort. Det var inte lätt. Stenografin har jag glömt, fingersättningen är för evigt (hoppeligen) inpräntad. Mina fingrar kommer fortfarande ihåg hur de ska göra, också när hjärnan numera är lite segare.

Jag är tillbaka med fingrarna på tangenterna. Vinden är lugn igen. Jag har solhatt på, om solen kryper emellan parasoll och mig. Vinden varierar, det är nog det jag bör skriva, lugn är den inte.

Försöker läsa lite i Funke´s Inkdeath, men tröttnar. Förvaltaren far förbi, Mischa kommer efter i ett litet gult fordon jag inte begriper mig på. Hoppas de väntade hyresgästerna är värda all den här omsorgen. Vore kul att veta vad det kan kosta att hyra här en vecka… Lär överstiga min hyra per månad. Och det är första gången såvitt jag vet, som huset hyrs ut.

Fäller ihop parasollet som inte gör någon nytta, nu när solen gömmer sig i linden innan den drar runt hörnet. Klockan är snart fyra på eftermiddagen. Lyckas öppna rosévinet, den BiB var extremt svåröppnad. Vinet hyfsat. Någon vän av rosévin lär jag inte bli, tycker inte detta är särskilt gott, hoppas på sonen och hans vän.

Middagsdisken ligger i hett vatten i diskhon, jag väntar ett tag med att diska.

Trasmattan i hallen är nu tvättad, och hänger på tork över altanräcket. Vid stora huset pågår uppställning av tält och annat… Det lyser i huset. Vilka är de som hyr och vad ska de göra? Min nyfikenhet växer. Jag sätter mig på altanen en stund, vinden är lugnare och värmen är kvar. Och jag har ryggen åt det som kanske eller kanske inte händer i ”stora huset”.

Bilar far fram och tillbaka förbi mitt hus. Ibland tror jag mig veta att det är förvaltarens bil, ibland är det någon okänd. Hur som helst så är det fint att det blir lite liv omkring mig, att det stora huset används till någonting. Att det inte står tomt som annars.

Har flyttat routern till fönsterbrädan i sovrummet. Jag slipper därmed vifta med laptopen när jag vill att internet ska klicka in och jag sitter ute med datorn. Och placeringen fungerar även när jag är inomhus. Om det kommer gäster med behov av internet flyttar jag routern igen.

Klockan är strax sex, det är en så skön sommarkväll. En sådan som jag vill minnas, när vädret är annorlunda. I kväll har jag inte bråttom in och i säng. Jag vill sitta här, jag vill känna den ljumma vinden och värmen, jag vill bara vara. Här, nu.

Halv åtta känns det en aning svalare, men inte kallt. Jag sitter kvar. Läser lite i Funke´s Inkdeath, tror att jag lugnt kan hävda att den första boken, Inkheart, var bättre.

Orkade inte göra i ordning melonen till efterrätt, det fick bli en Dajm i stället.

Göran Rosenberg skriver klokt om Israel, om att vara jude och vad kriget i Gaza gör med de judiska människorna, i Sverige och annanstans. Hans sorg över det som sker nu går fram i hans ord. Han har min respekt. Till skillnad från fanatiker, åt endera hållet. Åt vilket håll som helst, vill jag säga. Kan inte avgöra just nu om det blev rätt.

Pratar några minuter med yngste sonen. Ser fram emot att han och hans vän kommer hit på fredag. Han jobbar, så det blir sen eftermiddag.

Måndagen är svalare, och disigare, syrenhäcken svajar lätt. Halv nio har jag ätit frukost, idag blev det melon i stället för gröt. Har tre Bokbörsen-böcker att leverera idag, plus lite handlande till helgen. Kanske besök på biblioteket så att jag har något att läsa i helgen.

Hemma igen med böcker och lupiner, plockade i lätt regn längs hemvägen. De fick hamna i min Open Mind. Nu är kylen full av diverse mat, har inte riktigt midsommarmaten klar för mig, men det blir nog flapsteak en kväll, gubbröra, rökt och gravad lax med räkor och skagenröra (kanske portionskavring med fyllning), en sillbit någon annan dag. Vi lär inte svälta. Har fyllt på med alkoholfri öl, glömde läsk – tror den får vara glömd. Vattenmelon. Grönsaker.

På väg ner till sjön för dagens dopp, pratar jag med förvaltaren. Han berättar att stora hustet (och andra hus) är uthyrda nästa vecka, gästerna kommer i morgon. Bra, då vet jag att jag inte går ner till det privata badhuset och badar. Uthyrningen förklarar allt putsande de senaste veckorna, husmålning, staketlagning möteshuset, klippta häckar och gräsytor. Vilka som hyrt vet jag inte, förvaltaren är bra på att inte skvallra. Fick också klart för mig det jag misstänkt, mitt telefonnummer till bommen fungerar bara för mig. Koden kan jag ge till de mina som ska in. Övriga får ringa telefonnumret på stolpen.

Påminde om mitt trasiga altanräcke, och om syrenhäcken som ska klippas… Inser att Mischas jobbande på helgdagar nog inte har med hans semester att göra, men mera med uthyrning och att här ska vara fint. Tur att ingen ska inspektera mitt hus.

Såg nyss ett godispapper på fönsterbrädan i köksfönstret. Det var en fd halv fransk nougat, inte enbart papperet, härligt smält och kletig, som tur var lätt borttorkat. Så kan det gå när jag inte vill äta två bitar choklad på kvällen, och lägger en i fönstret, där det då är svalt…

Det var skönt med ett snabbt bad, men vinden låg på så att vågorna plaskade över mig när jag ville in till stegen. Nu hänger handduk och baddräkt (det stod en främmande bil nere vid badhuset, så det blev baddräkt på) på tork utanför ytterdörren.

Mobilen säger 28 grader just nu. Kan nog stämma, det var ju 19 grader redan klockan åtta i morse. Nu är klockan halv två.

Det blir en laxbit med stekt potatis och dito champinjoner, plus pepparrotsfärskost, till middag idag. Galia-melon efter. Kanske ett glas rosé till, köpte sådan till midsommar, Mulderbosch, BiB. Hoppas det är bra även i år.

Det här med att sköta om sina fötter blir allt besvärligare, kroppen är stel och vill inte. Tror jag får försöka få en tid hos fotterapeuten här i Norrtälje, efter midsommar. I Puerto har jag hittat en perfekt kvinna, hon sköter om både fötter och fingrar i samma sittning. Och blir varje gång lika förvånad över att jag inte vill ha färg på fingernaglarna. Här verkar den här samtidigheten inte vara möjlig.

Vinden tilltar, snart dags att fälla ner parasollet. Då blir det tyvärr också dags för mig att gå inomhus, solen blir för stark. Jag kan gå ut igen efter klockan tre, då solen smiter runt hörnet på huset. I kväll får jag komma ihåg att vattna blommorna.

Brödet jag bakade i morse kunde ha stått i ugnen lite längre än de gjorde. Nu satte jag in dem igen efter ett par timmar (och när jag delat en ”limpa” och insett att den nog varit lite för lite i ugnen). En kvart till i 200 grader, nu verkar de lättare. Kom inte ihåg tidigare att ”väga” bröden i handen, känns de tunga är de inte färdiga. Jag lär mig, ibland sådant jag lärt mig och glömt.

Vinden är inte konstant, just nu ingen vind alls. Jag vinklar soffan jag sitter i – och bordet – så att jag har skugga från parasollet. Så kommer en vindpust, eller lite längre och kraftigare (vad kan det heta?). Parasollet fladdrar, eftersom jag tagit ner vindfånget lite. Det står på snedden igen, men det står än så länge. Ett annat parasoll, jag har bara foten kvar, stod inte kvar – det for över altanräcket och gick väldigt sönder.

Vet vad jag borde göra, i stället för det jag gör. Översätta några sidor i min bok. Har ingen lust, men ska jag vänta på den så lär det inte bli mycket gjort. Kanske i morgon dock.

Ena syrran sade häromsistens att skrynkliga armar var det värsta med åldrandet. Jag kan tillägga att skrynkliga ben inte är roligare, liksom konstiga fläckar framför allt på benen. Huden, liksom resten, är inte riktigt skapat att hänga med så här länge (83 år). En del går att laga än så länge, tänder t ex, annat är som det är. Då behöver man prata förstånd med sig själv, säga sig att det som är jag idag är kontentan av alla mina tidigare jag – och jag lever. Skrynklig och obegriplig emellanåt, även för mig själv. Fast det har jag nog alltid varit. I alla fall har jag alltid haft ett behov av att förstå mig själv mera och bättre, inte lyckats särskilt väl. Kanske är det meningen med livet, att här och där överraska sig själv. Ibland goda överraskningar, ibland den andra sorten. Här har det varit ”blandu”.

för ögonblicket stillsamt parasoll

Lördag eftermiddag, åkte in med en bok och handlade vin mm till midsommar – yngste sonen och hans vän kommer hit. Eftersom jag glömde lappen i kassen med vin, i bilen – så kom jag hem med bara lite av det jag tänkt mig. Men det går flera tåg. Och jag har en del i frysen.

När jag tagit hand om det handlade, tog jag mig ner till sjön. Och i sjön. Så skönt när det är så varmt som idag. Baddräkten förblev torr även idag. Nu känner jag mig lite fräschare. Har läst ut Neverwhere av Gaiman, och den var bra. Konstig och spännande, med fascinerande illustrationer som jag bara måste visa sonen. De påminner om hans bilder.

Nu sitter jag på altanen, parasollet är uppfällt men det börjar blåsa så det får nog tas ner snart. Solen gömmer sig i linden och försvinner om en liten stund till framsidan på huset.

Tvättade sängkläder i morse, täcket också – allt är nu intaget och torrt. Dammsög kök och sovrum, resten en annan dag. Ska bädda åt mina gäster också, även det en annan dag. I morse trodde jag att jag skulle vilja ha fiskgratäng till middag, har en i frysen. Den ska in i ugnen i 40 minuter, djupfryst. Nu känns det inte så aktuellt. Kanske blir det sniglarna från frysen i stället. De går inte att jämföra med de vi plockade i Västmanland, jag och Ulf – och han hanterade så att de gick att laga till. De här är Lidl´s och de duger.

Om en stund får det bli en Dry Martini, köpte extra dry italiensk vermouth idag. Tyvärr har de inte Marezzo på systemet i Norrtälje. Vet att jag kan beställa.

Mischa jobbar även idag – tror att han kanske samlar timmar för att kunna förlänga sin semester. Familjen brukar åka hem till Polen när det är dags för ledighet.

Det är ljuvligt när vinden är så här sommarljum. Också i skuggan. Hoppas vädret stannar över midsommar, det vore fint om sonen och hans vän fick njuta lite av sommarvärme.

Potatisblasten växer, hoppas det finns något därunder också.

Merlin hävdade att jag hade en svarthätta här. Vet inte vad det är för en, känner inte igen namnet. Svartmes? Nej, när jag googlar får jag besked, den heter svarthätta, hör till familjen Sylvior, och är vanlig t ex här längs Östersjökusten. Är glad att jag lyckades fixa inställningarna i Merlin så att jag slapp fågelnamnen på indonesiska…

Läser också på nätet att den runt 80-åriga kvinnan med en hund som varit försvunnen i flera dagar, har hittats. Hundens skällande ledde de som hittade henne. Glad att hon lever, men undrar hur hon faktiskt mår efter att ha varit försvunnen så många dagar.

”Locket” till stuprännan längs huset på altanen har trillat ner. Det tog en stund innan jag begrep av det var. Förmodligen är det alldeles fullt med löv och annat i rännan, och trycket blev för starkt. Nu får den ligga där under rännan, jag varken kan eller vill klättra upp för att rensa och sätta den på plats. Mitt klättrande på stegar de senaste dagarna räcker länge. Idag var jag på stegen igen, och lade upp böcker som sonen vill sälja, ovanpå en bokhylla – så att jag vet när jag säljer hans böcker. Och jag blev av med en kasse böcker som tog plats i en garderob. För ögonblicket är jag skyldig honom 35 kronor för en bok, han får vänta på betalning tills det blir lite mera.

Igår stod jag och såg jag på en bok i en av hyllorna, Folksamhuset – och tänkte att den kommer jag aldrig att sälja, hur vacker den än är. Idag beställdes den, och jag har levererat. Ibland tar det tid, men många böcker hittar sin köpare till slut. Det gläder mig. Och betalningarna trillar in, de flesta utan påminnelser och inkasso. De håller mig med Dry Martinis. Och påminner mig om tider då de var nödvändigare än så, när jag levde på det som kallas ”existensminimum” och betalade av på skulder – på grund av spelmissbruk. Tacksam att den tiden nu är historia.

Min hare sitter och äter borta vid tomma huset, och springer så iväg. En humla funderar på om pelargoner är bra att landa på, men drar vidare. Getingarna som brukar besvära mig är annanstans. Och några mygg finns bara inte, inte här i alla fall. För torrt antagligen.

Några röda ”odlade” vallmor gläder mig längs vägen hem. Vi hade rosa sådana i Västmanland, vackra – tills vännens hundar bestämde sig för att gräva precis där. Inte vet jag om hundarna hittade det de grävde efter, men blommorna kom inte igen. Nu lever någon annan där, jag hoppas att husets invånare älskar och sköter om det andra som växer där.

Det ”rosa paret” promenerar förbi. Kallade så eftersom kvinnan för det mesta har kläder som är rosa – idag dock turkos. Mannen är mera beige. De går förbi varje helg och ibland däremellan, går sin runda och tillbaka hem till ett hus i tomtområdet, inbillar jag mig. De är bestämda i sitt promenerande, det är inte jag. Mera bestämd på Teneriffa än härhemma…

Jag fantiserar om de som går förbi, gör de detsamma om mig? Det lär jag aldrig få veta, och kanske är det bra. Men det är lite intressant att fundera kring hur vi människor kanske invaderar, fel ord, tar oss in i andra världar, på ett, för all del, vänligt sätt. Skapar nya sammanhang som förmodligen inte har ett dugg med verklighet att göra. Tanken roar mig.

Har ätit middag, fiskgratäng. Få mig att komma ihåg att inte köpa sådan igen. Ätbar. Inte ens tillagda räkor gjorde den mera än just ätbar. Den här hette Icas fiskgratäng med räksås. Jag undrar fortfarande var räkorna och såsen var. Rekommenderas inte. Var den enda jag hittade i frysdiskarna på Ica. Jag längtar efter en god fiskgratäng, drypande av god sås och med gott potatismos och fin fisk. Får nog laga den själv. Men jag blev mätt.

I morgon ska jag tvätta håret, och baka matbröd. I vilken ordning visar sig. Nu stänger jag ytterdörren, solen får finnas därute utan mig. Ska diska om en stund.

Sängen är skönt nybäddad, även om jag insåg att det nya dra-på-lakanet jag köpt på Jysk var fel storlek, 120 cm bredd, borde varit 140… Fungerar nätt och jämnt. Ibland förstår jag inte hur JAG fungerar.

Söndag tidig frukost, går upp halv sju. Kollar nätet, israeler bunkrar och sitter i bunkers, rädda för Irans svar på attack. Som kom, några döda, flera skadade. Förstås. När ska det israeliska folket bli rädda för Netanyahu? Tacksam att jag för ögonblicket slipper se fanatiska pro Israel inlägg på Facebook, efter avvännande.

Vacker himmel med än så länge bara lätta moln, drygt 19 grader. Mobilen varslar om svalare luft och lägre temperaturer, också under midsommar. Wordle avklarat på sjätte och sista försöket.

Håret tvättat och torrt, matbröd i ugnen. Parasollet uppfällt på altanen, solen är varm. Nu ska jag bara komma ihåg att bevaka brödet också. Har fikat, så det är avklarat. Och jag har sänkt temperaturen i ugnen från 250 till 200 grader. ”Mitten av ugnen”, syrrans tips till plåtplacering. Svårt när mitten inte är i mitten. Flyttar upp plåten ett snäpp. Tar med mig äggklockan ut. Nu står den mitt framför näsan, på bordet på altanen. Även om jag inte hör den, borde jag se den.

En humla i lavendeln, gläder mig. Pelargonerna verkar inte så intressanta. Har faktiskt också sett bin, inte bara getingar.

Parasollet lutar lite betänkligt. Har just flyttat det till bättre skuggläge, kanske flyttade jag också stången som inte står riktigt stadigt i den tunga foten. Det gick att dra skruven som håller stången lite, så nu ser det rakt ut. Ingen vind, så parasollet kan vara helt uppfällt. Skönt när solen skiner som nu. Tänker vara ute så mycket jag bara kan idag. Och tror att det blir ett dopp i sjön även idag.

Nästan färdiggräddat

Uppkopplingen härute är inte den bästa, routern når inte riktigt hit. Men jag är tacksam att den ändå fungerar som den ska, när jag åkte hemifrån i höstas trodde jag att den gjort sitt. Nu är den som ny, även om den är tejpad för att hålla ihop. Jag får vifta med laptopen i riktning mot det öppna sovrumsfönstret, när routern sackar.

Har druckit upp mitt kallnande te, dags för en kopp kaffe, klockan är drygt tio. Just nu skuggar ett högt träd solen, och det är faktiskt ganska skönt. Inte ett moln inom synhåll. 18 grader. Bara lätt vind. Vattnar mina blommor, och fikar.

Kollar snabbt senaste nytt om Iran/Israel. Israelerna sägs trängas i butikerna för att fylla på matförråden. Dags att göra detsamma även härhemma? (Har en mindre prepperkartong som jag försöker hålla ”up to date”, vilket är knepigt. Det mesta där är sådant som tål lagring, länge. Inga vattendunkar dock.)

Noterar även att orden ”fitta” och ”fittigt” förekommer på två ställen denna dag, i det som förut var kvällspress – i intervju med Hanif Bali som säger att det var ”fittigt” att skriva som han gjorde om intervjuande journalisten, och i bortklippt inslag i teveprogrammet Förrädarna (som jag inte sett), lagt i munnen på Samir (som vann tillsammans med en kvinna). Trist ordval. Fattigt språk.

Märkligt att sitta här i sommaridyllen, titta ut över grönska och blomster, och försöka förstå vad som pågår i världen, i Gaza, Ukraina och överallt där människor dödar andra människor. Drivna av fanatiskt hat, religion, pengar, makt, hämnd. Hämnd tar aldrig slut, den bara fortsätter tills ingenting finns kvar. Som snart i Gaza.

I USA fortsätter en annan galning sitt angrepp på demokrati och frihet. Han är president i det land han just nu attackerar och hotar. Det lilla jag orkar se av hans framträdanden ger en bild av en man nära sammanbrott, berusad av att vara den som bland annat kan beordra militär att gripa både legala medborgare och framför allt immigranter, många illegalt invandrade från Sydamerika. Utan dem kan många delar av USA inte fungera. Det märks kanske inte omedelbart, men de här ”illegala” människorna jobbar för löner som inga andra vill acceptera, i arbetsmiljöer som ingen USA-medborgare vill finnas i, med arbetstider som ofta är omänskliga.

Parallellt gör vi i Sverige det vi gör. Skillnaden jämfört med USA ligger möjligen i att vi har en tyst statsminister, en statsminister som duckar när han pressas. Vi/Migrationsverket utvisar människor med hänvisning till en nystiftad lag som retroaktivt tar ifrån invandrare deras uppehållstillstånd. Här spelar det ingen roll om personerna är barn som vuxit upp i Sverige, de utvisas – ibland ensamma – till länder de inte vet något om, inte har någon anknytning till. Vi gör oss av med yrkesverksamma, viktiga människor som länge arbetat och betalat skatt. Många finns inom vårdyrken – hur ska någon vård kunna fortsätta att fungera utan alla de här människorna? Migrationsverket och ministern med de kalla ögonen saknar totalt någon som helst förmåga till empati – lutar sig bara mot tvivelaktiga lagar och regler. Och förstör människors liv.

Nu tar sig solen fram utanför trädets skugga, det blir varmt i Jans gamla morgonrock. Lättar på den och sitter i sovtröja, trosor och solhatt, ingen ser mig.

Snart halv tolv, eftersom jag fikade med tre hemgjorda bullar så hoppar jag över lunch idag. Middag blir troligen den entrecôte jag inhandlade igår, med kort datum. Bruna champinjoner med vitlök till, färskpotatis. Galia-melon till efterrätt. Senare.

Ska läsa lite i American Gods av Neil Gaiman. Paus från verklighetens monster, till fantasins.

När jag tittar upp på himlen har två flygplan gjort spår som korsar varandra exakt där solen är. Artrostränar innan jag tar på mig baddräkten och Yasuragi-rocken och går ner till sjön. Av med alltihop för badpremiären, kallt och skönt. Sitter en stund med en handduk runt kroppen, såg för en stund sedan att jag premiärbadade i mitten av maj förra året. Kall vår i år. Nu är jag tillbaka på altanen, i skuggan av parasollet. Lite mallig för att jag kom i sjön. Och upp igen efter en mycket kort simtur.

Klockan är halv två. I morgon blir det varmare än idag, enligt mobilen. Tröttnar på American Gods, den behöver jag inte läsa ut. Har en till av samma författare, kanske är den mera i min smak. Det visar sig.

Fortsätter sitta på altanen. Har fällt igen parasollet, vill ha lite mera sol en stund. Det enda som stör mig just nu är att getingar flyger runt benen, förmodligen vill de in under brädorna på huset, bor säkert någonstans där, kanske på kattvinden. När jag var nere vid sjön såg jag den stora snoken ligga blick stilla bland stenarna, de mindre syntes inte till. När jag gick förbi försvann den stora ner i något hål.

Snart slinker solen runt husknuten, vill jag ha mera sol får jag flytta till en av två obekväma stolar som har sol lite längre än soffan här på altanen. Praktiskt med ”barlucka” (sovrumsfönstret öppet på hasp bakom ryggen) – jag slipper bära det jag vill ha härute, kan bara ställa det på fönsterbrädan när det ska in eller ut.

Mischa kör med röjsågen borta vid tomma huset. Utan hörapparaterna störs jag inte. En humla tror att det kan vara bra att landa på mig, det tror inte jag. Behöver inte jaga bort den, den letar sig vidare utan min hjälp.

När jag kollar statistiken över bloggens besök och vad man läst – så roar det mig att se att en del av mina gamla inlägg fortfarande lockar till läsning. Ibland gillar jag det jag läser av det gamla, ibland är det plågsamt, ibland obegripligt – är det jag som har skrivit det där? Tyvärr är det inte många av de som besöker bloggen som också kommenterar – trogna läsare är bergalott och Angeli, båda kommenterar, Angeli mera kortfattat. Och vännen Jack läser när han hinner, och kommer med många goda tips och kommentarer. Liksom några andra, Gösta är en av dem. Syster B kommenterar ibland via mejl. Uppskattar detta mycket.

Om jag inte hade bloggen att prata med, skulle jag antagligen tappa talförmågan. Jag lever ensam, är ensam för det mesta – och det är som jag vill ha det, nästan alltid. Men det blir inte mycket samtal, utom när jag pratar högt med mig själv. Då är skrivandet nästan varje dag viktigt, det får mig i alla fall ibland att reflektera över dagen, världen, livet, kärleken och döden.

badbevis

Kaprifol

Sitter ute en stund, men när solen försvinner runt husknuten blir det för kallt i vinden. Nu inne och har diskat efter lunchen, resten av makaronerna från igår. Har rensat räkor som kanske ska ätas till kvällen, om jag då är tillräckligt hungrig. Köpte ”ätmogna” avocados som känns väldigt hårda.

I år verkar det inte bli något premiärbad i sjön förrän till midsommar. När det blåser som nu plaskar vågorna i badstegen och stänker ner mig långt innan jag kommer i sjön – och det gillar jag inte. Läser på FB att Playa Jardin, alldeles nedanför lägenheten där jag brukar bo, i Punta Brava, Puerto de la Cruz – ska öppnas för bad nästa vecka. Något må då ha hänt med det otjänliga badvattnet. Undrar vad. Om det ens är sant. Idag är det svårt att veta.

Har satt dagens nyinköpta pelargoner i krukor, utan att plantera om dem. Kan kanske vara intressant att se hur de blommar och beter sig, jämfört med de omplanterade. Behöver hur som helst köpa mera blomjord.

En av mina två röda pioner slår ut nu, den andra väntar lite. Tänker alltid på Ulf och hans begravning den 10 juni 2016, jag hade med mig en granruska och en röd pion till kistan. Som han ville. Och idag är det elva år sedan vi begravde vår son Mats. Minnen.

Jag gick ut och fotograferade bland annat den utslagna pionen. Solen lyser och vinden har mojnat, så jag satte mig en stund på trappen och läste. Neil Gaiman American Gods. Har inte läst något av honom tidigare.

Nu har jag gjort en sallad med tomater, småbladig sallad (har glömt namnet), räkor, röd paprika, lite umami, lite salt och dito svartpeppar, mozzarella och fetaost. Forellrom att blanda när jag äter. Avocadon får ligga till sig.

Mätt och belåten kommer jag just ihåg att skicka recept på korintkakor till sonhustru Lotta – att hon törs, efter att ha sett mina idag. Diskar och plockar undan. Klockan har hunnit bli tio på kvällen, ovanligt sent för att vara jag.

En snabb koll på bloggstatistiken visar att Washington har 18 ”views” idag…

Och det blev fredag, en fredag där Iran och Israel tycks befinna sig i fullt krig. De också. Världen går sönder lite överallt. Jag fotograferar pelargoner och annat som växer runt huset. Mischa har kafferast just nu, stängslet på möteshuset är reparerat och ställningen nertagen. Syrenerna har blommat färdigt, och snart blir häcken klippt. Hoppas det blir bra.

Sitter i solen på altanen, solhatt på och laptop i knät. Ser hyfsat vad jag gör. Frukostdisken får vila på diskbänken, jag har det bra. Syster B har meddelat att hon klippt isär min gamla älskade svarta linneklänning för att göra mönster. Läser på FB om en svensk kvinna, lika gammal som jag, som köpte en husbil och numera kuskar runt, i Sverige och Spanien, med den. Önskar jag vore lika modig, men det är jag inte. Så jag hyr mitt boende på Teneriffa, för liksom den här kvinnan vill jag slippa vinter i Sverige. Så länge jag kan.

Pion i fd rabatt

Klippfärdig syrenhäck…